Predikan 5 söndagen under året 2025

Jes 6: 1-2a, 3-8; Ps 138; 1 Kor 15: 1-11; Luk 5: 1-11

Kära bröder och systrar i Kristus Jesus,

Läsningarna denna söndag börjar med den helige profeten Jesajas syn av Herren Gud. Vi kan behöva denna syn för att sätta in händelserna i vår tid i evighetens perspektiv. Jesaja levde några hundra år efter Kung David och Kung Salomo under vars tid templet i Jerusalem uppfördes. När Jesaja kallades av Gud fick han denna syn: ”Herren satt på en hög och upphöjd tron och hans mantelsläp fyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar, med två skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de” (Jes 6:1-2).

Det här ingen vision som en människa skapat själv. Gud har gett profeten en bild av sig själv för att han inte på egen hand skulle föreställa sig hur Gud ser ut eller vad som finns nära Gud. Det är en enastående syn, en syn ingen kan glömma som läst om den i den Heliga Skrift, i Jesajas bok! Vår vardag ser helt annorlunda ut!

Vi har på alla sätt genomlidit en vecka full av smärta och sorg. Krig och naturkatastrofer som hände långt borta, i andra dela av världen, kom oss plötsligt in på livet. Oskyldiga människor som studerade som vuxna var måltavla för en mördares planerade skjutningar. Ingen av de mördade har gjort något ont mot mannen som till slut tog sitt liv. Hans grymma handling var inte något personligt för var och en av offren. Den var riktad mot något annat.

Vår värld, vårt samhälle, våra medmänniskor skakades i grunden. I allt detta som skett och sker omkring oss har vi ändå alltid trösten av Kristi närvaro genom sitt offer för vår skull. Snart ska prästen med Guds nåd, lyfta den konsekrerade hostia och säga: ”Se Guds lamm som borttager världens synder. Saliga de som blivit kallade till  Lammets måltid”.

Ja, kära bröder och systrar i Kristus Jesus, Gud låter oss fira segern över synd och död genom tron på Honom som Fadern sänt som vårt enda försoningsoffer, våra enda gottgöranden för egna synder, Kristi offer på korset närvarande bland oss genom Anden. Som Paulus också säger: ”Jag har arbetat mer än någon av dem fast inte jag själv utan Guds nåd har varit med mig”. Han erkänner, och förkunnar för de troende i Korinth, att allt gott verk är Guds verk – men ofta genom människors handlanden. Det var inte jag som arbetade utan Gud i sin nåd.

Kardinal Anders Arborelius, vår biskop i katolska kyrkan i Sverige, har uttalat sig om det fruktansvärda dådet i Örebro: “Tillsammans med hela Sverige sörjer vi katoliker offren för våldsdådet i Örebro och ber för dem. Våld och skjutningar tycks bara öka och öka. Vi ber om Guds hjälp, så att godhet och samförstånd får råda i vårt land. Under kommande söndag ber vi i alla våra kyrkor för dem som dödats och om Guds förbarmande,” sa biskopen.

Det hade apostlarna också upplevt när Jesus dömts till döden. De hade som vi ryckts ur sina sammanhang och en ny dag skulle inte  likna den föregående. Allt var på något sätt slut, vad de upplevt tillsammans med Jesus var över! Men apostlarna, och Kyrkan efter dem, har ändå lärt sig att misslyckanden i arbetet för Guds rike, döljer en större framgång: ”Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där”, sa Jesus till Simon – som ännu inte fått namnet Petrus och nycklarna till himmelriket. ”Och de fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka”, skrivet S:t Lukas, som vi hörde (5:7).

Kära medkristna, låt oss inte nedslås av det som hänt under veckan. Det är inte vår uppgift och kallelse att tappa modet och ge upp. Vi har en kallelse i allt som händer, gott eller ont. Vi behåller vårt lugn och vi är närvarande med vårt stöd när vi får tillfälle och behövs. Vår grund är inte att svara ont med ont utan med det goda. Därför behöver vi Moder Kyrkan och helgonen som förebilder. Vi behöver höra dessa ord av S:t Paulus för att förstå sammanhanget mellan liv och död, lidande och levande tro. ”Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv tagit emot; att Kristus dog för våra synder i enlighet med Skrifterna” (15:3). Låt oss i vår tur föra vidare vad vi tagit emot. Amen.

diakon Göran Fäldt