Söndagsbetraktelse 3 januari 2021
Johannes 1:1–18
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud. Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: »Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.« Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.
Betraktelse
Om ordet ändå tog kött i oss. Om ordet fick liv i oss. Om vi fick liv i ordet, liv av ordet. Ordet som blev kött och bor bland oss.
Ordet som tog kött och blod och blev föda för oss. Ordet som ger oss liv - och det livet är vårt ljus. Ljuset delar inte plats med mörkret och mörkret försvann när Ljuset blev kött. Men för de som inte tog emot ljuset försvann inte mörkret.
Ordet fanns i början, i skapelsen, för skapelsen blev till genom Ordet som sa: ”Låt det bli ljus”…. Det var också Ordet som gav Frälsning, frälsning genom Ordet som blev kött i den heliga Jungfrun som redan burit ordet i hennes hjärta innan hon bar det i hennes sköte.
Ett svärd skulle genomtränga hennes själ för att mångas innersta tankar skulle komma i dagen. Vad är våra innersta tankar?
Må de vara rena, må de vara sanna, må de vara goda. För bland de innersta tankarna svävar den Helige Anden, Han ger oss ljus för att vi själva ska kunna se vad våra tankar är..om de behagar Honom eller inte.
Vishetens Gåva är den högsta gåvan bland Andens sju gåvor. Den helige Thomas av Aquino lär oss att den motsvarar Kärlekens dygd som ju också är den högsta dygden. Visheten hjälper, eller snarare leder oss till att se på allt utifrån Guds perspektiv, se saker från Hans vinkel. Inte först och främst från ett humanistiskt perspektiv, eller från ett emotionell eller psykologiskt synsätt.
Man begrundar något och frågar sig: ”hur ser Gud på detta”? Man begrundar begrundar allting i förhållande till skapelsen och i förhållande till frälsningen. Nu ser vi hur nära vi kommit till meningen av kontemplation.
Jesus är Guds Vishet, ju närmare någon kommer Honom ju mer tar denne del av Hans vackra och fridfulla Vishet, Hans kärlek och glädje.
Jungfru Maria var nära Guds Vishet, ingen har blivit så lik Honom i vishet, i kärlek och i frid, som hon.
Leo den store säger (Sermon 27) att ”när vår Herre Jesus blev människa, var det en ny skapelse förutan vilken vi inte kunde bli förlösta från våra bojor till evig död. Från Hans födelse började människans andliga liv ånyo”.
Guds Vishet blev kött och Blod i Jungfrun för över henne svepte Guds Ande, Vishetens Ande, Guds Finger. Likaså sveper Anden så vilande och vackert över kalken i Mässan för också där sker en ny skapelse i brödet och i vinet; Kristi Kropp och Blod.
Och vi vet att Modern är med, var gång står hon vid Hans kors som ju varje Helig Mässa vittnar om. Och i sin sorg och i sitt överlämnande och förenande med sin son på korset, kontemplerar hon Guds vishet i Hans Gudomliga försyn.
Leo den store säger vidare att Kristis födelse ger ”glädje till sunda hjärtan”...och vi borde inte vara tysta med detta stora Under även om våra ord och glädjerop inte kan göra den tillräcklig rättvisa..
För till dem som tog emot honom, med glädje förstås, gav Gud rätten att bli Guds barn. Så vi blir bara barn när vi tar emot Barnet, och Barnets Moder, för de kommer tillsammans; Barnet och Modern.
Johannes Döparen tog emot Barnet redan som barn, han var fortfarande ett ofött barn.. och Elisabeth fick då ta emot den Helige Anden och i hennes vishet som hon då fick, förstod hon att det var Herrens Moder som stod framför henne. Låt oss då be ”att vårt inre öga får ljus...så att vi kan se vilket rikt arv Han ger oss bland de heliga”.
Marias Lamm
