Diakon Göran Fäldt

Bröder och systrar i Herren, Vi sätter hela vår tillit till Gud och känner ingen oro, trots osäkerheten i världen och i vår egen närhet. Det enda som skulle kunna få oss att klaga och försöka skaffa oss garantier för det dagliga livet är rädslan. Om vi är rädda blir vi oroade. Rädslan övervinns bara av en sak, att veta sig vara älskad. Kärleken kommer från Gud och liknar ingenting av det som ibland tröstar oss när vi är trötta och känner oss lite värdelösa.

Låt er inte luras! Kära bröder och systrar, låt oss verkligen inte luras av djävulen! Var och en av oss har en trons ökenvandring framför oss. Öknen betyder ensamhet, tystnad, hunger och törst. Det kan låta paradoxalt att söka en sådan öknen och att ta vara på nattens mörker. Varför skulle vi under tiden fram till Påsken vilja tukta oss själva och påbörja en så krävande vandring? De som vandrat ”vägen” som pilgrimer till Santiago de Compostella i norra Spanien och bett vid aposteln Jakobs grav, vet hur det påverkar både kropp och själ och att man många gånger är på väg att ge upp.

Kära bröder och systrar, kära äldre och yngre, kära ni de allra yngsta, Gud talar till oss alla med samma kärleksfulla budskap som vi alla förstår olika, eftersom vi är olika och eftersom vi har varit med om så olika saker den senaste tiden, Gud är alltid kärlek och ändrar sig inte, men vi kan inte alltid tro på det. Om och om igen vill Gud övertyga oss om att Han är med oss i allt, vad som än händer omkring oss. Han är särskilt på sin vakt när Han vet att modet börjar svika oss och vi i panik ropar, Gud vår Gud var är du, varför låter du detta ske oss, har du alldeles övergett oss, finns du o, Gud?

Kära bröder och systrar, kära unga! När Maria kommer till templet med ”ärans konung” i sina armar och med Josef vid sin sida möts den heliga familjen av en trogen gudsman, Simeon, som ber att få hålla Jesus i sin famn ett lite tag. Hur länge hade han hoppats på den här stunden i slutet av sitt liv? Kanske ett helt långt liv?

Kära bröder och systrar, Om vi låter Guds Ord komma till oss denna 4:e söndag under året på samma sätt som när vi låter kulorna i radbandet glida mellan fingrarna, och låter dem ha sin verkan i vår törstande själ, då skulle vi ge mer av vår tid åt Gud själv som talar till oss. Och om vi var fria att välja ut Guds ord, liksom vi är fria att välja mysterierna i rosenkransbönen, då kunde vi låta den första kulan i det bibliska radbandet idag vara Herrens ord genom Sefanja idag, ”Fröjda dig dotter Jerusalem, ty Gud har upphävt domen över dig.”