Predikan 4 söndagen i fastan 2023

1 Sam 16: 1b, 4-7, 10-13a; Ps 23; Ef 5: 8-14; Joh 9: 1-41

”Ljusets barn bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning”, säger Aposteln i brevet till efesierna. Det är något vi alla kristna blir medvetna om under vandringen i livet. Även om vi är syndare finns ett ljus inom oss som blir synligt genom Kristus som är vårt Ljus. Det skulle inte bli synligt om vi inte hade prövningarna att övervinna genom tron, hoppet och kärleken.  

Mörkrets gärningar bär inte frukt, säger aposteln. Hur kan man då inte vilja det goda, det rättfärdiga och sanna? Det vill alla men något annat än ljuset inom människan tar ibland överhanden och hon begår samma synd igen. Trots alla varningar, trots insikten om det onda, syndar människan igen. Hon gör om sina mörka gärningar. Vi hörde det när vi läste om kung David. Profeten Samuel ”smorde honom” på Herrens uppmaning: ”Han är det, honom ska du smörja” (16:12).

Och Bibeln visar sanningens kraft: ”Och Herrens ande föll över David och var sedan alltid med honom” (16:13), som det står i den avslutande versen. Men mysteriet med människan visar sig senare i Davids liv när han tar en annan mans hustru, Batseba, låter döda hennes man och gör henne med barn. Barnet dör, David söker förlåtelse hos Gud och blir sedan far till Batsebas andra barn, Salomo, som blir kung i hela Israel.

I vår tid, som i alla tider, finns synd och helighet samtidigt. Människor har framgång men faller, män som kvinnor. Syndare blir helgon genom omvändelsen och förlåtelsen. Aposteln säger: ”Vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om” (5:12).

Å ena sidan skam, å den andra ljus. ”Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig”, säger aposteln som talar under den Helige Andes inflytande. Vad som än händer oss i livet och som vi har ansvar för, kan vi och måste vi, vända oss till Kristus själv och få upprättelse. Det finns alltså ingen synd som inte kan bli förlåten om vi inser vad synd är och ber om befrielse av vår skuld.

Det yttersta tecknet på en sådan befrielse är Kristi lidande, död och uppståndelse. Där finns ljuset vi behöver för att resa oss upp ur våra mörka gärningar.

I evangeliet idag den fjärde söndagen i fastan möter vi en man som var född blind men som botades av Jesus och blev seende. Också vi som troende begår samma misstag som lärjungarna som trodde att  blindheten är ett straff för synder. Men Jesus säger: ”Varken han eller hans föräldrar har syndat men Guds gärningar skall uppenbaras på honom”.

Folket kring Siloadammen kände sedan igen tiggaren som varit blind och frågade honom om vad som hade hänt. Då svarade han med ord som aldrig kan glömmas bort: ”Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se” (Joh 9:13).  

Kära bröder och systrar, kära barn och unga! Vi tycker alla att det är oförklarligt att en blindfödd blir seende på det sätt som beskrivs i Johannes evangelium.

Varför har vi i vår tid så svårt att bejaka det och ta till oss det som sanning? Det beror på att vår tid har förlorat det övernaturligas verklighet. Vi har fått lära oss allt om naturen som vi kan se och ta på och säga: ja, naturen finns. Men Jesus har uppenbarat för oss att det övernaturliga finns och är en verklighet.

Människor i vår tid är som Gud men utan Gud. Det betyder att den moderna människan existerar i sitt eget mörker, skild från det ljus som finns i Kristus och som kan förvandla vårt liv.

Kyrkan är något vi kan uppleva och trösta oss med i vår nöd. Jesus har ju sagt: ”Så länge jag är i världen är jag världens ljus” (9:5). Nu är han i världen genom den helige Ande och Kyrkan som är Hans profetiska röst bland alla folk och raser. Vi finner sanningen när vi gör vad vi lovat på askonsdagen då prästerna och diakonerna har sagt till hela folket: ”Omvänd dig och tro på evangeliet!”

Evangeliet är inte bara en jordisk sak, det talar både om denna världen och den övernaturliga världen som det uppenbarar. Det övernaturliga ljuset är sanningen som ger oss frihet. Gud ger oss nåden och tiden att förbereda oss för det möte med Gud som blir avgörande för vårt eviga liv. Amen.

                                                                                                        diakon Göran Fäldt