Människan – fenomen eller mysterium?

Människan – fenomen eller mysterium?

I en reflektion över Inkarnationen har kardinalen Pierre de Bérulle (1575-1629) öppnat sina åhörare och läsare för vad han kallar Jesu ”tillstånd”. Vad han menar är att Gud Sonen genom att ikläda sig mänsklig gestalt samtidigt delar med sig av de mänskliga tillstånd Han levt som människa: barndomen, ungdomen, arbetet och till slut den offentliga verksamheten som når sin universella bestämmelse i korslidandet och i Uppståndelsen. I alla dessa ”tillstånd” förmedlar Gud sig med människan och förenar henne med sig.

Pierre de Bérulle
Pierre de Bérulle (1575-1629)

 

Kardinalens reflektion är dubbelt fruktbärande om man tar den till sig. Dels blir allt i Jesu liv ett uttryck för Guds frälsningsvilja och kärlek till människan, dels låter det människan djupare tränga in i Inkarnationens mysterium, alltså Guds närvaro i hela det mänskliga livet.

Gud är alltid mysterium. Även om lärjungarna – och senare Kyrkan som Guds folk – möter den Uppståndne förstår de inte vad Jesus undervisat om sig själv och hans kommande lidande och uppståndelse på tredje dagen. De var hans vänner, de var vittnen men kunde inte förstå, som exemplet i evangelierna om lärjungarna vid Emmaus på väg till Jerusalem visar. Varken de eller lärjungarna inne i staden Jerusalem hade trott på kvinnornas berättelse om att Jesus uppstått och lämnat graven tom efter sig.

Jesus dömer inte men han anklagar dem alla för att inte tro, tro på Hans ord och undervisning. Styrkta av Anden på Pingstdagen kommer de ändå till slut att ta sitt uppdrag på fullt allvar och vittna om Uppståndelsen för alla människor. De blir alla sanna vittnen. Nu var tiden då de kunde följa Mästaren på hela hans väg, korsets väg, det försonande lidandets väg, och dö för Hans namns skull – kanske fortfarande utan att förstå vad Jesus sagt om Uppståndelsen.

Med den blicken på lärjungarna som blivit apostlar kan vi kanske säga att människan är ett lika stort mysterium som Gud. Sanningen är Anden, sanningen befriar oss från vår egen diktatur och tron förenar oss med varandra och med Gud. Det högsta Jesu ”tillstånd” Gud delar med oss är Uppståndelsen och det eviga livet. Den största gåvan till människan från Gud är hennes frihet, frihet att välja och frihet att överlåta sig till Gud som det Yttersta goda.

Just friheten att välja, avslöjar människans eget mysterium. Varför skulle hon ha friheten att ta ställning till sitt eget eviga öde? Varför kunna både välja för och emot, säga både ja och nej? Vi som tror, tror på Guds allmakt. Gud vill vår frälsning och vår eviga lycka. Varför omvandlar Han oss inte till ett fullkomligt och frälsande ”Ja” till Gud? Varför låter Han oss avgöra saken med Hans hjälp men ändå utifrån vårt eget beslut?

Inför den fråga blir både Gud och människan mysterium. Det betyder att både tron, hoppet och kärleken alltid förblir mysterium. Hela livet blir en vandring i mysteriets tecken men en vandring där Gud aldrig överger, eftersom han delar alla tillstånden i hans eget liv som människa med oss.

Ett fenomen är något annat. Människan som föremål för naturvetenskapligt studium och forskning är begriplig men bara som fenomen. Människan är något mer än hjärnans olika kopplingar till den biologiska och anatomiska mänskliga kroppen. Medvetenheten kan inte helt förklaras vetenskapligt. Eftersom själsbegreppet inte är ett vetenskapligt begrepp utan ett filosofiskt och religiöst begrepp återstår bara begreppet ”fenomen” som en motsvarighet till vårt kristna begrepp ”mysterium”.

Forskaren kan fråga sig om människans personlighet har sitt centrum i ”hjärtat” eller i ”hjärnan”. Det visar sig vara varken det ena eller det andra. En hjärttransplantation med en avlidens ännu varma hjärta ändrar inte personligheten, vilket alla som känt en hjärttransplanterad person kan intyga – utan en sekunds tvekan.

Intrång i hjärnan förändrar inte heller personligheten. De som känner till fakta i personen Phineas Gages (1823- 1860) öde kan intyga det. Det här är hans historia i korthet:

Han arbetar med järnvägsbygge i Nya England i september 1848. Genom en explosion och en olyckshändelse får en järnstång han arbetar med en kraft som en projektil som går genom hela huvudet och fastnar i hjärnan. Allt är dokumenterat och visar att han överlevde när järnstången dragits ut.

Phineas Gage hade anseende som en klok, vänlig och harmonisk person. Efter olyckan var han förändrad till hela sitt uppträdande och till språk. Man drog slutsatsen att han inte var samma människa som före den tragiska olyckan. Desto mer överraskande var det för hans läkare att konstatera en fullständig återvunnen hälsa efter två månader av vård och tillsyn.

Phineas Gage
Phineas Gage 1823-1860
Det andra identifierade porträttet av Gage, här tillsammans med järnstången – "hans allestädes närvarande följeslagare under återstoden av hans liv". (Wikipedia)

 

Han levde 12 år med sin familj och dog omgiven av sina nära och kära. Ingen av dem såg honom som förändrad i sin personlighet. Han var fridsam, lugn och tillgänglig som före olyckan. Hans kranium bevaras på Muséet för anatomi i Harvard, USA, där man kan se hålen efter järnstången som genomborrade hans hjärna och huvud. Människan är ett fenomen! Gud var med honom och gjorde honom till mysterium. Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? (1 Kor 1:20)

                                                                                                      diakon Göran Fäldt

 

Diakon Göran Fäldt

diakon Göran FäldtGöran Fäldt är gift och ständig diakon i S:t Franciskus katolska församling sedan 1982. Han är mångårig ordförande i katolska stiftets Utskott för  Äktenskap och familj. Han gick i pension som lärare i Jönköpings kommun 2004. I församlingen inbjuder han två gånger om året förlovade par till äktenskapsförberedande kurs inför parens vigslar. För en fördjupad förståelse av äktenskapets sakrament och för familjernas avgörande betydelse i Kyrkan och i samhället har han översatt flera verk av påvarna och andra specialister på äktenskapsteologins område. Under 2018 kom en samlingsvolym på 12 skrifter ut från Katolska Utskottet för Äktenskap och Familj. Han ansvarade för den nordiska katolska familjekongressen i Jönköping i maj 2010 och är för närvarande engagerad i förberedelserna till de nordiska familjedagarna i Norge i maj 2020. Som tidigare ordförande i Caritas Jönköping har han ofta tillfälle att vara en hjälpande hand i människors nödsituationer och kan förmedla Caritasmedlemmars gåvor och engagemang för behövande. Predikningar och föredrag om till exempel encyklikan Humanae vitae (1968) är andra områden i hans liv. Han medverkar regelbundet med debattartiklar i Katolskt Magasin och skriver betraktelser inför helgen i Jönköpings Posten. Med sin hustru Lena har han levt i S:t Franciskus katolska församling sedan 1969 och varit ständig diakon sedan 1982. Han var i flera omgångar ordförande i Jönköpings kristna samarbetsråd JKS och suttit i styrelsen för den fristående föreningen Teologiskt Forum. I den rollen han haft glädjen att inbjuda kända katolska präster att föreläsa för teologiskt intresserade i Jönköping.