Bra bön i soffan
Det är förvisso alltid lika ljuvligt att få delta i en gemensam tidebön. Så går det ju också alltid till i kloster och på reträtter och på stiftsgårdar. Men.
Man måste dock inte alltid be tidegärden tillsammans. Det är faktiskt enklare att var och en ber den individuellt. Fyra fördelar är uppenbara. Man väljer tidpunkt själv. Reciterandet går fortare. Man kan stanna upp och begrunda när som helst. Korstecken, bugningar och stående ställning kan man hoppa över.
Som gift präst måste jag som alla andra präster be tidegärden varje dag, i sin helhet. Jag ber den i ena soffhörnet. Min fru sitter i det andra - hon ber bara laudes och vesper. Sedan länge utflugna barn ansluter vid besök i varierad utsträckning.
Ber ni då aldrig tillsammans? Jodå. Angelus. Och bordsbön. Och i mässan, förstås. Men rosenkransen sköter vi var och en för sig.
Så nu vet ni.
Fader Morgan
