Predikan 15 oktober 2024, S. Teresa av Jesus, jungfru, kyrkolärare
Gal 5:1-6; Ps 119; Luk 11: 37-41
Firandet av S:ta Teresas av Jesus minnesdag är särskilt högtidligt i Karmels orden i år. Det är i år 110 år sedan hennes grav i Avila öppnades första gången sedan hennes död 1582. I år liksom för 110 år sedan befanns helgonets kropp vara mycket väl bevarad från den annars naturliga nedbrytningen och upplösningen av kroppen.
Vi får tro att det är den Allsmäktiges vilja att hennes liv på jorden får styrka oss i tron på Gud som blivit människa för vår skull och antagit en mänsklig kropp genom den heliga Jungfrun Maria. Föreningen med hans kropp är vår frälsning.
Teresas stora betydelse för missionen och förkunnandet av evangeliets befriande kraft har också gjort henne till kyrkolärare i hela den Katolska kyrkan. Det har ytterligare understrukits när påven Franciskus alldeles nyligen på sitt besök i Belgien saligförklarade Teresas medarbetare Anna av Jesus, eller Anna av Lobera y Torres, som förde den kvinnliga grenen av karmelitorden till Frankrike i början av 1600-talet. Den saliga Anna fick detta uppdrag i en uppenbarelse två gånger från Teresa efter hennes död.
Vid samma tillfälle tillkännagav påven sin vilja att saligförklara den belgiske kungen Baudouin som valde att abdikera från tronen inför tvånget att som statsöverhuvud underteckna lagförslaget om abort i Belgien. Kungen har nära anknytning till oss i Sverige eftersom han var son till den svenska prinsessan Astrid som var gift med kung Leopold III och drottning till sin död i bilolyckan 1934.
Det som gör att firandet av Teresa som helig troende kvinna i en brytningstid i Kyrkan är att hennes tro inte satte några gränser inför samtidens krav på anpassning till samhällets tolkning av den kristna tron och moralen. Man ser tecken på en verklig troskris i det faktum att bara en liten del av befolkningen i Belgien bekänner sig som katoliker.
Det finns verkligen i vår tid en farlig inre förändring av den kristna tron. Den allra största faran, menar kardinal Robert Sarah, är att också katolska kristna tillämpar en slags ”praktisk ateism” i sina liv. De överlåter sig inte till Gud av hela sitt ”hjärta och hela sitt förstånd” utan kompromissar hela tiden med tidsandan.
”Det är överlåtelsen av viljan, minnet och förnuftet till Gud som är den mest realistiska vägen att förstå ”Guds vilja”, säger kardinal Sarah. Det som alla sanna efterföljare till Kristus ofta frågar sig är: ”Vad är Guds vilja för mig?”
Vad som hänt i hela världen, säger kardinal Sarah, är att kyrkans fiender inte längre angriper oss med en ”förhärdad, ideologisk ateism” utan med en "praktisk ateism". Även om den kanske inte går så långt som att förneka att Gud existerar, anser den ”praktiska ateismen” att Gud är ”irrelevant för det moderna livet”. Det är en djävulens list!
Vad som i stället verkligen är relevant är alltså överlåtelsen av viljan, minnet och förnuftet till Gud, som den mest realistiska vägen att förstå ”Guds vilja”.
Det är precis denna livsinställning som Teresa år känd för och det är den vi påminns om i firandet av hennes minnesdag.
Teresa är känd för många mystiska själsliga erfarenheter men det är mindre känt hur hon bekämpade dem och förbjöd systrarna att berätta om dem. Att hennes kropp tagits upp ur den silverkista som hon begravts i och befunnits orörd av tiden, är ingenting hon skulle fästa någon vikt vid. För henne gällde det att vinna och använda dygderna som Gud ger sina trogna. Som helgon menar Kyrkan, att hon visat en ”dygdernas heroism”.
Jesus genomskådade sin tids ”praktiska ateism” när han sa till fariséerna, ”Ni ger tionde av mynta och vinruta och alla grönsaker men glömmer rättvisan och kärleken till Gud” (Luk 11:42). Och till Galaterna har Paulus påmint om samma relevanta väg till Gud: ”I ett liv med Kristus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron som kommet till uttryck i kärlek” (5:6). Amen.
diakon Göran Fäldt
