Kära medkristna, vi har fyra namn att minnas och förstå idag: Elisha, Naaman, Jesus och Timotheos. Vad har de att säga oss? I söndagens läsningar till eukaristin har vi en slags tävlan i tacksamhet mellan Gamla och Nya förbundet, eller Gamla och Nya Testamentet. Gamla ser ut att vinna och Nya att förlora. Hur då? Det handlar om botande av sjukdom som syns på kroppen eller i huden. Naaman botas och återvänder med hela sitt sällskap till gudsmannen Elisha som botat honom genom anvisningarna om att skölja sig i Jordanflodens vatten (2 Kung 5:14). Elisha var profeten Elias lärjunge och efterföljare. Naaman kom renad i huden tillbaka för att tacka med stora gåvor. Elisha vill inte ta emot gåvor till sig själv eftersom Naamans återvunna hälsa inte beror på honom utan på Gud. Han sa nej till gåvorna.
De nio och den tionde. Av de tio kommer en tillbaka och tackar. Alla tio har botats från sin fasansfulla sjukdom, men bara en av dem gör sig mödan att vända tillbaka och tacka. Hur är det möjligt? Var han mera väluppfostrad än de andra? Jesu svar antyder något mera när han säger: ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.” Varför säger Jesus att hans tro har hjälpt honom? Alla tio måste ha haft någon slags tro på Jesus. Ryktet om hans förmåga att bota sjuka var i omlopp. Alla tio tar chansen och ropar: ”Jesus, mästare, förbarma dig över oss!”.
"Med S:t Newman bort från liberal kristendom till sann tro och verkligt hopp". Kära systrar och bröder i Kristus, Tron på Jesus mirakel som verkliga, historiska händelser är avgörande för kristendomen. Gud som har skapat materien och är upphov till naturlagarna vet förstås hur materian kan omvandlas och naturlagarna användas fullt ut, för att säga något om sig. Därför kan Gud låta mirakel ske som med den arameiske, dvs hedniske, generalen, i vår första läsning ur Andra Kungaboken. Den kristna bekännelsen är att Gud är ”den ende Herren” som dagens responsoriepsalm uttryckte det.
Var är de nio andra? Botandet av de tio spetälska är inte svårt att föreställa sig. Jesus är på vandring mot Jerusalem och kommer in i en by. Där möts han av tio spetälska. De som drabbades av denna fasansfulla sjukdom blev isolerade och levde utanför den mänskliga gemenskapen. När någon kom i närheten måste de varna och ropa: ”oren, oren”. Men dessa tio ropar: ”Jesus, mästare, förbarma dig över oss!”
Kära systrar och bröder, Vi hör idag hur aposteln Paulus undervisar sin älskade medbroder och medarbetare i evangeliets tjänst, Timotheos. Många människor har kommit på tro på Kristus genom dem och de har gått vidare från plats till plats och vunnit fler för Kristus. Det är också martyrernas tid i den unga Kyrkan. Paulus talar därför om att härda ut, särskilt om man måste sitta i fängelse för Jesu skull. ”Härdar vi ut ska vi också härska med honom; får vi dö med honom måste vi också leva med honom”, säger han. Det gäller alltså att inte ge upp, utan fortsätta i Herrens efterföljd och hålla ut i trohet.
En av de tio kommer tillbaka och tackar. Alla tio har botats från sin fasansfulla sjukdom, men bara en av dem gör sig mödan att tacka. Hur är det möjligt? Var han mera väluppfostrad än de andra? Jesu svar antyder något mera när han säger: ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.” Jesus ställer frågan själv. ”Var är de nio andra?” Dessutom var den som botats samarier, en främling för judarna.