Predikan på minnesdagen för S:t Augustinus 2019

1 Thess 2:9-13; Matt 23:27-32

Augustinus är viktig för att förstå krisen i Kyrkan i dag. Den heliga Monicas son är i dag upphöjd i Kyrkan till den högsta nivån, vördad, älskad och obligatorisk på alla prästseminarier, även om det inte är lika arbetskrävande överallt. Han är kyrkolärare, utnämnd 1298.

Men vem var det som gav honom de första insikterna och inspirationen om inte hans mor, Monica? Han gick sin egen väg, den dåliga vägen, men hon var hela tiden med honom med en moders kärlek. Hon var för honom vad Guds Moder Maria alltid varit för Kyrkan, Kyrkans moder!   

Sambandet mellan dem kan ju nu utläsas i att deras minnesdagar hänger ihop och att läsningarna också hänger ihop. Dagens läsningar följer direkt på gårdagens. Kyrkan låter mor och son vittna tillsammans så länge Kyrkan finns, till den Yttersta dagen i Kyrkans mässfirande.   

Kyrkan måste också ha lärare som själva länge studerat Augustinus verk, Den kristna läran, Bekännelserna, Guds stad, Om Treenigheten. Om man tänker på hur oerhört omfattande hans skriftliga produktion var, kan man upprepa S:t Paulus ord i Thessalonikerbrevet idag, ”Ni minns ju, bröder, hur vi slet och släpade; natt och dag arbetade vi för att vi inte skulle behöva ligga någon av er till last när vi förkunnade Guds evangelium för er” (2:9).

Hela hans liv, som präst och biskop tjänade detta enda syfte, att bekänna, förklara, undervisa och vittna om Guds evangelium i hela dess rikedom.  

Varför skulle nu Augustinus vara särskilt viktig i den tid vi nu har som oroar och splittrar de troende genom skandalerna på de högsta nivåerna i Kyrkan, bland de utvalda och betrodda? Vi tänker på de upprörande fallen av kränkningar av sexualiteten som är en Guds heliga gåva för äktenskapet och familjerna. Varför har just personer med löften om celibat och kyskhet väckt sådan skandal?

Det är ett fortsatt allvarligt problem så länge Kyrkan själv koncentrerar sig på bara de civila effekterna av sexuella övergrepp men inte går till botten med frestelsernas natur och den moraliska svagheten hos just dem som är kallade att leda och undervisa!

Augustinus livshistoria kommer här till hjälp. När han var ung och ännu inte döpt greps han av den manikeiska läran som Kyrkan fördömde. Hos manikéerna stod kampen hos människan mellan ont och gott men en frälsningens och försoningens väg genom Kristus fanns inte, enligt dem.

När det gällde moralen och sexualiteten ansåg manikéerna att synder mot renheten inte var allvarliga, att missbruk av sexualitet var godtagbart. Det var det som ledde den unge Augustinus på fel väg. Det var först som kristen han kunde förstå den gudomliga planen med den mänskliga sexualiteten och att den kristne måste acceptera den nödvändiga återhållsamheten och kyskheten i äktenskapet. Då först kunde han känna sig befriad i frihet mot en drift han inte kunnat behärska.

Det är just detta förhållande som ligger bakom skandalerna i Kyrkan idag. Teologer har hävdat att allt som rör sexualiteten är något enbart fysiskt och därför inte något som Kyrkans morallära behöver befatta sig med. Dessa teologer ser inget ont i preventivmedlen! De förnekar till och med Satans existens som person och betraktar denna onda ängel som – symbol! Denna förklaring tar ifrån de kristtrogna möjligheten att bekämpa de farligaste frestelserna.

Vi ser nu följderna av en modern form av manikeism. Det är denna falska sexuella frihet som fördärvat det moraliska tänkandet bland så många som nu lever i verklig synd och riskerar sin eviga frälsning.

Alla dessa falska profeter som sprider oro och förvirring bland de Kristustrogna måste inse att Jesu ord i dag gäller dem; ”Ve er ni skriftlärda och fariséer. Akta er, ta varning! Fortsätter ni som era fäder tills måttet är rågat”, då kan ni trots våra böner för er gå förlorade! Amen.

                                                                                                        diakon Göran Fäldt