Söndagsbetraktelse 22 november 2020

Matteus 25:31–46

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.«

Betraktelse

Härlighetens tron är korset, korsfästelsen och uppenbarelsen att Jesus är Konung, är intimt förenat.

Sanningen som inte var acceptabel ledde till korset.

Det var Pilatus som frågade ”sanning, vad är det”?, men hans rädsla för människors misstycke omgav honom som ett töcken och han kunde därför inte snappa upp svaret: att Jesus är Sanningen; att Sanningen är Någon.

För Pilatus var Konungen lika gömd som sanningen, inte bara bakom en människokropp men också, vid det här laget, i eländets förklädnad.

Jesus, världens Konung, kommer till oss, förklädd.

Därför behöver vi tro.

Förklädd till en bit bröd.

Inför Jesus, Guds Son, Evig Vishet, kan ingen, får ingen, vara likgiltig.

Att vara likgiltig är lika med att döma Honom som oväsentlig.

Pilatus tvådde sina händer och trodde att Han med det var fri från skuld!

”Han som inte är med Mig är emot Mig”.

Förr eller senare har vi alla fält domen över Jesus och Hans ord.

Är Hans ord sanna eller inte?

Är det Hans Kyrka eller inte?

Vi tvår våra händer i ett ”jag vet inte”, men vi är skapade till att veta att Kristus är Konung och att Hans ord är Konungens ord och att det var för att vara Kung Han kom till världen.

Kristus är hela universums Konung.

Hedningarna, symboliserade i de tre kungarna som kom för att tillbe det nyfödda barnet i krubban, sa att de kommit för att ära Judarnas Konung.

Sedan blev Judarnas Konung också hedningarnas Konung.

Först när vi förstår att Han är universums Konung kan Han också bli vår personliga Konung.

Konung av våra liv och Konung av våra hjärtan.

Alltings mått är Hans lidande och död, Hans offer på korset.

Världen, tragiskt nog, tar inte emot dess Konung men tar desto hellre emot världens prins som är satan själv.

Han lockar med frihet genom abort, eutanasi, homosexuella s.k. äktenskap, preventivmedel nya och gamla hedniska läror,… han lurar människor genom att göra Kristus ganska obetydlig: ” den första bland många andra”….eller, säger andra, en bland många andra.

Och världen hakar på, för att så mycket som möjligt, undvika korset.

Men det finns ingen annan stans att stå för en Kristi efterföljare, än vid korset.

Det vi har gjort för de minsta av Jesu bröder, det har vi gjort för Honom.

Många vill få det till att man enligt dagens Evangelium inte ens behöver tro på Jesus, att man inte ens behöver tro på Gud (!) – det räcker med, menar man, att hjälpa de fattiga, för att bli räknad bland dem på Herrens högra sida,…

för de som hade hjälpt de fattiga visste ju inte ens att de hade gjort något för Kristus!

Men i Matteus 25 talar Jesus till sina lärjungar, till dem som tror på Honom.

Han lär dem hur de kristna ska leva. Om de, hjälper de fattiga så gör de det till Kristus, även om de, de kristna, inte vet det.

Hela Europa blev Katolskt och undan för undan blev det sättet att leva; sjukstugor öppnades, fattigstugor, barnhem, bespisning för de behövande, hjälp för änkor, kloster tog sig an de behövande och gav läkemedel och hjälp. De kristna spred sig och förde med sig sin sina vanor och bruk vilket bl.a. var att hjälpa de behövande. Detta fortsatte även där andra inte var kristna, missionärer spred sig över hela världen och gjorde samma sak till dem icke kristna vilka de bodde bland.

Sedan vi blev mer humanistiska och socialantropologiska fortsätter en viss hjälp till de fattiga men nu på ett socialt plan, inte alls i tro.

I denna progressivitet har hjälp åt de fattiga blivit kall, steril, kalkylerande, statlig och t.o.m. skatteåterbärande.

