Kyrkogården hela november – varje dag!
Så vackert ljusen tindrar över gravarna under tiden från Alla Helgon och Alla Själar fram till Advent. Under det nya kyrkoåret kommer än fler ljus att tändas som tecken på den kristna tron på Uppståndelsen och det eviga livet. ”Låt ditt eviga ljus lysa för dem, o Gud, bland dina heliga i evighet, du som är nådig och barmhärtig”, säger kommunionantifonen i begravningsmässan.
Kristi Påsk har tänt alla dessa ljus i hela världen och långt innan värmeljusen och gravljusen fanns har Hans Påsk tänt trons ljus i våra hjärtan. Men det är också en bön om frid för dem som lämnat oss eftersom vi också tror på att vi alla skall dömas efter våra gärningar och efter vår förening i kärlek med Kristus, Faderns Son: ”Giv dem din frid, o Gud, giv evig vila åt de döda”, ber vi i begravningsmässans ingångsantifon.
Det är för denna böns skull som Kyrkan ger oss en särskild tid med avlat om vi går till kyrkogårdarna med bön. Vi biktar oss och vi ber i påvens intentioner för Kyrkan. Vi bekänner oss till en gemenskap med andra som tror och som lever i dopets nåd.
Vi är Guds folk, alla är våra bröder och systrar. Vi är broder och syster till andra, i familjen, i den stora familjen, Herrens Kyrka. En dag skall vi alla uppstå ”ur våra gravar” till den Allmänna domen. I den första domen efter vår död är det vårt eget samvete som skall döma oss inför Kristus! Vi ber att vi skall kunna stå upprätta inför Honom som offrat sig för oss. Vi vill förbereda oss för en salig död genom att vinna syndernas förlåtelse innan vi lämnar det jordiska livet.
I år tackar vi den helige fadern, påven Franciskus, att han har utökat tiden för bönen för de avlidna från de traditionella 8 dagarna efter Alla Helgon till hela månaden november. Genom bönen i tro för de avlidna får vi själva och våra avlidna bröder och systrar del av Kristi gränslösa och eviga förtjänster som är vårt enda hopp om frälsning från synden och den andliga döden. Vår egen bön får kraft och verkar bara genom Kristi förtjänster. Vi tar därför alla tillfällen som ges för att göra gott för andra och visa dem Kristi kärlek. Vi tänder ljus med hjärtats bön, vi vandrar bland gravarna med hoppet och tron i vår själ.
Så många av våra bröder och systrar i vår församling vilar på kyrkogårdarna i Jönköping. När man inte fysiskt kan gå till kyrkogården ber man samma bön hemma: ”Giv dem din frid, o Gud, giv evig vila åt de döda”.
På Skogskyrkogården i Jönköping har man i år rest en minnessten för dem ”som vilar på annan plats”, där man också kan tända ljus. Många tänker säkert med tacksamhet på kyrkogårdsförvaltningen som med så stor medkänsla och omtanke ordnat så fint för alla som kommer med sin bön och sina minnen men som inte kan besöka deras gravar!
Vi är särskilt tacksamma för Kyrkans präster som så gärna tjänar familjerna och de troende då de efter önskemål firar mässor för de avlidnas själar. Kristi mässoffer är barmhärtighetens och kärlekens offer för varje odödlig mänsklig själ. Det är ur detta alltid närvarande offer som Kristi förtjänster erbjuds oss i vår bön för de avlidna. Vi tackar Gud att han sände sina missionärer till oss i Norden!
Det är faktiskt en helig plikt för alla troende katoliker att be för avlidna biskopar och präster som troget tjänat själarna i sakramenten och i firandet av själamässorna. En sådan plikt får inte försummas!
Min egen bön för dem som jag begravt i Kyrkans tjänst som diakon under årens lopp är inte mycket till hjälp. Men med Kristus tror jag att de ändå hjälper och bidrar till deras lindring i skärselden. Gud hjälper oss alltid. Leve Kristus Konungen! Leve Guds Moder Maria, Vishetens säte!
diakon Göran Fäldt
