Varför lämnar du inte katolska kyrkan efter alla övergreppsskandaler?

Varför lämnar du inte katolska kyrkan efter alla skandaler om de klerikala sexuella övergreppen? Hur kan du fortfarande tro på Gud efter allt ont som Kyrkan ger upphov till? Hur kan du stanna kvar och stötta en kyrka full av pedofiler och onda gärningsmän?

Du kanske har fått någon av ovanstående frågor ställda till dig, eller så kanske du själv har ställt någon av dem till någon annan. Jag tillhör de som har fått höra frågan, fler gånger än jag kan räkna på fingrarna. Därför tänkte jag att jag skulle skriva ett litet inlägg där jag förklarar varför jag inte lämnar Kyrkan.

Till er som aldrig gått till Kyrkan: Kyrkan är ingen plats där perfekta människor samlas för att säga och göra perfekta saker, tänka perfekta tankar och känna perfekta känslor. Kyrkan är en plats där bristfälliga människor samlas för att uppmuntra varandra, tjäna varandra och hjälpa varandra på vägen till himlen och tillbaka till vår himmelske Fader.

Vi är alla syndare i behov av en frälsare. Prästerna som arbetar för Kyrkan är inte Jesus, de är inte Gud, de är syndare som oss alla. Självklart blir synderna som sker på en plats där man inte förväntade sig synder mer uppmärksammade, och därför blir det enkelt att fokusera på dessa och glömma bort att synder och skandaler är en del av det mänskliga livet. 

På Expressen går det till exempel att läsa om Markus Maeurer: “Karolinska sjukhuset och institutet fick larm om forskaren Markus Maeurers metoder – men lät honom hållas. Enligt flera källor och en hemlig utredning har han sysslat med misstänkta mångmiljonsvindlerier och oetiskt agerande mot patienter.” Även på Aftonbladet går det att läsa: “Han uppges ha fått döende patienter att tro att de skulle överleva. – Men vi visste ju att det bara var ren jävla lögn, säger en tidigare läkarkollega. Men trots larm till chefer fick Maeurer fortsatt förtroende.”

På Dagens medicin kan man läsa om Paolo Macchiarini: “Den världskända kirurgen Paolo Macchiarini anklagades under 2014 för forskningsfusk av läkarkollegor. Karolinska institutet beslutade att låta en extern granskare titta närmare på den forskning som bedrivits på KI som berörde experimentella operationer av trakea, med syntetiska luftrör i plast, vid Karolinska universitetssjukhuset.” Macchiarini opererade sju patienter med konstgjorda luftstrupar preparerade med stamceller, och alla sju har idag har avlidit. Det har även framgått att patienterna inte blev korrekt informerade om operationen och riskerna eller om att metoden var helt oprövad.

I mars 2017 kom sedan nyheten att en terapeut i 60-årsåldern dömdes för våldtäkt mot två kvinnor som båda var klienter på mannens klinik för alternativmedicin i Västerås. När domen blev offentlig trädde även en tredje kvinna fram med sin historia, och i måndags dömdes mannen för sexuellt ofredande.

Ovanstånde är bara några exempel på skandaler som skett inom sjukvården de senaste åren. En sjukvård som ger upphov till psykiska besvär och dödsfall är ju inte särskilt lovande för en institution skapad för att hela och vårda människor. Trots detta fortsätter vi att gå till sjukhuset när vi blir sjuka eller skadas. Varför är det ingen som ifrågasätter någon som fortsätter att gå på läkarbesök på Karolinska sjukhuset trots skandalerna som skett där?

För att inte nämna att medicinska misstag ("medical errors") är det tredje ledande dödsorsaken i USA enligt en studie genomförd av John Hopkins år 2016 .

Detsamma gäller de flesta institutioner och organisationer i världen. Jag skulle till exempel kunna räkna upp de fall där det uppkommit rapporteringar om att lärare på skolor och universitet runt om i världen (eller övrig skolpersonal) våldtagit och sexuellt ofredat elever. Ändå fortsätter vi att gå till skolan eller att skicka våra barn dit utan att veta om läraren vi anförtror de till är helt ärliga.

