Söndagsbetraktelse 30 juni 2019

Lukas 9:51–62
När tiden var inne för Jesu upptagande till himlen vände han sina steg mot Jerusalem, och han skickade budbärare före sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. Men man ville inte ta emot honom, eftersom han hade vänt sina steg mot Jerusalem. Då sade hans lärjungar Jakob och Johannes: »Herre, skall vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?« Men han vände sig om och tillrättavisade dem, och de fortsatte till en annan by.
När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: 
»Jag skall följa dig vart du än går.« Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.« 
Till en annan sade han: »Följ mig!« Men mannen svarade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« Då sade Jesus: »Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.« 
En annan man sade: »Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.« Jesus svarade: »Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.«

 

Betraktelse
Kyrkans grundande började med att
Jesus predikade, 
gjorde underverk, helade,
kallade Apostlar,
led och dog
sedan uppstod och
sände den Helige Anden. 

Förföljelse var ett tecken på att Kyrkan grundats.

Lukas börjar med att säga att tiden hade kommit för Jesu upptagning till himlen. Han hade lika gärna kunnat säga att tiden hade kommit för Jesu lidande och död. Så förenat är korset med Härligheten.

Jesus var inte mottagen i den Samariska byn så Han gick vidare. 
Må Han inte passera någon av oss av samma anledning. 

Kanske var det Johannes och Jakob som vår Herre hade sänt framför sig för att meddela att Han skulle komma till Samaria. De kom tillbaka och var besvikna och arga över att folket inte ville ta emot deras Mästare.
”Ska vi kalla ner eld från himlen”? De visar en överdriven tillit till sig själva och deras krafter, Jesus är mitt ibland dem, Han är den som kan åstadkomma eld från himlen, också förgörelse, men han blir erbjuden ett underverk av sina lärjungar, de ska göra underverket -för Honom! 
Jesus tillrättavisade Johannes och Jakob på liknande sätt som Han tillrättavisade Petrus vid Caesarea Filippi som förebrådde Herren för att han inte tyckte att Han skulle behöva lida. Gud tillrättavisade kung David som skulle bygga ett hus åt Gud, han vars syssla hade varit, och fortfarande skulle vara, att valla får - om inte för att Gud istället hade givit David kungatronen. 
Han tillrättavisar också oss när vi använder våra förmågor och talanger som om de skulle vara våra egna och inte Hans fria gåvor för vilka vi inte har gjort något för att få, och använder dem som om vi gjorde Gud en tjänst, eller visste bättre.

Apostlarna ville straffa byn därför att de inte tagit emot deras Herre. Men Gud gav människan fri vilja, att följa Honom på Hans Väg, eller inte. Gud ger ödmjuka och kärleksfulla inbjudanden till alla att följa Honom, Han ger alla någon insikt om att det vore det enda rätta, det enda sanna att göra, men sedan lämnar Han oss fria. Fast bara så pass fria att Han återkommer med jämna intervaller till dem som står emot, för att påminna dem om Honom. 
Hans törst är för själar. 

Vi vet ju att just i Samaria var det många som följde Jesus efter att den Samariska kvinnan berörts av Honom - inte efter att Han hade hotat med att bränna ner byn!, 
men efter att Han visat henne att hennes ständiga törst var egentligen efter sanning, efter rent vatten; efter Jesus själv.

Att tjäna vår Herre handlar inte om storhet men mer om att försvinna i Honom, följa Han som levde i fattigdom och förföljelse, som var förkastad och oförstådd. Det handlar om att ge upp sin trygghet i denna värld för att finna den i tro hopp och kärlek. Det handlar om att göra en helhjärtad gåva av sig själv där man trofast följer Jesu vilja och söker Hans rike.

Jesus fortsätter att gå från by till by, från hjärta till hjärta, från land till land, för att finna dem som vill följa Honom. Han möter oss mitt på vägen just när vi är på väg någonstans, eller ingenstans.

Likaså i Evangeliet mötte Jesus några män på vägen. Av dem alla kräver Jesus något som ingen annan än Gud kan kräva: Totalt överlämnande.
På grund av det lämnar många Kristus, de flesta följer Honom inte alls, andra följer Honom anpassat till världen.

Det är mycket svårt att helt och fullt ta in vad Jesus ber oss om.
Den första mannen som ber att få följa Jesus får till svar att Jesus inte har något hem, inget ställe att lägga sitt huvud. Mannen skulle behöva välja, om han följde Jesus, att inte ha någon annan eller något annat som trygghet, än Jesus själv.
 

 Jesus, jag överlämnar min själ och mitt hjärta till Dig,
 allt i mig är Ditt.
Min kropp och själ får bli Din viloplats
 dit Du kan komma för att vila.
 Jag vill bli platsen för din vila, platsen där Du kan bo,
 platsen dit Du alltid är välkommen.
 Varje gång Du kommer ska Du finna att jag säger till Dig:
 ”Se, jag är Herrens tjänarinna, gör med mig som Du vill”.
 Lägg Ditt gudomliga huvud på mitt bröst, mitt liv är Ditt hem.

I Jesus möte med den andra mannen ser vi att livet i Kristus är viktigare än någonting.
Det är svårt att acceptera att kanske mycket av vad vi gör och är, inte ger Gud någon ära och att det i såna fall är bortkastad tid.

Det som inte bär någon frukt i Guds ögon har inget värde. Success har inget med fruktsamhet att göra. 
Frukt kan man inte bära utan att vara förenad med Kristus och det är just det vi ser att lärjungeskap handlar om.

Jesus förbjuder ingen att gå på begravning men att göra Hans vilja kommer före vår familj och våra planer. 
Vad det gäller familjen får de alldeles säkert mer nåd = det blir mer fruktsamt - om vi följer Jesus .

”Det är i sig någonting gott att begrava de döda, men det blir ett hinder. För han som har många strävanden drar ner på sin iver; 
Den som delar sin omsorg fördröjer sina framsteg. 
Vi måste först bemöta de viktigaste sakerna. 
Så också för Apostlarna; för att de inte skulle bli alltför upptagna med uppgiften att dela ut allmosor, vigdes andra som skulle ta hand om de fattiga".
                                                                                     (St. Ambrosius).

Det är svårt att följa Jesus om man inte gör det NU!
För om man inte gör det nu...när då?

"Det är Han som ”visar mig livets väg, det är hos Honom som glädjens fullhet finns,,,,, i Hans högra hand- ständig ljuvlighet, därför gläds mitt hjärta och jublar”. (Ps.16)

I den tredje mannens möte med Jesus ser vi hur betydande det är att hålla sig kvar i tron utan att se sig om....att inte låta sig bli omskakad och tappa fästet.....
det är så naturligt lätt att se sig om efter annat som verkar göra den smala vägen lite bredare och lättare att gå…
så att vi kan vara där - och samtidigt vara här...

Om denne man säger St. Augustinus;
” Öst kallar dig - och du vänder dig till Väst”.

Elisha besvarade Elia, som kallade att följa honom, med iver och omedelbarhet. Han höll på att plöja när Elia kom.
Det var tillräckligt bra för det Gamla Testamentet men nu räcker det inte, för Elisha gick först hem för att säga adjö till sina föräldrar.
”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike"...
Jesus kräver det ingen annan kan kräva. För att följa, måste vi, som Paulus säger, stå fasta och inte låta slavoket läggas på oss. 
Slavoket till detta jordiska liv, till vår kropp, till ständig tillfredsställelse till allt det som hindrar oss från att följa ”Lammet värt än Han går
-även när Han går  för att bli upptagen till himlen...

                            ”…som hans tjänare…”

Marias Lamm