Bloggar

På något sätt verkar själva röstandet för medlemmar över 16 år vara det viktigaste. Är det ett elfte Guds bud eller ett nytt första? ”Kom ihåg kyrkovalet och tacka Gud för demokratin”, manar kyrkoledningen. Alla vet från början att en röst inte åstadkommer något i sak, eftersom man röstar på dem som tyckt till i vissa frågor och bildar en värderingsgemenskap.

Staten själv jagar inte brottslingar och fördömer dem. Det är samhällsinstitutionernas sak. Det hör till rättsstaten att åtala, försvara och döma i domstol. Allmänheten dömer inte men den kan ledas in i fördömande genom kontroll och arkivering av personliga uppfattningar, som i fallet STASI i det tidigare Östtyskland. Hela den östtyska befolkningen visste vilka uppfattningar de skulle ha om de ville leva ett normalt liv som medborgare. Till slut uppfördes en järnridå mot väst som inte ålade medborgarna ”de rätta värderingarna”.

Skolor gör det inte, sjukhusen gör det inte, kommunen själv gör det inte. De politiska partierna gör det inte heller. De visar hänsyn och visar att samtycke är grundläggande för alla former av överenskommelser. Skolorna har lärt sig av de principiella misstagen på 70 - 80 – talen då lärare ålades att gå ut och demonstrera på gatorna med sina klasser och protestera mot diktaturerna.

Vi berömmer oss ofta i Sverige för att ha mötesfrihet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet som grundläggande för det demokratiska samhället. Det är historiskt sett Franska revolutionens samhälle och Upplysningstidens filosofier som lagts till grund för den mediapolitik som vi alla vant oss vid.

En aspekt som kommer bort i framtidsutsikterna är hur de unga i den kommande barnfattiga generationen kommer att uppleva omgivningens förväntningar och krav på dem. De ska inte bara leva livet själva utan också ta socialt och ekonomiskt ansvar för föräldrar och den stora åldershöga befolkningen omkring dem. Hur kommer de att uppleva en situation som de inte själva bidragit till utan som är föräldrarnas familjesyn och det som avgjort?

Jag skickar ibland anpassade inlägg till en större dagstidning. De tackar alltid nej. Prenumeranter på Katolsk Horisont får däremot tillfälle att fundera med andra underlag. Här är ett:  Priderörelsen är inte representativ för vad folk i allmänhet tänker. Den är visserligen stark men inte möjlig utan de moderna preventivmedlen som skiljer sex från barnafödande och föräldraskap.

Priderörelsen är inte representativ för vad folk i allmänhet tänker. Den är visserligen stark men inte möjlig utan de moderna preventivmedlen som skiljer sex från barnafödande och föräldraskap. Den unga generationen är sedan länge formad av en sådan sexualsyn och lever i dess konsekvenser. Den är stark som en sekt där avvikande åsikter är uteslutna. Att som vi katoliker säger, att sexualiteten bara hör hemma i äktenskapet, har ingen betydelse för generation ”fritt sex”.

Syftet med pridemanifestationer är att bryta mot den familjeförståelse och den samhällssyn som kristendomen alltid stått för. Ungern använder det parlamentariska systemet i demokratin att försvara det kristna samhället från en hedonistisk och irreligiös påverkan på det uppväxande släktet. Gamla kristna länder - som Frankrike - har använt parlamentarismen för att grundlagsskydda aborter. Delar av den svenska riksdagen, som står fast vid abortlagstiftningen, räknar med att lägga fram förslag om eutanasi, det vill säga dödshjälp genom samhällets försorg.

Det är verkligen oroande att kärnvapen oftare nämns, och att människor vänjer sig vid tanken att dessa massförstörelsevapen finns och att de kan komma att användas ”strategiskt” – det vill säga ”kontrollerat”. Det är nu – och inte i morgon – som alla krafter måste sättas in i ett totalförbud mot användning och i ett fortsatt arbete för total avveckling av all kärnvapenpotential.