Söndagsbetraktelse 18 oktober 2020

Matteus 22:15–21

Vid den tiden gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast Jesus för något han sade. De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: »Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?« Jesus märkte deras onda avsikt och sade: »Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.« De räckte honom en denar, och han frågade: »Vems bild och namn är det här?« — »Kejsarens«, svarade de. Då sade han till dem: »Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.«

Betraktelse

Allt i oss tillhör Gud.

Guds avbild är i varje människa, varje människa är Guds avbild.

Så ge till Gud det som tillhör Honom dvs. allt i dig! Helt och odelat.

Människans hjärta bär Skaparens avtryck.

Han måste vara den ende Herren i vårt liv.

Jesus delar inte sin plats med någon eller något, antingen är Han i våra liv den Han är i sig själv: Gud, Frälsare, Brudgum och Skapare - eller så är Han en bland andra.

Jesus talar till oss genom sitt ord där Han ger oss värden att forma våra liv efter, mönster för hur vi ska (kunna) leva våra liv.

Om vi följer det, och gör allt för att följa det - för det är en kamp och det är inte lätt för någon att gå korsets väg - och medvetet undviker alla vägar som finns utanför Kristus så är Han, Gud i vårt liv.

När Jesus blir Gud i våra liv, blir vi också medvetna om att Han inte bara vill vara vår Gud, utan också vår Vän, Frälsare och Brudgum.

Om vi låter oss ledas av andra religioners andlighet eller hänger oss till sekularisering, så ger vi inte till Gud det som skulle ha givits till Honom.

Kompromisser och neutralitet är inga dygder!

Att man undviker att uttrycka sig klart och tydligt: för eller emot, ja eller nej, men låter istället allt vara bra och möjligt: ”bra för mig men inte för dig” ”gör det som känns bäst för dig”

Kompromisser är vägar man kan ta när man inte vill besluta sig för en väg, dvs. den smala vägen.

Det är vägar man tar till sig för att göra livet i världen lättare, för att få större popularitet och mindre konfrontationer.

Men den som är döpt och konfirmerad i Kyrkan har lovat att förkunna och att sprida den sanna tron och försvara den.

Man blir genom dopet och konfirmationen starkt bunden till Kyrkan.

Genom kompromisser och neutralitet försvagas detta band med Kyrkan och med Kristus.

Den civila lagen ska äras och följas. Men om den motsäger Guds lag så ska den varken äras eller följas.

Vi bär inom oss ”naturlagen”. Det är den inneboende förmågan att urskilja vad som är rätt och fel i Guds ögon. Genom ett uppriktigt sökande efter det sanna, kan jag tänka igenom och begrunda det med mitt förnuft och så komma till en objektiv sanning - om mitt sinne inte är förblindat av okuvade sinnen, oredliga lidelser, personliga bedömanden och egenvilja.

Så som Katarina av Siena ofta säger: ”Vår tros ögon måste renas”.

Katolska kyrkans katekes definierar naturens lag så här:

"Människan har del av skaparens vishet och godhet.

Han ger henne herraväldet över sina handlingar och förmågan att styra sig själv i riktning mot sanningen och det goda.

Den naturliga lagen uttrycker den ursprungliga moral som innebär att människan med sitt förnuft kan fatta vad som är ont och gott" /nr. 1954/

Gud har satt sitt sigill över mig som sin egen och bor i djupet av min själ.

Han älskar mig och vill att jag lär känna Honom så att jag ska kunna älska och tjäna Honom.

Vi behöver lära känna Hans väg och Hans tänkande för att kunna tjäna Honom.

Vi kan inte älska någon vi inte känner, vi kan inte känna någon som vi inte tar oss tid att vara med.

Att lära känna Jesus är att älska Honom, att älska Honom är att ha tillit till Honom, att ha tillit till Honom är att göra det Han vill, därför att det är det enda som kan göra oss lyckliga och fridfulla.

När vi gör det är vi verkligen välsignade.

Det börjar med att vi varje dag talar till Honom och lyssnar till Honom.

Vi lyssnar till honom i skenet av det ljus Han belyser oss med genom den heliga Eukaristin, genom Kyrkans Tradition, genom Hans ord i Kyrkans läroämbete som fortskrider genom tiderna utan att förändras till något som avviker från det som tidigare var.

När vi är väl grundade i det, kan vi lyssna till Gud i vårt inre, kan vi läsa Guds ord och se helheten i det, bli stärkta i vår tro och trofasta i våra liv, och på så vis, ge till Gud det som är Hans.

För utan den grunden, vet vi inte vem vi lyssnar till.

Det är bra att vara tillsammans med Gud eftersom vi är Hans.

Börja varje dag med Honom och sluta varje dag med Honom... varför inte också fylla dagen med Honom?!

Du är på en resa, målet är Den Allra Heligaste Treenigheten (!), och varje morgon är en ny början på din resa genom livet som Gud ger dig för att nå fram till målet. Vi, därför att vi är svaga, måste mycket ofta påminna oss om målet, annars kan vår resa bli alltför krokig och riskfylld.

Det gör all skillnad att göra resan med Honom och att börja var dag med Honom.

För vi är Kristus' och Han är Guds och i Honom har vi allt, så allt är vårt - om vi ger Honom det som är Hans.

                                                                "... det som tillhör Gud..."

Marias Lamm