När Petrus svek stod Maria kvar

När det är bråk i familjen är modern den sista man ger sig på. Syskonen kan vara som hund och katt, pappan kan vara arg och ryta och hota, det skriks och det svärs, det springs ut och det springs in. Dörrar slås igen, fönster öppnas, det ropas och blir känt: familjen är i kris.

       Det är ändå ganska märkligt. Det finns nästan undantagslöst en respekt och tacksamhet till modern i familjen. Alla älskar också en gammal mormor eller farmor, hur vithårig och rynkig hon än blivit i sin höga ålder. Hon behöver inte säga mycket. Hon finns. Hon tar emot. Hon klappar oss tröstande på huvudet.

       I Kyrkan vördas – nästan undantagslöst – Maria. I all den galopperande normkritik som sprider sig som en löpeld i hela världen är det en tro som inte öppet ifrågasätts, den om Maria
Guds Moder. Teologerna och biskoparna talar inte om ett paradigmskifte i läran om Maria. Inte än! Varför angrips hon inte som så mycket annat i Kyrkans oföränderliga och katolska tro?

Hon är den som aldrig överger. Petrus och de andra kan svika och fly undan. Men inte hon, och inte kvinnorna med henne heller. Visserligen talar man för lite om hennes avgörande roll i inkarnationens mysterium, visserligen talar man för lite om hennes universella modersroll. Men man förtalar henne inte som Kyrkans moder.

Kyrkans fiender kan sparka på hennes bilder, okunniga kan försöka dra henne i smutsen. Men de trogna gör det inte. Modern är den sista man ger sig på i kriserna.

Maj månad, ljuva maj, som vi säger på svenska, är Mariamånaden. Maria är vår eviga vår, bakom henne har lidandets kors blivit livets träd med grönskande blad och blommor som utlovar ljuvliga frukter.

Maria är livets uppvaknande i vårt hjärta. Sköna maj, sköna Marias månad! När oron är som störst i Kyrkan och i världen som slits i stycken, kommer Hon till vår hjälp.

Det är märkligt. I dessa tider av trons och moralens förvirring ser jag varje dag mot himlen. Kommer Maria Guds Moder att uppenbara sig igen? Kommer Hon? Så talade Herren till Johannes: ”Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den först och den siste, början och slutet” (Uppenbarelseboken 22:12).

Herren uppenbarade också sanningen om Guds Moder när Han lät aposteln Johannes skriva: ”Och ett stort tecken syntes på himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande och hon ropar i barnsnöd och födslovånda” (Uppenbarelseboken 12:1 - 2).

Maria är den som aldrig överger eller sviker sina barn.

                                                                                                             diakon Göran Fäldt