Och jag fortsätter att gå till kyrkan. Självklart kan jag inte veta, lika lite som du vet om din läkare inte kommer att leda dig till döden eller om din lärare kommer att förgripa sig sexuellt på dig, om någon präst i min närhet kommer att göra mig illa. Det har skadat mitt förtroende och tillit till präster och det gör ont att veta att någon som man litade på bara utnyttjade en. Det gör lika ont att få höra om de klerikala sexuella övergreppen som jag antar att det gör för någon vars närstående behandlats illa av sjukhuspersonal eller skolpersonal. Man känner sig sviken, förrådd och besviken.

Jag försöker inte vifta bort övergreppen inom kyrkan men vill visa på den överdrivna reaktionen som jag inte tycker att Kyrkan förtjänar. Jag vill bara visa att det finns syndare i katolska kyrkan lika mycket som det finns syndare inom sjukvården eller skolan, att Kyrkan inte är något extraordinärt fall och en fruktansvärd avgrund som inte borde finnas. Övriga institutioner har betett sig minst lika dåligt. Syndare finns överallt, och synd sker överallt. Även i Kyrkan. Jag tänker inte försvara någon präst som begått en allvarlig synd såsom sexuella övergrepp, absolut inte, precis som vilken anständig människa som helst anser jag att de bör stå inför rätta och betala för sina synder. Men jag tror att det också är viktigt att inte glömma att vi är kallade till att förlåta varandra och att alla präster inte är monster som förgriper sig på barn.

Men framför vill jag visa på att en människans handlingar inte påverkar min tro på Gud.

En annan fråga som dyker upp är då: Men hur kan Gud tillåta all denna ondska? För en sak är säker, det är inte Guds vilja att övergrepp sker och det är inte Gud som gör att människan lida. Gud tillåter att ondska sker och att människan lider, men det är inte han som orskar dem. Gud har gett människan fri vilja, och människan har valt ondska.

Vissa kommer att hävda att Gud ändå är skaparen av ondskan eftersom Han är skaparen av människan som skapar ondskan. I The Case for Faith och en intervju med Lee Strobel själv och professorn Peter John Kreeft, svarar den sistnämnde att Gud skapade möjligheten till ondska, the possibilty of evil, men att det är människan som förverkligar den möjligheten. Det är människan som uppfann piskan, slaveriet, eldvapnen och bomberna, inte Gud. Ursprunget till denna ondska är inte Guds makt utan människans fria vilja.

Även en allsmäktig Gud hade inte kunnat skapa en värld i vilken människor hade genuin frihet och samtidigt ingen möjlighet till att synda, eftersom vår fria vilja innefattar möjligheten till att synda per definition. Det är motsägelsefullt och kontradiktoriskt att kräva en värld där vi har fri vilja och samtidigt ingen möjlighet till att välja ondska. Det är som att fråga Gud varför Han inte skapade färglösa färger eller rundade fyrkanter.

Följande text är ett utdrag ur mitt inlägg "Tankar om lidandets problem":

"Peter John Kreeft inleder hela intervju med frågan: “How can a mere finite human be sure that infinite wisdom would not tolerate certain short-range evils in order for more long-range goods that we couldn’t foresee?” - Hur kan den begränsade människan vara så säker på att oändlig visdom inte skulle kunna tillåta vissa kortsiktiga onda ting för fler långsiktiga goda ting som vi inte kunde förutse?

Kreeft föreslår följande analogi: En björn fastnar i en fälla. En förbipasserande jägare vill frigöra djuret och försöker närma sig det genom att vinna dess förtroende men misslyckas, och tvingas därför skjuta björnen med bedövningspilar. Björnen tror dock att jägaren försöker döda honom och förstår inte att jägaren gör detta av medlidande. Jägaren skulle sedan behöva knuffa in djuret i fällan för att avlägsna fällans tryck, vilket antagligen skulle göra björnen desto säkrare på att jägaren är hans fiende och bara ger upphov till smärta och lidande. Men björnen har ju fel. Björnen kommer fram till den slutsatsen eftersom det är precis ett djur och ingen människa. Är inte detta en möjlig analogi mellan Gud och människan? Kan det inte vara så att vi inte förstår varför Gud gör som Han gör precis som björnen inte förstår varför människan gör som hon gör?

