maj 2019

Tredje påsksöndagen 2019

Kära bröder och systrar, Tiden efteråt måste ha varit så annorlunda. Fram till skärtorsdagens kväll då Jesus firade den måltid med lärjungarna som blir Kyrkans eukaristi, mässan, så länge denna skapelse består, var en tid då de upplevde att de hade ett centrum, en ledare, en lärare och vän – vad de än gjorde fanns han alltid där. Jesus var alltid där.

När Petrus svek stod Maria kvar

När det är bråk i familjen är modern den sista man ger sig på. Syskonen kan vara som hund och katt, pappan kan vara arg och ryta och hota, det skriks och det svärs, det springs ut och det springs in. Dörrar slås igen, fönster öppnas, det ropas och blir känt: familjen är i kris. Det är ändå ganska märkligt. Det finns nästan undantagslöst en respekt och tacksamhet till modern i familjen. Alla älskar också en gammal mormor eller farmor, hur vithårig och rynkig hon än blivit i sin höga ålder. Hon behöver inte säga mycket. Hon finns. Hon tar emot. Hon klappar oss tröstande på huvudet.

Söndagsbetraktelse 5 maj 2019

Vid den tiden visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: »Jag ger mig ut och fiskar.« De sade: »Vi följer med dig.« De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: »Mina barn, har ni ingen fisk?«

Är en synodal kyrka katolsk?

Under århundraden arbetade Kyrkans biskopar och teologer med alla dessa nödvändiga regler för sakramentens förvaltande i en kanonisk lag. I verkligheten hade de olika delarna av Kyrkan en ganska långt gående självständighet på grund av avstånden och på grund av språk och långsamheten i kommunikationen. Till slut lyckades man samla alla regler i en för hela Kyrkan gemensam gällande lagsamling. Kyrkan utövar sitt läromässiga uppdrag att förkunna och förklara sanningen som den är uppenbarad genom Skriften och den apostoliska traditionen.

Ta livet som det kommer!

Den som ser sin granne, vän eller släkting råka ut för en verklig prövning ska nog akta sig för sådana försök till tröst eller medkänsla. Dessa okänsliga råd uppifrån och ner gör ofta mer skada än nytta. Även om man menar väl blir det hårda ord. Lätt att säga för den som är observatör, kanske kränkande för den drabbats. Om den drabbade själv däremot säger om sig själv till andra detta enkla, ”Det är bara att ta livet som det kommer”, visar det prov på mognad och visdom. Många besitter en sådan enastående visdom i de svåraste prövningar.