Söndagsbetraktelse 20 december 2020
Lukas 1: 26–38
I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: »Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.« Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: »Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.« Maria sade till ängeln: »Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.« Men ängeln svarade henne: »Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.« Maria sade: »Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.« Och ängeln lämnade henne.
Betraktelse
Vi bör som Maria styra vår längtan enligt Guds ord. I alla konflikter måste vi komma ihåg att ingenting är omöjligt för Gud, och under det att vi läser och hör Hans löften låta vår längtan och våra planer bli till en enda bön:
”Se, Jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt”.
Det är på det sättet vi är kallade att efterlikna Jungfru Maria, för hon är inte enbart Guds moder men också en fullkomlig förebild för alla Kristi efterföljare: en Guds tjänarinna som har personifierat tro och trofasthet.
Den särskilda nåd Jungfru Maria fått av Gud ger henne vetskapen om vem hon är: hon är älskad.
Det är ingen liten sak att vara beskådad, att vara benådad, särskilt när du är ytterst medveten om att du inte på något sätt förtjänar det.
Maria älskar Herren, hon begrundar Hans kropp i henne, Hans blod i henne, kött i henne.. hon begrundar Skrifterna och ber kanske så här:
”Ni skyar, regna över jorden och sänd oss Frälsaren.
O, att Du slet itu himlen och steg ner, så att bergen bävade inför Dig.
Utför underverk som vi inte kunnat vänta oss och aldrig förr har hört talas om.
(Jesaja)
Hon hade dock inte minsta tanke på att det var i henne detta skulle fullbordas.
Israels folk hade länge längtat och väntat på att få höra Guds ord genom någon profet som man hade så ofta gjort förr. De väntade på Messias ankomst
men vem hade anat att det var Ordet som skulle bli kött och blod!?
Att Han skulle komma så nära oss och se ut som oss!
Jungfrun var förlovad, så när ängeln sa att hon skulle bli Jesu moder vore det ju en ”naturlig” följd av hennes förlovning med Josef att hon kunde bli mor.
Därför verkar det konstigt att Maria svarade ”hur ska detta kunna hända eftersom jag inte känner en man”?
Men Maria vet någonting mer. Hon vet att hennes längtan efter Gud innebär en total överlåtelse, hon har redan lovat Honom sin kropp och själ.
Kyrkan belyser ständigt Marias eviga jungfrulighet, för det är hennes alldeles särskilda kall. Hon tillhör Gud helt och hållet!
Den som ber Skrifterna kan inte undgå att se att det ligger i Marias hela varelse att vara Gudsvigd!
Efter mötet med ängeln då Maria förstod att hon var gjord och menad av Gud att vara Jesu moder, upptar det allt i henne. Hon är vacker, så kvinnligt vacker, fylld med övertygelse, glädje, överlämnande, tillit, tro, fylld med vetskap om att hon är älskad!
Hennes fruktbarhet ligger i hennes jungfrulighet, den fruktbarheten är andlig och övergår den fysiska fruktbarheten.
Men ändå är Maria ett tempel av kött och blod i den allra högsta bemärkelsen, Guds Son tog sin fysiska boning i henne! Vi kan ta ett steg till och säga att Maria är Jesu brud, för Jesus är Brudgummen. Hon är helt och hållet Hans, på alla sätt. Hon kan inte ingå i ett annat förhållande till Josef än som en mest älskad syster och ”livs vän”.
Thomas av Aquinos har sagt att det aldrig funnits och aldrig kommer att finnas någon större kärlek mellan en man och kvinna än den kärlek som fanns mellan Maria och Josef.
När Maria sa ”Ja” till ängeln, sa hon ja till allt vad det innebar att bli Jesu moder, ja till det som skulle hända henne, Jesus och Josef.
Hennes ”ja” bar henne igenom alla svårigheter ända fram till korset, begravningen och Jesu himmelsfärd då hon blev lämnad kvar på jorden för att fortsätta sin Mission som den nyfödda Kyrkans Moder, vår Moder: den högt benådade.
Marias Lamm
