Söndagsbetraktelse 7 februari 2021

Lukas 2: 22–40

När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag, tog föräldrarna Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren — det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren — och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den helige Ande hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

 »Herre, nu låter du din tjänare gå hem,

i frid, som du har lovat.

Ty mina ögon har skådat frälsningen

som du har berett åt alla folk,

ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna

och härlighet åt ditt folk Israel.«

 Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: »Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.«

Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Betraktelse

Ljusets Fest.

Vår tro är ett mysterium som bär Guds plan, en frälsningsplan som utvidgas i liturgin, särskilt i Eukaristin, där Kristi verk, Frälsningsverk, fortsätter att bli genomförd.

Guds plan är vår frälsning.

Vår frälsning är i Kristus;

Hans frälsning pågår ständigt i Liturgin utförd i templet: Kyrkan.

Den enda platsen där vi kan finna den verkliga närvaron av Förmedlaren mellan Gud och människa är i den Katolska Kyrkan.

Jesus Barnet är framburen i templet av Maria, skimrande klar lyser hon i hennes lydnad till Fadern.

Varje barn, varje människa är Guds verk och måste ges till Gud.

Fadern gjorde det Han ville med Marias barn, Han gjorde det Maria själv inte ens skulle kunna ha tänkt att göra, eller velat göra.

Men hon följde Faderns vilja ända till korset, för Barnet var först Hans.

Så är det med alla barn.

Symeon kände igen sin Frälsare i detta barn och profeterade om både Honom och Modern.

”Ett svärd skulle gå genom Marias själ och att Barnet skulle bli till fall, eller upprättelse för många,  Han är ett tecken som väcker strid.

Det har alltid varit den Katolska Kyrkans ständiga kamp att inte bli ett med världens läror.

Vi måste ständigt se, om vi inte i den toleranta gemenskapens namn kompromissat Kristi ord, istället för att låta ett svärd också gå igenom vår själ.

”Ett svärd ska gå igenom din själ..”.

Från den stunden började svärdet tränga sig igenom Marias själ och hjärta, hennes ögon var alltid på Barnet, hennes liv var helt vänt till Barnet…. alltid där hos Honom alltid, alltid med Honom, alltid totalt trofast.

Hennes smärtor var inte hennes egna, inte smärtor för henne själv, men för Barnet, på vilken hennes ögon alltid vilade, Han som var tecknet som väcker strid. 

Maria fanns inte, hon fanns inte alls för sig själv någonsin, någongång! -bara för Barnet och sedan för de barn som följde eller skulle komma att följa hennes Älskade Barn.

Marias och Jesu hjärta slog som ett. Hennes Obefläckade hjärta slog i ett med Jesu Heliga Hjärta.

Det är Guds innerliga önskan att vi får se ljuset, bländas av det och låta det ge riktning i vår vandring.

Likt Symeon som kunde gå till Gud i frid.

Vi, likt Symeon, möter Kristus och känner igen Honom som:

levandes i Eukaristin,

skinande i bikten,

berusande i ordet,

värmande i bönen

Tjänaren i i lidandet,

utmanande i striden,

befriande i ljuset...

Jesus är tecknet som väcker strid. Striden mellan sanningen och lögnen, det onda och det goda, mellan det som är rätt och det som är fel.

..och vi måste låta oss bli testade som guld i elden.

Se, hur Maria går upp till templet, bärandes Barnet i sin famn.

För världens frälsning ska hon sedan vid korset, offra Honom ännu en gång.

Guds Lamm är framburen för att offras.

Maria ska ta del i det offrandet, svärdet ska då totalt och fullt gå genom hennes Obefläckade hjärta.

Knappt har Barnet blivit fött och striden är redan väckt!

Det är först Sonen den är riktad till, men Maria som förenar sig totalt med sin sons lidande för världens återlösning, blir också hon ett offer för denna strid...Redan nu, i frambärandet av Barnet.

Och än idag är hon, likt Jesus ”ett tecken som väcker strid”…..

I lydnad till lagen ger Maria Barnet till Gud.

Vid bröllopet i Kana var det Maria som bad Jesus att börja vandringen mot korset.

Hon ska inte på något sätt dölja ljuset, snarare tvärtom, hon ska lyfta upp det, hon ska låta Honom skina, även då hon redan förnimmer priset…betraktandes allt i hennes genomborrade hjärtas tystnad.

Den gamle Symeon var nästan blind men såg ljuset som sken från det framburna Barnet!

Anden tog tag om hans hjärta och den profetiska sången ljöd från djupet av hans själ:

”mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk”.

Rena ögon som ser Ljuset i ett litet barn.

Templet är nu Jesus själv.

Vi får leva och röra oss, be och förenas, dö och återuppstå i Hans kropp.

Gud har kommit oss så nära att vi kan bo i Honom, och Han i oss.

Höj ni portar era huvuden!; Maria är Guds enastående tempel, formad till en ny skapelse i Hans Ljus! Ren som guldsmedens eld och som valkarens såpa, klaraste vatten format av den Helige Anden..

hon som genom lagen skulle bli renad av att offra två duvor,

- bär på Lammet, Påsk Lammet, Offer Lammet.

det sanna ljuset, det som lyser över alla människor...

för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.

Marias Lamm