Söndagsbetraktelse 7 juli 2019
Lukas 10:1–12, 17–20
Vid den tiden utsåg Herren ytterligare sjuttiotvå och sände dem före sig två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. Han sade till dem: »Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. Gå, jag skickar er som lamm in bland vargar. Ta inte med er några pengar, någon påse eller några sandaler, och stanna inte på er väg för att hälsa. När ni kommer in i ett hus, så säg först: Frid över detta hus. Och om där bor en fridens man skall den frid ni kommer med bli kvar hos honom; annars skall den vända tillbaka till er. Stanna sedan i det huset och ät och drick vad som bjuds; arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram, bota de sjuka som finns där och säg till folket: Guds rike är snart hos er.
Men har ni kommit till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: Till och med dammet som har fastnat på våra fötter här i staden stryker vi av — behåll det. Men så mycket skall ni veta: Guds rike är snart här. — Jag säger er att på den dagen skall det bli lindrigare för Sodom än för en sådan stad.«
De sjuttiotvå kom glada tillbaka och sade: »Herre, till och med demonerna lyder oss när vi uttalar ditt namn.« Han svarade: »Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt. Ja, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela styrka, och ingenting skall skada er. Men gläd er inte över att andarna lyder er, utan gläd er över att era namn är upptecknade i himlen.«
Betraktelse
Om en liten stad inte tar emot Kristi lärjungar, tar den heller inte emot Kristus.
Jesus identifierar sig med sina lärjungar och med Hans Kyrka (jfr Apg.9:4), Han fortsätter sitt frälsningsverk på jorden genom dem.
Svårigheter med att helt acceptera Kristus är att helt acceptera det Han säger. Som t.ex., när Han jämför Sodom och Gomorra med den stad som inte tar emot Hans lärjungar!
Sodom och Gomorra var städer som Gud lät svavel och eld förstöra därför att ett starkt utbredande av homosexualitet hade rotat sig.
Kyrkan och klostren har alltid levt av människors gåvor och stöd därför att ”arbetaren är värd sin lön”.
Lärjungarna, deras efterföljare och alla de som blivit kallade av Herren att dedikera sina liv i Hans tjänst har (hade) ingen annan lön än människors generositet.
Jesus säger: ”ta inte med er pengar, påse…”, så när någon lämnar allt och följer Jesus är det i tro att Hans försyn ska täcka allt det som är nödvändigt (jfr Matt 6:28..).
Att ge allmosor är bibliskt, det tillhör också den Katolska Kyrkans tradition. Allmosan är en slags botgöring. Helgonen talar till oss t.ex. om hur Kristus har sagt att en viss person borde ge allmosor som bot för att kunna bli försonad igen med Gud.
Andra gånger önskade Han att en viss person skulle ge allmosor till Kyrkan och till de fattiga å en död familjemedlems vägnar, som fortfarande var i skärselden, så att denne kunde bli befriad därifrån.
Med reformationen försvann både skärselden och allmosor, därför är det nu näst intill otänkbart att "behöva göra något mer" än att betala skatter, kanske nån gång en insamling till Röda korset där man för det mesta ger det man inte behöver eller inte vill ha.
Det är inte det som är allmosans betydelse.
Allmosor är en slags bön och fasta.
Att ge allmosor är att ”ge till Gud”. Det är inte filantropi.
Allmosor är en slags fasta därför det har med uppoffring att göra, det har med tro och Caritas att göra. Det har att göra med lydnad till Jesus.
Jesus säger att när vi ger allmosor ska vi inte basunera.
Han säger inte om ni ger (Matt 6.2-3).
Klostren är beroende av allmosor.
Klostrets egna allmosor består i första hand av att nunnorna eller munkarna ger sig själva till Gud och till Kyrkan, de ger upp sin personliga egendom, sin tid, familj, yrke…
för att vara ett trons vittne och ge sitt liv i Guds tjänst.
Fadern sänder ut lärjungar i alla tider för att tala om Evangeliets sanna budskap.
I dagens text skulle lärjungarna förkunna i de olika städerna att: ”Guds rike är nära”.
Att predika ett Guds rike som är nära, är att vilja förbereda människor så att de kan få tillgång till detta rike.
Det goda budskapet är:
tro →omvändelse → ett liv behagligt i Guds ögon → Guds rike.
Förutsättningen för att ta emot Guds rike är omvändelse. Omvändelse är inte en en-gångs-företeelse, den måste fortgå.
Man tror inte en gång för alla, istället så växer man i sin tro, men det finns också möjlighet att inte växa, att inte fördjupa sig i tron och då är risken att tron långsamt men säkert seglar bort från ens horisont, så som Jesus säger i liknelsen om mannen som gick ut för att så frön.
En del frön brändes bort av solen, andra kvävdes i törnen.
Jesus sänder ut lärjungarna som”lamm bland vargar”.
Det verkar bli allt svårare för Kyrkan att förkunna omvändelse, i alla fall så hör man väldigt lite om det - för,
vem vill vara ett lamm bland vargar?!
Att vara lamm är att fortsätta tro även när andra inte tror.
Att vara lamm är att följa Jesus och lära sig av Honom.
Att vara lamm är att hungrande söka sig till gröna ängar av sann lära för att ivrigt beta där.
Att vara lamm är att följa Lammet vart Han än går.
Att vara lamm är att leva i vetskap om att det rytande lejonet söker efter någon att sluka.
Att vara lamm är att leva i ödmjuk glädje över att ens namn är skrivet i himlen.
Att vara lamm är att ha makt över ormar och skorpioner.
Att vara lamm är att finna all sin tröst i Herren.
Att vara lamm är att glädja sig i det som Gud glädjer sig i.
Att vara lamm är att vara en ödmjuk arbetare i Herrens vingård.
”…Guds rike är snart hos er…”
Marias Lamm
