Söndagsbetraktelse 19 juli 2020

Matteus 13: 24–43

Vid den tiden lät Jesus folket höra en liknelse: »Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker. Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: ’Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?’ Han svarade: ’Det är en fiende som har varit framme.’ Tjänarna frågade: ’Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?’ — ’Nej’, svarade han, ’då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.’ » Han lät dem höra en annan liknelse: »Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.« Han använde också en annan liknelse: »Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.« Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem, för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Jag skall låta min mun tala i liknelser, jag skall ropa ut vad som har varit dolt sedan världens skapelse. Sedan lät han folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: »Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.« Han svarade: »Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är världen, den goda säden är rikets barn och ogräset är det ondas barn. Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.«

Betraktelse

I början av Jesu mission förkunnade Han: ”Omvänd er, Guds rike är nära”.

Guds rike är förknippat med omvändelse.

Vi  lever ofta så tryggt i det vi gör och lär och tänker att vi helt enkelt inte ser felen och bristerna i det, och den Onde hinner så ogräs som hindrar oss från att se.

I Kyrkan, som i världen, växer vetet och ogräset tillsammans.

Den Onde använder sig av människors svagheter, syndfullhet och ignorans för att komma in och förstöra.

Därför är det förväntat av oss att vi ska ”vaka och be” så att ogräset inte tar sig in och tar överhand i våra själar och i vår Kyrka.

Jesus säger ju att den som inte blir kvar i Honom blir som grenarna och gräset som kastas bort, samlas ihop och kastas på elden och bränns upp.

Hur kan vi bli kvar i Kristus om vi inte vakar och ber? Ofta tror vi att om vi en gång är i Kristus så är det bara att leva på, ingenting kan hända oss, vi behöver inte vara rädda för vi är beskyddade.

Men om det är så, varför skulle vi behöva vaka och be?

Vid frågan om vad Guds rike är svarar många att ”Guds rike är Jesus Kristus.

Jesus är Guds rike”...

Ja, men inte enbart.

Jesus Kristus är alltid i förening med Hans Kyrka, och med den tro som Kyrkan genom århundraden har givit oss för vår ros skull!

Att säga att Jesus Kristus är Guds rike är att säga att Kyrkan inte behövs och att tron på vad Kristus lär varierar enligt tolkningen.

Vaka och be!

I vaka och bön finns det ingen tid för ”vila” vi måste vara på vår vakt för ”den onde går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka”; den Onde som sår ogräs vilar aldrig!

Vi är inte alls medvetna om ogräset som växer i tystnad och faktiskt försämrar vår syn fast vi tror att vi ser bra!

Vi är bra på att rättfärdiggöra det vi lever, tänker och gör.

Det är den Ondes taktik.

Ödmjukhet. Ödmjukhet är det enda som hjälper för att stå emot den Ondes list. Ödmjukhet är att veta att vi behöver vaka och be, lyssna och lära. Ödmjukhet är att veta med sig att sanningen måste sökas,  att söka sanningen är ett arbete. Att söka sanningen är att gå dit jag kanske inte vill gå, se det jag inte vill se, höra det jag inte vill höra... .

Att hålla sig borta från synden är väsentligt eftersom just synden gör

”att vi ser dåligt”.

Synden lägger damm på vår hjärna och hindrar oss från att se klart.

Men vad är synd..?

Att t.ex. vara rädd för andra människors uppfattning kan bidra till att man inte söker det sanna.

Pontius Pilatus var rädd för att förlora sin ställning, Fariséerna var rädda att förlora sin makt bland folket, Herodes var rädd för att bli till åtlöje bland sina gäster - konsekvenserna var katastrofala.

Den helige Johannes säger

”att det blir uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens: den som handlar orättfärdigt tillhör inte Gud, ej heller den som inte älskar sin broder”.

Vårt samtida samhälle lär oss, eller snarare hjärntvättar oss till att tro att med kärlek menas tolerans och harmoni. Sanningen kan skada känsliga människor och bli destruktiv  då det lärs att det som är krävande för själen är lika med fascism och dessutom, så har det sedan ett bra tag konstaterats att det inte finns någon objektiv sanning.

Men kärlek är först och främst att ge sin nästa det som är sant, det som leder till människans eviga frid med Gud.

Ofta ser det ut som att vi istället prioriterar det som leder till psykologiskt välmående och världslig frid.

Ogräs börjar likna vete i våra allt dimmigare ögon. Våra ord tappar sitt salt och våra ögon förlorar sitt ljus.

Människan har fria vilja, med förnuftet som Gud har givit henne är hon ansvarig för att söka sanningen. Enligt vårt förnuft väljer vi. Vi vill det som vårt förnuft säger är bäst. Därför måste vårt förnuft, vårt intellekt vara format enligt tro, enligt en sann moral och livsåskådning.

Vaka och be betyder att se om mitt förnuft och liv stämmer överens med Kristus, med det Han säger, med det Han förväntar sig av mig, med Hans lära, med Hans ord, med Hans sinne. Med evigt liv.

Men våra goda val är det rena vetet, sanningens solsken, den del surdeg som blandas in i den stora degen, och hur litet det än verkar vara, fyller det upp hela världen, den förändrar och förvandlar oss och Kyrkan, ja, den fyller upp alla som söker att leva som vete.

Bara den heliga Jungfrun Maria var helt oemottaglig för den ondes frön.

Ogräset växer i var och en av oss och varje dag är därför en gåva av Herren, given för vår helgelse, vår förvandling, var dag är ytterligare en möjlighet att rensa bort vårt eget ogräs som hindrar vetet, Kristus, att helt och fullt leva och verka i oss.

”...Vaka och Be...”

Marias Lamm