Söndagsbetraktelse 28 juli 2019

Lukas 11:1–13
En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: »Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.« Då sade han till dem: »När ni ber skall ni säga: Fader, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning.«
Han sade till dem: »Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. En god vän som är på resa har kommit hem till mig och jag har ingenting att bjuda på. Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?«
                                          
Betraktelse
Jesus, Du; sann Gud och sann människa, stannar på ett ställe för att be. 
Du blev människa för att be för oss.
Du är bön.
Bönen pågår ständigt i din kropp där Dina heliga sår talar mer än ord inför Fadern som kontemplerar sin perfekta avbild i Dig.
Ditt lidande, Din korsfästelse var en bön.
När Du åt och drack var det Din bön.
Allt Du gjorde var för förhärligandet av Din Fader och själars frälsning.
Du lär oss att be till Fadern, Du visar att det är till Honom vi ska vända oss, det är Honom vi ska lova och prisa,
tacka Honom och tala med Honom om våra behov och vår längtan. 

Du visar oss i ”Fader vår” att vi är Hans barn, vi får vara söner och döttrar i Dig -
i en barn-och-fader dynamik.
Och ju mer vi blir Faderns barn, ju mer liknar vi Dig, Hans älskade Son. 
Abba!

Fadern vet vad vi behöver redan innan vi ber Honom, därför kan vi vara trygga. 
Vi lär oss att ta emot allt som är oss givet och ge allt det vi ger - i kärlek, tillbaka till Fadern; Källan från vilket allt gott kommer. 
Faderns längtan är att vi tar emot det i tacksam kärlek till Honom.
Vi söker Fadern, som älskar oss, det är Han som är bakom gåvorna.
Din längtan Jesus, är att vi ser på Dig, Personen bakom gåvan, så snart vi fått gåvan!

I dagens text verkar det som givandet helt och hållet är på Guds sida. 
Vi ber Han ger.
Vad är det då vi kan ge i kärlek till Honom?
Bönen. Tilliten. Boten.
Ett förhållande där jag vänder mig först till Honom.  
Bön - inte bara för mig men för andra behövande, för de som behöver frid, för de som behöver hus och mat, för de som behöver frälsning.

Jesus menar säkert inte genom sin liknelse att vi ska insistera med våra böner tills vi får det vi vill ha.
Bön är inte att säga Novena efter Novena och på så vis ”tvinga” Gud till att göra det vi ber om.
Bön är snarare att överlämna sig i Faderns händer med tillit och fast tro att Han vet bäst, och med den attityden närma oss Gud alltmer i bön;
lyssna uppmärksamt... vara lyhörd, använda förnuft och kunskap för att förstå Guds sinne och vilja,
bön - för att förstå hur och vart Han leder oss,
bön - som för oss nära och allt närmare Honom,
bön - för att man blivit berörd, eller upprörd över andra människors       situation,
bön - av en tacksamhet som inte glömmer Givaren,
bön - som ivrigt och klart, likt ett ljussken stiger upp ur djupet av vår längtan och på en gång berör Guds Ande som visar sig i ett överväldigande gensvar i ens själ.
Bön - för de som inte ber,
bön - för de som lider, blir till rop i natten, förenad med Jesus på korset, med Lammet som borttager världens synd.

Sökandet, som Jesus nämner efter bön, tar oss till Guds ord -
inte för att veta något om Gud
men för att bära Gud inom oss,
bli befriade från synd, från illusioner om oss och om Gud.

I sökandet bir vi renade från allt som inte är Gud, inte är av Gud, inte behagar Gud.

Sedan nämner Jesus bultandet.
I bultandet öppnas porten till Jesus-mysteriet, porten till Hans allra Heligaste Hjärta,
bli lik Gud; rättfärdig i Hans ögon, helig, god,
man söker sig dit där Gud är; i sanningen, i helighet, i det fördolda. 

Varför fördold? Gud gömmer sig från oss, Han utvidgar våra själars förmåga så att vi kan ta emot allt större gåvor!

”Stiga upp till Gud i renhet och i kärlek till vår nästa”, säger Gregorius av Nyssa.
”Så, om ni vill be för tillkommandet av Hans rike, så måste ni be om detta med kraften av Ordet,
fortsätter Gregorius,
jag måste bort från all korruption, befria mig från döden, bli räddad från villfarelsens kedjor, aldrig låta döden råda över mig, eller tillåta att ondskans tyranni får makt över oss, att ärkefiende aldrig må dominera över mig eller göra mig till sin fånge genom synd,
men att Ditt rike må komma till mig så att de lidelser som nu råder i mig må avlägsnas, eller, ännu bättre, bli utplånade”.

Den som söker finner.
Så det är själva sökandet, Jesus söker att finna i oss! 
Söka Honom, söka svaret, söka det sanna, söka Guds vilja, söka Hans kärlek. 

Att bulta är att be på ett sådant sätt att Gud inte kan undgå att höra inte heller undgå att besvara. Inte för att vi har tvingat Honom men för att vi har berört Honom!
I förhållande till Gud är det alltid fråga om hjärtats attityd. Ödmjukhet.
Han prövar också vår uthållighet och när vi väntar på svar på bön så stärks vi också i tro, likväl som i överlämnande till Guds vilja. 

Gud är vår Fader. Vi vet var Han finns - i himlen - för att vi ska kunna söka Honom där…Hans skapelse vill ära och förhärliga Hans Heliga Namn, och den längtar efter Hans Närvaro, vilket är vad Hans rike består av.
Hans Närvaro är med oss när Hans vilja är gjord. Vi ber Honom att vara en Fader till oss och ge oss det vi behöver för att leva, kroppsligt såväl som andligt. Hela bönen, skriven av Kristus själv, är omlindad i det som är nödvändigt för att få se Gud; att förlåta och att bli förlåten. 
Vi ber att Gud ska vara barmhärtig mot oss, att vi inte på grund av svaghet och syndfullhet ska förlora Guds beskydd emot den ondes frestelser, vilket varje människa är tvungna att ha ögonen öppna för och vilket Gud också tillåter för vår inre rening och andliga tillväxt. Amen.

Jesus slutar med att säga att Fadern alltid ger den Helige Anden till den som ber Honom. På det sättet är cirkeln sluten eftersom den Helige Anden är bönens Källa. Det är Han som lär oss att be och det är Han som hjälper oss att leva som Guds söner. Den Helige Anden fyller oss med Guds liv och gör det möjligt för oss att förstå och att leva Kristi lag.
Så kanske det är det första vi borde be om? Alla gåvors Gåva. 
Har vi den Helige Anden så har vi allt!  

                                         ”…Be, Sök, Bulta!…”

Marias Lamm