Söndagsbetraktelse 25 augusti 2019

Lukas 13:22–30
Vid den tiden gick Jesus genom städer och byar och undervisade på sin väg mot Jerusalem. Någon frågade honom: »Herre, är det bara några få som blir räddade?« Han sade till dem: »Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas. När väl husets herre har stigit upp och låst porten och ni blir stående utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss! så kommer han att svara: Jag vet inte vilka ni är. Då säger ni: Vi har ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra gator. Han skall svara: Jag vet inte vilka ni är. Bort härifrån, alla ni orättens hantlangare. — Där skall ni gråta och skära tänder, när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva blir utdrivna. Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist.«
 

Betraktelse
..är det bara några få som blir frälsta?
 
Jesus är på väg till Jerusalem vilket är detsamma som att säga att Han är på väg till sitt lidande.
Han går på vår jord för att visa oss vägen till Fadern: korsets väg.
Inte bara för att visa oss vägen till Fadern men för att göra det möjligt för oss att gå på den vägen och att komma fram till Fadern. 
 
När Jesus visade Fadern att Han ville göra gottgörelse för alla människors synd - för deras frälsnings skull -  ledde Fadern Hans älskade son till korset.
 
Jesu svar på frågan om bara några få blir frälsta, är att man måste ”kämpa för att komma in genom den trånga porten”.
 
Att kämpa innebär att göra ansträngningar och att inte upphäva att anstränga sig. Lumen Gentium lär att ”de som inte på grund av deras egna fel inte känner till Kristus och Hans Kyrka, kan bli frälsta”. 
Vi måste alla ändå ha sökt, ha ansträngt oss, ha använt vårt förnuft och vår vilja till att söka sanningen. 
Det är svårt idag att inte känna till Kristus och Hans Kyrka med tanke på all information som finns och ges i hela den globala strukturen. 
Idag är det allt svårare att bejaka och helhjärtat ta emot Kristus, Hans ord och Hans lag, och inte desto mindre svårt är det, att ta emot Hans Kyrka!
Varför det?
Därför att världen och Kyrkan har spritt och fortsätter att sprida, slapphänthet; tolerans. 
Ju mer tolerans ju mer blir gränser som sand mellan fingrarna och ju mer likvärdigt blir allt.
 
Himlen uppfattas mer och mer som ett ställe alla har rättighet till, någonting man bara kan ta för sig av. Ta för sig av Gud som man vill.
 
Kristna besitter ingen rätt till evigt liv; 
”vi åt och drack med dig, du undervisade på våra gator…Jag vet inte vilka ni är. bort härifrån, alla ni orättens hantlangare”.
”Om vi tar emot Herren ovärdigt äter och dricker vi vår egen fördömelse”,
 
Kan vi hoppas att alla blir frälsta? 
Visst kan vi det, vi kan hoppas för alla dem som nu lever, att de blir frälsta, men vi kan för den skull inte agera som om det vore så och är så, det vore inte bara arrogant gentemot Gud men också ett mycket riskfyllt försäkrande gentemot våra bröder oss systrar, och mot oss själva! För här tar vi det som strängt tillhör Gud, nämligen frälsningen, i våra egna ”fördomsfria” och frikostiga händer.
 
Om Jesus själv inte svarar på frågan om ”få går till himlen?”, vem har då auktoriteten att våga påstå att alla eller de flesta går, eller t.o.m. hur stor procent som går?!
 
Frågan… - ”kan vi hoppas att alla blir frälsta?”  - hjälper inte en annan människa i behov av frälsning! Det må vara bättre för en själv att vara ”positiv” hellre än ”negativ” ..men det leder inte någon människa till frälsning! 
Hur, rent konkret, hjälper mitt hopp om att alla blir frälsta om jag inte gör något för det?!
 
Vi ber som Jungfru Maria lärt oss;
”…led alla själar till himlen, särskilt de som är mest i behov av Din barmhärtighet”. 
Vem ska leda dem? Både Jesus och Maria väljer Kyrkan, väljer människor till att leda andra människor till dem, så har det varit sedan Kristus gav oss hopp om Frälsning.
Verkligheten är att själar faktiskt hamnar i helvetet, också detta enligt den heliga jungfrun Maria som visade barnen i Fatima, helvetet, helvetet de såg var inte tomt, där fanns själar i ett outhärdligt hemskt lidande. 
Men innan Fatima hade Jesus själv sagt så. 
T.ex ”…ty den port är vid och bred som leder till fördärvet, och det är många som går genom den” (Matt.7;13),
 ”…gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar..”(Matt.25:41), 
”…varna dem så att inte också de kommer hit till detta plågornas ställe” (Lukas. 16;19-29), 
”…med den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom” (Joh. 3:36)….
det finns åtskilliga fler ställen där Jesus talar om denna hemska verklighet och möjlighet. 
I dagens text säger han b.la.: ” … Där skall ni gråta och skära tänder, när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva blir utdrivna”. 
Vår Herre och Hans Moder har tydligt förklarat för oss denna möjlighet till frälsning och möjlighet till att förlora frälsning. 
Också Kyrkan har i alla tider lärt det.
 
Heliggörande nåd, är en gåva vi får vid dopet som lever kvar i oss så länge vi inte är i dödlig synd. Dödlig synd har inget tillträde till himlen. 
En själ klädd i heliggörande nåd, har tillträde till bröllopsfesten. Detta tillhör Kyrkans eviga oföränderliga lära. Vi vet inte vem som är klädd i heliggörande nåd. Men vi vet vad som behövs göras för att få den bröllopsdräkten, det är precis det som Kyrkan har i uppgift att lära, att förkunna, att generöst och barmhärtigt förmedla till alla.
 
Men nu lär vi känna en Kristus som bara talar om kärlek och barmhärtighet, och mindre och mindre om synden och dess konsekvenser, om djävulen och hans överaktiva liv i världen, om korset, om tro på Jesus och på Hans Kyrka. 
När hör vi något om heliggörande nåd?
 
Kyrkans omsorg att upplysa världens befolkning med Kristi ljus och samla alla för Honom, har aldrig inneburit att Kyrkan anpassar sig eller förlikar sig med världen för vilken Hon faktiskt är och måste förbli ett ”tecken som väcker strid”. 
Det är inte en världslig frid (tolerans) som någonsin kan ära Gud och göra så att kunskapen om Guds härlighet, som strålar ur Kristi ansikte, får sprida sitt ljus 
(jmf 2 Kor.4).
 
Ingen får vara ignorant när det gäller synden i hennes liv! Gud upplyser var och en, nån gång under deras liv om synd, därför att Gud inbjuder och kallar alla till frälsning från synd. Men förhärdade hjärtan ser inte synden och kan därför inte heller be om förlåtelse för den, de har inget intresse i Jesus Kristus och kan inte heller lära sig ödmjukhet inför Gud, vilket är absolut nödvändigt; det är helt naturligt att ödmjuka sig inför den Högste, inför Skaparen av jord och himmel och alltings Fader!
 
Jesu lidande är inte ett skämt. Låt oss kontemplera Hans massakrerade kropp, Hans sår och Hans genomborrade Hjärta, Hans längtande och kärleksfulla Hjärta -och så förstå, att porten är trång.
 
                                     ”…Gör stigen rak för era fötter,…”

Marias Lamm