Vi måste komma ihåg att det är den Katolska Kyrkan som visste att det som görs för de allra minsta görs för vår Herre, någon sådan lag fanns inte bland hedningar, och bland Judar såg man bara på sin nästa som var som en själv; dvs. jude. De fattiga räknades inte, inte heller barn.

Det var Kristus som lade till det andra stora budordet efter- ”älska Gud av hela sitt hjärta”… - älska din nästa som dig själv.

Det går därför inte att åtskilja kärlek till Gud och kärlek till sin näste.

I Matteus 12 säger Jesus att ”den som gör min Faders vilja är min broder…”

Så här igen, har det tolkats av kyrkofäderna, att ”de allra minsta” som Jesus nämner i Matteus 25 - är de Kristna.

Så länge Kristendomen spred sig, så länge var de Kristna de allra minsta av Jesu bröder.

När Kyrkan var förföljd sa Jesus till Paulus varför förföljer du Mig?

Han lär Apostlarna och de som kommer att följa dem, hur de ska leva sin tro.

Apostlar och missionärer som åkte över hela jorden för att förkunna Guds ord, var de minsta av Hans bröder.

Javisst, Jesus finns i alla människor, men för att se Jesus i de fattiga måste Jesus leva i den som beskådar de fattiga!

Läs från början av kapitel 24, tills dagens text, och se att Jesus där visar Apostlarna vad det vill säga att följa Honom.

Han har talat om lidande och förföljelse för Hans lärjungar, Han har visat dem att korsets väg föregår steget in till evigheten och att de måste ständigt vaka så att de inte tappar bort det slutgiltiga målet under denna utmanande och svåra tid på jorden, och nu, då vi kommit fram till Matteus 25, hur de ska hjälpa de allra minsta.

Det finns många människor av olika religioner och icke religioner som gör gott mot de fattiga. Man kan ge mat åt de fattiga utan att direkt älska Jesus, men man kan inte älska Jesus utan att älska sina bröder och systrar. Man kan inte förlåta utan Kristus, vilket också är vad vi gör till Kristus i de allra minsta...

För vem är mindre i våra ögon än den som gjort oss orätt?

Lärjungarna, ska få se att om de vill göra något för Kristus kan de räkna att allt de gör för de allra ringaste har de gjort för Honom.

Det säger ju sig självt att man inte kan räknas bland ”lammen” på Hans högra sida, om man inte tror på Honom!

Att den tron kan komma i det sista ögonblicket är inte en omöjlighet.

Jesus är Domaren, Kungen, och den Gode Herden

Genom dessa tre titlar ser vi att Hans Barmhärtighet inte kan isoleras från Hans rättvisa, men snarare är de förbundna.

Inte så att Hans Barmhärtighet är Hans rättvisa, för då finns det inte längre någon rättvisa.

”Saliga de som hungrar och törstar efter rättvisa…

”Saliga de barmhärtiga”..

Enligt den modernistiska sociala tolkningen av Matteus 25:31 räcker det med att hjälpa de behövande.

Man frågar sig: behövs då någon tro på Kristus, behövs de tio budorden, är kyskhet fortfarande viktigt, sanningsenlighet, kärlek till Gud...?

Ett sant personligt förhållande till Kristus leder till Kyrkan och Hennes lära, och tvärtom, en sann och äkta kärlek till Kyrkan och till Hennes lära, leder till ett personligt och intimt förhållande till Kristus.

I överlämnande av oss själva till Kristus Konungen - för Han vill bli Kung av alla hjärtan - formar Han våra liv.

Det blir ett liv efter Hans mått, där också vi lär oss att identifiera oss med de allra minsta.

Vad ska vi då säga idag om de allra minsta…är inte de allra minsta de troende som vill gå till den Heliga Mässan för att få det Kristus inte bara lovat att ge dem, nämligen Hans Kropp och Blod, men också sagt att det förutan -har vi inget liv i oss, och inte heller evigt liv?

Är det därför vi läser i Skrifterna idag:

”Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. Som herden vårdar sig om sin hjord när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.

                                                  ”…Dessa minsta…”

Marias Lamm