Predikan 4 Påsksöndagen 2025

Apg 13: 14, 43-52; Ps 100: 1-3, 5; Upp 7: 9, 13-17; Joh 10: 27-30

Kära bröder och systrar,

”Hylla Herren hela världen, tjäna Herren med glädje” så börjar psalmen 100 i bibelns Psaltare. Den psalmen är kort, bara fem verser. Den slutar så: ”Herren är god, evigt varar hans nåd”.

Ingen kunde väl veta vad påve Leo skulle predika om fredagen 9 maj, dagen efter valet. Men han ville också börja i glädjens tecken och citerade en annan psalm: ”Jag vill sjunga en ny sång till Herren, ty han har gjort under”.

Först säger vår psalm: ”Hela världen skall tjäna Herren” och till slut, ”Hans nåd varar från släkte till släkte”. På något sätt sammanstrålar psalmerna som ett särskilt tecken på den nya tiden med vår nye påve Leo. Han ber nu för oss alla och vi ber för honom. Det är en ny tid för apostlarna och en ny uppmaning att leva trons liv och tacka Gud för allt som sker. Påven åkte till en kyrka i sin orden många mil från Rom för att be i en helgedom, Vår Fru av det Goda Rådet. Det kan vi också göra nu när kardinal Robert Francis Prevost blivit påven Leo XIV!

Det är ingen tvekan om att den fjärde Påsksöndagen skall gå i glädjens tecken. Också Apostlagärningarna har samma tema: ”Lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande”. Vittnar inte konklaven om samma glädje i den Helige Ande?

På andra ställen i den Heliga Skrift beskrivs hela vår värld som ”tårarnas dal”. Hur går det ihop? Finns det välsignelse att hämta när vi gråter? Psalmen 84 talar om höstregnens välsignelser. ”När de går genom Bakaträdens dal blir den en flödande källa, höstregnen fyller den med välsignelse” (84:7)

Nu har en del forskare kommit fram till att de här träden har en kåda som blir till balsam, alltså väldoftande och helande att lägga på sår, kanske inte bara kroppens sår, utan också själens. ”Baka” på judiskt språk är alltså balsam, lindring, men ”beka” betyder gråta. En enda bokstav skiljer de två orden åt. Alltså kära bröder och systrar kan gråten i vårt liv ändå vara en lindring och en välsignelse från Gud. I all den oro och fruktan som finns i världen idag görs också ett outtröttligt arbete för att rädda världen och människorna som bebor den värld Gud gett oss att leva i och av. Hur många poliser, diplomater, socialsekreterare, säkerhetsrådgivare, advokater, läkare och sjuksystrar har inte kämpat för sina medmänniskors svåra situation och vandrat genom tårarnas dal? De har gråtit öppet och de har gråtit i det fördolda då ingen sett deras flöden av tårar. Men det är just dessa tårar Gud vill torka upp och blöta ner sina gudomliga händer med. Guds händer är balsam, läkande och väldoftande som i Bakaträdens dal som efter regnet blir en flödande vattenkälla. Vattnet som Johannes döpte med i Jordan var fullt av välsignelser.

Apostlarnas glädje som evangeliet talar om måste ha en källa den också. De förföljda lärjungarna var glada och lyckliga just i prövningarna som kom till dem, ”Lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande”, säger Apostlagärningarna. Om man tänker på omständigheterna för den unga kyrkan i förföljelse är det mänskligt sett svårt att förstå. Låg det inte närmare till hands att de skulle gråta och klaga. ”Varför, Gud, har du övergivit mig”? Och vi själva, har vi inte upplevt stunder så svarta och sorgliga att vi vill ropa till Gud att upphöra med prövningarna? Jo, men säkert har vi också upplevt stunder av lycka som övergår allt vi kan önska oss. Hur hänger det ihop? Det hänger ihop i Jesus. Det är Jesus som leder oss genom tårarnas dal till den inre friden och tacksägelsen till Gud för allt som Han låter oss gå igenom. ”Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor och Gud skall torka alla tårar från deras ögon”, säger oss Uppenbarelseboken den fjärde Påsksöndagen.

Men inte ens det räcker som förklaring till varför vårt liv är en blandning av tårar och välsignelser. Jesus säger nämligen ”Vad min fader har gett mig är större än allt annat” (Joh 10:29). Det är själva nyckeln till att förstå hur lärjungarna ”alltmer kunde uppfyllas av glädje och helig ande”.

Nu ser vi vilken livsvälsignelse tron på Jesus är och hur viktigt det är för Kyrkan och oss alla att leva av det som Jesus fått av sin Fader. Man kan säga att Jesu egen religion är hans Fader och att Han i sin tur har uppenbarat Fadern för oss. Med den vissheten och den tron kan vi alltid vandra genom våra tårars dal och komma fram till källorna med livets vatten. Amen.

diakon Göran Fäldt