Dubbelarbetet driver utvecklingen för snabbt
När man med politiska medel överger familjen som grundplan för samhället ökar man inkomstnivåerna till en för snabb samhällsutveckling. Allt går snabbare än nödvändigt och den långsammare utvecklingens positiva kvaliteter fragmenteras och försvinner med tiden.
Man kan ta det stora trålfisket i Östersjön som bevis för hypotesen att ekonomierna rusar uppåt en tid för att sedan falla ihop totalt. Det effektiva stortrålfisket bygger på gigantiska fartygsinvesteringar och drar in stora pengar medan de äldre yrkesfiskarna till slut ger upp eftersom deras fångster inte bär sig.
En hel näring som funnits så länge man kan minnas upphör. Hade man på jämförbart sätt byggt vidare på familjelivet som grundplan för samhällsutvecklingen med i princip en huvudinkomst för arbete och med hemmafruarna som huvudansvariga för barnens uppväxttid så hade den materiella standardutvecklingen gått långsammare men kvaliteten i byggandet och logistik varit bättre överlag. Nu driver massproduktionen och resursanvändningen på med hög lönsamhet men med förlust av hantverksskickligheten och den psykiska hälsan. Hemmafruarna har ersatts av en ny yrkeskår som är positiv för makarnas dubbelinkomster men som samtidigt urholkar det vardagliga familjelivet.
Samhället drivs på för att öka den materiella standarden och vardagslivet regleras av olika skatteanpassningar och stödbidrag. Men om man förlorar grunden att stå på?
Föräldrar utövar sitt föräldraskap genom att använda sig av reglerade ledigheter och genom att tillsammans planera kvalitetstid med barnen. Papporna med föräldraledighet kan inte leva med barnen som mammorna kan utan sysselsätter barnen med aktiviteter.
Den viktiga matlagningskulturen ersätts av näringskunskaper och val av färdiglagad mat som varieras med barnens ”demokratiska” val av smaker och konsistenser. Hemmafruarnas matlagningskultur upphör att betyda något på samma sätt som yrkesfiskarnas erfarenheter och kunnande förlorar ett livsviktigt erkännande.
Hade man inte politiskt drivit igenom kvinnornas ekonomiska självständighet i förhållande till männen så hade samhället haft kvar ett samspel under de viktiga uppväxtåren för familjer med fler än ett eller två barn. Äktenskapen hade hållit ihop och kvinnorna hade haft en flexibel tillgång till sitt yrkesliv utanför familjen. Tillgångarna i familjen hade varit gemensamma och sparat kapital ärvts av barn och barnbarn. Livslönen hade blivit något mer än pensionen och äldreboendet i statens och kommunernas regi.
Påven Franciskus möter familjer i Vatikanens Clementinsalen den 13 maj 2022 (Vatican Media)
Man kan inte vrida klockan och tiden tillbaka till en annan tid. Men familjerna med hemmafruarna och en solidarisk skattelagstiftning för de gifta paren skulle göra hela samhället mer mänskligt och mer uppfostrande. Kvarterskulturen skulle bli levande dygnet runt. Ansvaret skulle ligga på föräldrarna tillsammans och då är, ur katolsk synvinkel, äktenskapets sakrament en källa både till lycka och trygghet. Ett träd ska få växa långsamt med rätt jord och rätt omvårdnad. Det ska bära god frukt. Vårt katolska familjeliv kan vara en inspiration för andra.
Att tillsätta växtförädlande substanser eller förbättra arten med genkirurgi skapar kanske mer pengar men inte mer lycka och är inte bra för det allmänna goda. Mer av skattefinansierad jämställdhetsreform är kontraproduktiv. Det är humant stortrålsfiske som konsumerar allt för pengars värde.
Vi måste främja en utveckling som försvarar livet och villkoren för fler flerbarnsfamiljer med mödrar som är hemmets hjärta utan att mödrarna förlorar sin sociala och yrkesmässiga erfarenhet och kompetens. Utan moderskap, ingen framtid! Utan yrkesfiskarna, ingen strömming!
diakon Göran Fäldt
