Bloggar

Frankrike är det första landet i historien som begår självmord. Med uppenbar stolthet har hon röstat fram lagen om abort i grundlagen den 4 mars 2024. Hon som var känd som Kyrkans äldsta dotter och som sett hundratals helgon vandra på sin mer än 1500 år långa korsväg, gör det nu lagligt med grundlagsskydd att döda sina egna oskyldiga barn i moderlivet. Första steget var 1973 då aborterna avkriminaliserades. Det har gått 51 år sedan dess.

Det är ju ett påstående som kräver viss utläggning. För det första: det måste inte stämma att djävulen själv står för planering och inverkan i samhället. Det gör kanske inte situationen mindre ond, eftersom det hör till djävulens list att få oss att skylla på honom. Då tar vi inte vårt ansvar. Djävulen tar sig alltid över ett försvagad samvetes försvarsmur och tar över kontrollen. Men låt oss se på vårt eget ansvar. Låt oss alltså för ögonblicket lämna djävulen åt sitt eget öde.

Det första man ska tänka på är vilket syfte en sådan utveckling ska ha. För vem är den god, vem är mottagare och hur ser man resultatet? En jämförelse med den enklaste lilla trädgård är bra att göra: Vilken plats har vi för fruktbärande buskar, plommonträd, äppelträd och päronträd, vilken jord har vi för kryddor och grönsaker? Det inser man snart att det handlar om en lång process, från planering av de små eller stora ytor man förfogar över, till val av växter, inköp, plantering och bevattning.

I år firar vi 150-årsjubileet av Lilla Thérèses födelse. Alla hennes nu levande vänner kommer att inspireras på nytt av ”Den lilla vägen till helighet”. Vad är hemligheten med hennes liv? Hur kommer det sig att en karmelitnunna som bara fick leva 24 år på jorden har haft ett större inflytande på människor än många som blivit 100 år gamla? Är det detta att hon märks i vardagslivet när hon ”kastar rosor” från himlen? Hon är ju skyddshelgon för floristerna! Andliga blommor lyser upp världen omkring oss.

Om barns liv och första upplevelser av vad mänskliga relationer är lyfts ut ur deras första och naturliga sammanhang, hemmet och familjen, kommer de sannolikt men undantagslöst formas, inte av föräldrar och syskon, utan av olika bärare av majoritetsövertygelser. Ekonomisk byråkrati ersätter familjelivet. Denna ”utanförhemmetochfamiljenupplevelsen” kan förefalla fungera som identitetsskapande men kommer att sakna den naturliga sammanhållningen. Verkligheten utanför det naturliga hemmet är inte kroppsligt och andligt närvarande i barns och vuxnas vardagliga liv.

De flesta av oss är nog bara passiva åskådare till andras konflikter eller maktkamp och slipper undan. Men varje tid har sina motsättningar och många känner oro över vad andra ska tycka. Vi kan ju se hur farligt det kan vara att utmana maktcentra – både i Kyrkan och i samhället. En fabeldiktare kunde framföra sin kritik utan att kastas åt lejonen. Det gällde bara att ge makthavarna oskyldiga namn, som en viss fågel, en lite enkel bonde eller en trana. Folk förstod vilka som åsyftades. Jean de La Fontaine levde under franske Ludvig den Stores tid. Det var han som sa: ”Staten, det är jag!”

Varför skulle de allra värsta och djupaste hålen i helvetet vara bebodda av just katoliker? Om katoliker syndar mot den gudomliga ordningen och Guds skapelseplan, kan de inte säga ”jag visste inte”, för de har alltid bekänt den i Credo. De har i synden medverkat i det objektivt onda och i själva verket anslutit sig till lögnens herre. Det är en sådan lögn som kvalificerar själar för de värsta och eviga straffen.

Kärnvapenfria zoner i världen låter bra men är utopiska. Det är upprörande att skattemedel i så många länder används till massförstörelsevapen. De resurser som nu används för den tekniska, ”osynliga”, nya kapprustningen, är astronomiska. De kunde genom ett FN organ användas för att till exempel säkra rent vatten för fattiga hushåll i världen och för konstbevattning.

Oron i världen över våld, död och förstörelse ökar för varje dag. Tankesmedjorna går på högvarv. Påven Franciskus varnar i sitt jultal för den globala ökningen i vapenindustrin och dess följder i den okontrollerbara vapenhandlingen och AI. Med över miljarden katoliker måste man tillmäta påvens uttalanden betydelse i sättet att tänka, frukta och hoppas. Nyåret är dessutom alltid en tid av kraftsamling.