Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet, söndag 5 februari 2017, Nässjö

Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet, söndag 5 februari 2017, Nässjö

Mal 3:1-4; Heb 2:14-18; Luk 2: 22-40 eller 22-32

De ska vara 40 dagar mellan Jul och Herrens frambärande i Templet – fastetiden är också 40 dagar, från Påsk till Pingst också 40 dagar. Guds folks vandring från Egypten till Kanaans land var 40 år. Tiden går igen. Tiden kan räknas. Tiden hör till vårt liv på jorden.

När man är barn och ung går tiden långsamt. Alltid måste man vänta! När man är äldre, eller gammal, går tiden fort, för fort! Vart tog livet vägen?

I himlen, bland änglarna och de frälsta heliga själarna, finns inte tiden, där råder evigheten. Guds evighet är evigt Ljus, det ljus som låter människan se Gud. Gud står över alla ting, Gud står över alla makter, Gud råder över jordisk tid och är Herre över människans historia. Med all ondska som finns, tror vi det ändå? Ja visst, denna ondska får en gång sitt rättvisa straff!

I dag välsignar vi ljus. Man brukar säga på en del håll att den som tar hem ett sådant välsignat ljus och tänder det hemma kommer inte att dö under året. Andra säger att ljuset skyddar mot blixten när åskan går, andra att om man häller vaxet från ljuset på hönans ägg skyddas det från att ruttna.   För oss är det viktigaste att det råder kärlek och frid i våra hem, att våra hem blir välsignade med Guds välsignelse. Ljuset påminner om Guds stora löften till alla människor, löftet som ges alla som vill vara Guds barn, alla som vill leva trogna som Guds barn.

Det är med hemmet som med kläderna: sköter vi våra kläder, sköter vi också vårt hem, sköter vi det yttre, sköter vi också det inre. Vi ber var dag, vi tackar Gud var dag, att han har skapat oss så underbart. Kristi ljus leder oss, gammal som ung.

Vi gör rätt som redan nu tänker på förberedelserna till Herrens Påsk. Vi gör rätt som tänker på att tiden vi får här på jorden i vår familj, i kyrkan, i landet där vi arbetar eller förbereder oss till arbete eller gifter oss och bildar familj, är en gåva från Gud att komma Honom närmare, att lära oss leva efter Hans vilja och plan, för att efter livet på jorden leva evigt i himlen.

Det sanna ljuset, det som upplyser människans själ och förstånd under hennes livsvandring är Kristi ljus, uppståndelsens ljus. Med alla de svagheter vi har, tror vi det ändå? Ja visst, vår lön blir stor i himlen för det goda vi försöker göra till Guds ära. Tron räddar oss! I vårt hjärta säger vi: Min Gud, min Gud, jag tror på Dig!

Helig Ande var över Symeon i templet och genom Anden leddes han fram till den heliga familjen, Maria och Josef som kom med sin nyfödde för att göra med honom som lagen krävde. Han skulle ges till Gud för att ge välsignelse och kärlek till alla. Den heliga familjen gav Gud tillbaka till Gud!

Vi har fått ljus. Vi har blivit världens ljus. Hjälp oss, Du eviga och välsignade ljus, så att det inte slocknar!

Det ljuset slutar inte vid döden, ty, som vi läste i Hebreerbrevet (2:14), ”Jesus skulle genom sin död göra dödens herre maktlös”. Ljuset som kommit i världen genom Jesus Kristus har segrat över mörkret och döden, livet har segrat över mörkret där inget ljus finns.

Den vi tror på är Allsmäktig Gud. Vad stod det i Hebreerbrevet? ”Han skulle befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv” (2:15). Det finns människor som inte vill tro på Gud. Fastän Gud är Allsmäktig kan han inte befria dem mot deras vilja.

Men när en icke troende håller ett litet frö i handen och upptäcker att detta frö kan bli ett stort träd med hjälp av vatten och ljus, vänder han om och vill tro på Gud. Ljuset som kommit i världen har nått fram till honom och han blir befriad från sin fruktan och får del av Guds barmhärtighet och kärlek. Mörker och död skall upphöra. Ljuset från Gud övervinner allt och segrar. Amen.

Diakon Göran Fäldt

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.