Älska fienden – kan man lära sig det? På nytt har vi fått höra om en präst som blev martyr. För tre veckor sedan mördades en vietnamesisk präst, fader Giuse Tran Ngoc Thanh, medan han satt i biktstolen. Dessförinnan hade han firat den heliga mässan. Han avled efter några timmar, men vi vet att han förlät sin mördare. Han gjorde det som vi just hörde Jesus säga: ”Älska era fiender”. I närheten till försoningens sakrament bröts ondskans kretslopp, en förlåtelsens och försoningens kraft, starkare än hat och våld.
I dag har vi hört de uppfordrande orden: ”Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er.”
En svårsmält uppmaning det där, eller hur. Det glada budskapet ”att älska fiender” är inte något lätt men det skapar frid och ger verkligen det goda samvetets lycka.
Dagens första läsning hänvisar till den livsfarliga konflikten mellan Saul och David...
Jesu ord är glasklara: ”Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er...”. Man kan avvisa orden som omänskliga och orimliga. Man kan försöka ta udden av dem. Men orden står kvar. Och det är inte bara ord. Jesu liv bekräftade hans ord. Han lät sig hånas, smädas, gisslas och dödas. Inte för att leva upp till ett högt ideal, utan av kärlek till sina fiender.
Förra söndagen kunde vi tillsammans börja reflektera över Jesu ord i Bergspredikan som ett slags recept för det kristna livet eller som en slags bruksanvisning. Gud säger till oss: ”Här är ditt liv – du får det av mig!” Sedan säger Gud: ”Du får en bruksanvisning så att du kan lära dig ditt liv. Den heter Jesus! Kyrkan låter oss alltså än en gång ta ställning i vårt liv, för eller emot. ”Ert svar skall vara ja eller nej, allt annat kommer från det onda”. Förra söndagens evangelium!
Det är inte svårt att föreställa sig scenen när Jesus botar den lame i Kafarnaum. Otaliga söndagsskollärare och kateketer har berättat hur andlöst spännande det var när den lame sänktes ner genom taket framför fötterna på Jesus. Och det är inte bara en scen för små barn, det är en scen för alla Guds barn. Huset i Kafarnaum blir en slags kyrka. Som när vi i denna kyrka firar den heliga eukaristin. Låt oss först se på rollbesättningen.