Gud har ju efter allt visat oss hur det funkar. Han visade oss hur det värsta som kunde hända i världshistorien resulterade i det bästa som någonsin skett i världshistorien, nämligen Jesus död och uppståndelse. Och om den värsta tragedin någonsin kunde omvandlas till det mest storartade och fantastiska som någonsin hänt människan, om det ultimata lidandet kunde ge till följd det ultimata goda, vad talar då för att det inte kan ske i våra egna liv? Kanske är det precis genom våra lidanden och våra smärtor som Gud besegrar ondskan.

Om nu Gud är allvetande så känner han ju till både nutiden och framtiden, och känner därmed till det nutida goda och onda, och det framtida goda och onda. Och om Hans visdom överskrider vår egna, precis som jägarens överskrider björnens, är det inte möjligt att Gud skulle kunna tillåta visa dåliga saker för att Han kan förutse att människan kommer att bli lyckligare än om Han mirakulöst skulle ingripa? Det handlar om att lita på Guds kärlek.

Det går inte att glömma att det finns bovar i dramat. Många frågar sig varför Gud låter “the bad guys” slippa undan straff men Kreeft påminner Strobel om att försenad rättvisa är inte förnekad rättvisa. Det kommer att komma en dag då Gud kommer att ställa varje man och kvinna till svars för det onda de gett upphov till och det lidande de orsakat. Hur Gud fram till dess kan orka med att se på allt pågående lidande? Svaret är enkelt. Han har ju redan gjort det. Han bar på alla världens synder och såg sin enda son lida och dö på korset.

Våra lidande blir desto enklare att hantera is ljuset av Hans lidande. Vårt lidande för oss närmare Gud. Hur vet jag inte, men jag kan vittna om det, att det har varit i mina svåraste stunder som jag upplevt Guds kärlek som starkast."

“Gud viskar till oss i njutningen och talar till oss i samvetet, men ropar åt oss i lidandet.” sade C.S. Lewis."

Det skulle vara väldigt sadistiskt av Gud att skapa lidande bara för att kunna erbjuda oss tröst och. Som tur är stämmer det ju inte som vi vet. Ondska och lidande sker, Gud tillåter att det sker, och om vi offrar det till Jesus, för själarnas och världens frälsning, kan vi vara säkra på att vårt lidande kommer att bära god frukt.

Låt oss vara realistiska. Det finns dåliga människor överallt, även i Kyrkan, hur oväntat det än är för många. Men det är inget skäl till att lämna den. Inte lämnar vi våra vänner när de är som mest sårade och skadade?

“Don’t leave the church when things get though. Lead the church when things get though. As the body of Christ, as christians, as followers of Christ, as catholics, we don’t leave the Church when it gets difficult, when there is bad things, when there is awful stuff. we lead the church when there are bad things, when there is corruption, when there is awful things" säger father Mike Schmitz i en av sina videor.

Jag har även tänkt mycket på Johannesevangeliet i dessa stunder av lidande och sorg:

“Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. Jesus sade till de tolv: ”Inte vill väl ni också gå er väg?” Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.” (Joh 6:66-69) Om jag vet att katolska kyrkan är den sanna Kyrkan, den Kyrka som Jesus Kristus grundade, varför skulle jag då vilja lämna den för någonting som människan gjort? 

Så varför har jag inte lämnat katolska kyrkan efter alla övergreppsskandaler? Jo, för att jag aldrig lagt min tro på Jesus Kristus i en prästs händer, för att min tro är en tro på Gud och inte på människan. Om du har blivit sårad och sviken av Kyrkan, och detta fått dig att lämna den, då finns det en chans att din tro är på människan och inte på Gud.

Kram,

Bénédicte

Inlägget kommer från sidan https://nouw.com/tankarpalivetsvag

Direktlänk till inlägget klicka här