Söndagsbetraktelse 13 september 2020
Matteus 18:21–35
Vid den tiden kom Petrus fram till Jesus och sade: »Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?« Jesus svarade: »Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger. Därför är det med himmelriket som när en kung ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen förde man in en som var skyldig honom tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala befallde hans herre att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas. Tjänaren kastade sig ner och bönföll honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala alltsammans.’ Då kände hans herre medlidande med honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld. Men när tjänaren gick därifrån, mötte han en annan tjänare som var skyldig honom hundra denarer. Han grep honom om strupen och sade: ’Betala tillbaka vad du är skyldig!’ Den andre kastade sig ner och bad honom: ’Ge mig tid, så skall jag betala.’ Men han ville inte utan gick därifrån och lät sätta honom i fängelse tills skulden var betald. När de andra tjänarna såg vad som hände tog de mycket illa vid sig och talade om alltsammans för sin herre. Då kallade denne till sig tjänaren och sade: ’Din usling, jag efterskänkte hela din skuld när du bad mig om det. Borde du inte ha varit lika barmhärtig mot din kamrat som jag mot dig?’ Och i sin vrede lät hans herre bödelsdrängarna ta hand om honom tills hela skulden var betald. Så skall min himmelske fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder.«
Betraktelse
Hur visar vi vår tacksamhet till Gud?
Den heliga Eukaristin är ”Tacksägelse”.
Jesus tog brödet, tackade Gud och sade ”Gör detta till min åminnelse.
Jesus ber oss att minnas Honom i Eukaristin.
Där - som alltid och överallt - har vi svårt att uppfatta Hans Gåva, Gåvan är för stor, våra små hjärtan rymmer den inte, inte heller vårt förstånd kan gripa tag om denna Tacksägelse. Kristus håller inte någonting tillbaka, Han behåller inte någonting för sig själv men ger allt till oss i en kärlek som helt enkelt övergår vårt förstånd!
Detta är Tacksägelse.
”Gratias agamus Domino Deo nostro”
” Justum et Dignum est...
Ord räcker inte...vill man inte ge något tillbaka när man är tacksam?
Givarens godhet berör och rör upp godhet i mottagaren.
Tacksamhet vill ge tillbaka, offra något i gengäld.
Jesus gav allt:…kropp, blod, liv, lidande, död, uppståndelse…
men ändå är det svårt att vilja ge Honom tillbaka, svårt att bli berörd av en så stor Gåva…Varför!?,
-arvsyndens dimma och själviskhet hindrar oss från att se, från att förstå och från att tacka!
Kyrkan som Han gav sitt liv för, ger Han till oss.
Hans Moder, helgonen och änglarna ger Han till oss.
Det enda sätt vi egentligen kan besvara dessa stora gåvor är att ge oss själva till Honom. Det är inte lätt - och det tar tid att lära sig, för det tar tid att bli av med sig själv!
Den helige Paulus säger i Romarbrevet:
”Därför ber jag er bröder, vid Guds Barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud, det är er andliga Gudstjänst”.
Tacksamhet kan inte vara skiljt från offer eller uppoffring.
Tacksägelse är att ge sig, att låta sig bli given, tagen ut ur sig själv...
Vi har lärt oss av Kristus, Guds Lamm som var offrat och slaktat för vår skull, att ge, att offra, att uppoffra…ett helgons liv består mest av sånt,; frambära sig själv som ett heligt levande offer till - Guds behag!
När Vår Fru av Fatima uppenbarade sig för barnen, som bara var 6,7 och 9 år gamla, talade Maria om hur Gud var sårad på grund av människors otacksamhet, likgiltighet och synd. Hon frågade barnen om de var villiga att offra sig själva till Gud och bära de lidanden Gud skulle delge dem som bot för de synder med vilka Gud hade blivit kränkt.
De sa, ”ja, de vill vi”.
Ett år tidigare hade Fredsängeln kommit till barnen. Han hade visat dem hur de skulle be till Gud. Han hade också bett dem göra uppoffringar. Barnen frågade hur de skulle göra uppoffringarna och ängeln svarade att de skulle göra allt det som kom deras väg, till ett offer för Gud och för själars omvändelse….
De växte snart i denna offrets dygd och hittade då på alla möjliga extra uppoffringar, även det som egentligen inte kom deras väg men som de själva liksom”satte in” -på deras väg..
”Dig vill jag offra lovets offer”..
Att tacka Gud är att offra till Gud.
Herre, Du har älskat mig så mycket…
och jag…..?
Vad vill Du ha av mig?
Vi har fått så mycket av Gud. Vi kan aldrig återgälda Honom – istället kan vi älska våra medmänniskor, särskilt de mest svåra i vår omgivning, de som kommer vår väg, de som finns på vår väg. Därför sänder Gud oss alla möjliga olika människor och situationer – så att vi får möjlighet att betala tillbaka Honom som vi är skyldiga så mycket.
”Hur ska jag återgälda Herren alla Hans välgärningar mot mig”?
”Jag lyfter räddningens bägare..”
Det är 103 år sedan Vår Fru av Fatima uppenbarade sig för barnen. Två av dem har blivit helgonförklarade, dessa två blev inte ens 10 år gamla innan de dog,
men de hade förstått tacksamhet till Gud och offrat allt till Honom för själars frälsning!
Låt oss be dem och Vår Fru, att hjälpa oss, leda oss på den väg som behagar Jesus allra mest: Tacksägelsens väg.
Låt oss ta del av den tradition som alltid varit så speciellt Katolskt, för den vägen tar oss ut ur oss själva, den tar oss bort från egoisms rädsla och själviskhetens förlamning.
Den öppnar vägen till Guds Hjärta och får oss att sjunga en ny sång av Tacksägelse till Herren Halleluja!
”...Betala tillbaka vad du är skyldig...”
Marias Lamm
