Söndagsbetraktelse 1 november 2020

Söndagsbetraktelse 1 november 2020

Matteus 5: 1-12

»Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.

Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.

Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.

Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.

Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.

Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.

Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner.

Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.

Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen.«

Betraktelse

Antingen älskar vi Gud eller så älskar vi den jordiska staden där Gud är utesluten och egenkärleken råder” (St. Augustinus)

Helighet är besittning av gudomlig nåd och utövandet av den nåden genom dygd, vilket leder till gudomliggörande av den mänskliga själen!

Människor är kallade till helighet.

Så också länder. Sverige.

Att förkasta ett sånt kall är att bygga upp ett välde av världens lera, ett smutsigt och oacceptabelt rike för Gud som är tre gånger helig!

Saligprisningarna sätter Kristus i centrum: Han är saligprisningarna, Han lever saligprisningarna, Han är grunden och Han är måttet för saligprisningarna.

Vi ser den strålande återglansen av Kristus i helgonen som låter sig dras till Honom, binder sig till Honom - och avsäger sig allt annat.

Självförsakande och själv-uttömmande, låter de Guds ord och Guds Ord, leva i dem - i dem kan vi läsa Guds ord, i dem kan vi se hur saligprisningarna ser ut på riktigt.

Ända sedan kristendomens begynnelse har människor sökt sig till Kristus på ett radikalt sätt och har genom Kyrkan överlämnat sina liv till Honom...för salighetens skull, inte bara för deras egen salighet men också för andras, och för Kyrkans.

Om vi vill se hur en sund och frisk människa ser ut måste vi helt enkelt se på dem som lever saligprisningarna!

Detta tycks sjukt i världens ögon men för den Kristna är det en - och den enda – utvägen ur världsliga fällor: förgänglighet, tomhet, tävlingsstress, falsk omoralisk frihet, känslor som styr, själviskhet, självupptagenhet...

Uppväxta i världsligt tänkande, utbildade i sekulära skolor, indoktrinerade av massmedia vet vi inte hur vi ska leva.

Vi faller i fällor om hur vi måste vara och hur vi måste se ut och hur vi måste tänka och hur vi måste känna... vi sitter fast i osalighet! ...men, salig är du!..

Saligprisningarna är Kyrkans vägkarta; om vi följer den och lever efter den, blir vi lika Jesus som är den enda meningen med vårt liv.

För att gå in på saligprisningarnas smala väg hjälper det att se på helgonen, de borde väcka i oss en innerlig längtan att bli som dem, därför att de är som Jesus! Saliga de som lever nära Gud, lever i Hans ljus, i Hans familj.

Vi får bara vara försiktiga med att tro oss vara helt säkra på att vi vet när vi är med ett helgon. Det finns alla möjliga slags helgon...helighet har inte en slags klädsel, ett slags uppförande. Ingen trodde att Jesus var ett Helgon -av största mått! - kanske bara St. Josef förstod att Jungfru Maria var en särskild och speciell person, Johannes Döparen tycktes vara en vilde som sa emot Kejsaren, och Paulus ansågs -av vissa - sakna vältalighet och mod -medans andra ansåg honom vara en bråkmakare.

Saliga de som har rent hjärta.. de ska se Gud där Han gömmer sig.

...saligprisningarna införlivar en längtan till renhet....

Som ett vetekorn nergrävt i jorden låter hon som önskar att älska Jesus dö till sig själv så att kraften av Jesu liv och död och uppståndelse spirar i henne.

Den som vill finna sitt liv - i den här världen - förlorar det, eftersom världen söker ett liv utan Jesus.

Medans den som låter sitt liv gå förlorat i denna värld, finner det i en annan värld; Guds Rike (jfr. Joh. 12:24-).

Lilla Therese och många andra helgon bad: ”låt världen inte vara någonting för mig, och jag, ingenting för världen”.

Hon lyckades väl med det eftersom nunnorna i Lilla Thereses kloster inte visste vad de skulle skriva om henne efter hennes död, då det inte fanns något speciellt hos henne som var något att skriva om...

De flesta tycker om att läsa saligprisningarna, även de som inte är kristna.

Man tycker de är vackra, poetiska...så enkla!

Men, Saligprisningarna är svåra. Svårare än de tio budorden.

Saligprisningarna berättar för oss om Guds hjärta.

De visar oss Kristi ansikte.

Saligprisningarna , om vi vill följa dem, leder oss bort från det världsliga för det finns ingenting världsligt i dem.

Det är svårt!

Saligprisningarna är receptet på ett liv i Gud, målet för vår omvändelse . Saligprisningarna är inte för fegisar, men för de som har mod att dansa av glädje i förföljelse, vara glada att de sörjer, gå i ständig hunger och törst efter att kunna stå upprätta inför Gud, tända ett ljus för de som skymfar och förtalar dem, svara med en fridens kyss istället för att slå tillbaka, vänta i tystnad tills Gud försvarar dem inför deras anklagare tala sanning och leva den utan kompromiss gå emot strömmen bli trakasserad av media....

Helgelsen kräver tålmodigt arbete i tro. Det är möjligt för alla, därför att det är allas vårt kall. Jesus säger att vi måste bli fullkomliga som Fadern är fullkomlig, det är ingen metafor.

Saliga” de fattiga i anden: är de som prisar och tackar Gud för vart andetag de tar.., de blir upplyfta till den största glädje över det minsta blad som strålar i sin grönhet!

Den underliggande faktorn till att vilja leva saligprisningarna är först och främst att ha erfarit Guds kärlek till oss, förstå att Han visar oss barmhärtighet i varje ögonblick, att Han ledsagar oss och fortsätter att vara tålmodig med oss i vårt elände.

Hur är vårt hjärttillstånd? ingen längtan efter Gud, efter dygd, likgiltighet inför synd…? eller; längtan efter renhet, bort med all smuts, orena tankar, fräcka skämt, spydighet och arrogans, falskhet ... rena mig med eld, låt mig få spegla mig i Dig som är Renheten, i Dig som är Barmhärtigheten, i Dig som är Enkelheten, i Dig som är Friden, för att komma dit måste jag förena mig med Dig som är förföljd och skymfad...

Du Jesus är den Salige!

 

                                                        "...Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen..."

Marias Lamm

Systrarna Marias Lamm

marias lamm

Marias Lamm är en katolsk ordensgemenskap för systrar som lever och verkar i det nordligaste Sverige i den lilla byn Lannavaara. Den ligger i Kiruna kommun på ungefär 120 mils avstånd från Stockholm. I deras kloster under S:t Josefs beskydd lever systrarna traditionellt ordensliv med den dagliga bönen och den heliga mässan när en präst gästar dem. Systrarna har varje dag tyst inre bön inför det heliga sakramentet.

De utför praktiskt arbete både inomhus och ute men viger hela sitt dagliga liv för själarnas frälsning i de skandinaviska länderna. På sin hemsida publicerar systrarna också aktuella artiklar och betraktelser över den Heliga Skrift och Kyrkans tradition. Man besöker lätt deras hemsida http://www.mariaslamm.se

Adress:

Marias Lamm
Sankt Josefs Kloster
Skolvägen 7
980 13 LANNAVAARA