Så här gick det till på ”reformationstiden”!

Effekterna av myndigheternas olika åtgärder för att bromsa coronavirusets frammarsch påminner om den tid då den politiska makten ingrep mot Kyrkan för 500 år sedan. Se vad som nu händer i våra kyrkor!  Inskränkningar av det kyrkliga livet, ersättningsprogram i stället för den katolska traditionen som höll samman allt. Var och hur firas den heliga Mässan?

Ännu inga ändringar i liturgiska formuleringar, ännu inga kyrkliga bestraffningar eller fördrivande av trogna präster och djupt troende lekfolk! Men det var i en sådan yttre omdanande tid själva innehållet i vår tro och vår Kyrka kunde förändras för 500 år sedan.

Förändringar genomdrevs uppifrån men inte inifrån Kyrkan själv utan av ett nytt paradigm! I dag finns hot mot Kyrkans identitet som katolsk och apostolisk från många olika håll. Allt som är nytt och övergripande innehåller dolda förändringar som inte upptäcks förrän det är försent.

Och det är precis i ett sådant allmänt förändringsklimat som ”nya teologer” och ”nya moralister” ser sin chans att få Kyrkan att finna en plats i ett modernare samhälle. Många kommer att tala om Kyrkans ”hjärta” och mena sig tolka dess inre vilja.

Det kan ju se oskyldigt ut att vilja införa folkspråket och ersätta latinet, om innehållet i vad som sägs och lärs ut inte ändras. Men vem har förmåga att urskilja sanningen från osanningen i tider av snabb förändring?

Det kan ju verka oskyldigt att föreslå att lekfolket skulle ha tillgång till kalkkommunionen, om det fortfarande var fråga om Kristi dyrbara blod! Men om de nya teologerna inte trodde på förvandlingen av vinet till Kristi Blod utan trodde på ”närvaron” av Herren själv i ”nattvarden” och bildade en ny ”gemenskap”, hur sannolikt var det då att tron bevarades?

Det kunde väl kännas som ett upphöjande av det allmänna prästadömet om Petrus’ bekännelse, ”Du är Messias, den levande Gudens son”, gav alla som bekände på samma sätt nyckelmakten och gjorde alla till klippan på vilken Jesus skulle bygga sin kyrka (Matt 16:16-18). Petrusämbetet fanns men delades av alla. Petri stol, och med den, den Heliga Stolen, blev symbol utan sann auktoritet, en framgång för den protestantiska bibeltolkningen!

Små förändringar, marginella tillägg i mässan, annan betoning, ny tolkning, banar vägen för en annan kyrkosyn – det är vad vi katoliker måste ana sker inför våra ögon när hela biskopskonferenser vill göra synodala vandringar universellt giltiga! Orostider riktar vår uppmärksamhet åt annat håll – och det är då Kyrkans fiender kan slå till i obevakade ögonblick!

Om i dag allt som sker skall ske under ”den nya evangeliseringens” övergripande stridsrop, hur lätt eller svårt blir det att hinna avgöra och urskilja verkliga förändringar i trosläran och i moralläran? 

Ingenting av det program för Kyrkan i den moderna tiden som många redan tänkt ut och formulerat – och som få hinner analysera – behöver hända. Det är än så länge bara ett hot som kan utlösas under upprorsliknande former!

Det som än så länge saknas är social och politisk makt att genomföra förändringar över ”hela linjen”. Under den ”protestantiska” reformtiden var just maktfaktorn avgörande för att förändra allt från grunden och splittra det kristna folket. I stället för kyrklig reform fick vi statsreligion! 

Det kristna riket regionaliserades och kolonialiserades av nya makthavare. Hur svår tiden var har vi bara aningar om, eftersom historieskrivarna hörde till de reformerade.

Men den som vill kan ändå studera religionsskiftet i hela västvärlden. Krig, pest och jordbävningar måste komma, men det är inte slutet, säger vår Herre. Det verkliga slutet kommer med Hans Andra ankomst i världen. När den dagen kommer vet vi inte och vi vet inte heller om tron och den kristna kärleken då finns kvar. Det som återstår för oss alla är Domen som ingen kan undgå.

Tiden kanske inte är så ond som den kan förefalla. Men i tider av allmänna förändringar i Kyrkans liv och vardag måste alla de trogna vara på sin vakt och inte förlora tron, apostlarnas tro, den universella tron om frälsningen genom Jesus Kristus och den Kyrka han grundat som är Hans kropp.

Trons grundvalar är oföränderliga och eviga. Må åtgärder av pandemiska slag aldrig förvrida, förvanska eller urholka Sanningen! Han är Konungen, Hans är Kronan!

Om Hans rike sprids genom trons förkunnelse och efterlevnad räddas människor till det eviga livet hos Gud.  Inget virus i världen kan förhindra oss att nå målet. Bara dansen kring guldkalven som Guds folk ägnade sig åt kan störta dem i eländets elände. Därför sade Gud till Mose: ”Gå nu ner ty ditt folk som du har fört ut ur Egypten, har gjort något förfärligt. De har redan lämnat den väg som jag har befallt dem att gå, de har gjort sig en gjuten tjurkalv, de har tillbett den och offrat till den och sagt: Detta, Israel, är din Gud, som har fört dig ut ur Egypten” (2 Mos 32:7-8).

Gå nu ner, Mose! Visa oss den sanna vägen på den sista vandringen till det utlovade landet. Låt ingenting oroa oss! Gud ensam räcker!

                                                                                                                         diakon Göran Fäldt