Tankar om att söka och finna Guds vilja för ens liv

”Vis ta vie plainement, et le Seigneur te montrera”

Jag är 14 år gammal och står utanför ett litet benediktinkloster, le monastère Notre Dame de Pitié de Mougères, i södra Frankrike. Mina tre bröder har sprungit ut och leker bland den glesa vegetation medan mina föräldrar är kvar inne i butiken och överväger om de ska köpa ett litet handskuret krucifix för 100 euro. Idag hänger det i vårt vardagsrum och varje gång jag ser på det så minns jag den kvävande värmen, cikadornas frenetiska sång och min ångest. Jag har ingen aning hur, men av någon anledning så är mitt tonåriga jag fullt medveten om att kloster och äktenskap är något som man blir kallad till och att det är Gud och endast Gud som kallar.

”Snälla Gud, jag ber Dig, kalla mig inte till att bli nunna!” minns jag att jag ber panikslaget. Jag får ren panik av tanken att spendera ett helt liv, det enda liv jag har på jorden, inlåst i ett kloster, i tunga varma dräkter, sittandes i ett hörn drejande lerkrukor och täljande krucifix. Ren panik. ”Eller vet du vad Gud, du kan kalla mig till att bli nunna, men då tänker jag ändå inte bli det.” tänker jag envist och försöker finna ro i kunskapen om att jag faktiskt har en fri vilja.

8 år senare sjunker jag nervöst ner i en soffa i Rögle Klosters gästhem. Jag tänker att det nu är dags att öppna mitt hjärta som sedan den dagen utanför benediktinklostret varit igenbommat, dags att se om det jag så länge fruktat är så hemskt som jag föreställt mig det, dags att öppna upp mig för en möjlighet som jag under nästan ett decennier förträngt.

Vad som gav mig mest under den sexdagars långa reträtten som dominikansystrarna erbjöd var utan tvekan mina samtal med syster Céline, klostrets priorinna, om Guds vilja, om hur man gör för att urskilja den och följa den. Med detta inlägg vill jag nu dela med mig av hennes fantastiska tips och värdefulla vägledning, samt tips och råd som jag fått genom Youtube och böcker, som hjälpte mig till flera insikter och som jag hoppas kan hjälpa andra.

Älskar vi Gud så älskar vi hans Guds vilja

François av Sales menar i sin bok ”Finding God’s will for you” att det inte finns någon som behagar oss som vi inte vill behaga. Vi kan inte heller hjälpa oss själva att efterlikna de vi älskar. I glädjen som vi finner av att älska någon drar våra hjärtan till sig det älskade objektets egenskaper. Precis som vi gläder oss i Gud söker vi reciprokt efter att kunna glädja honom och därmed efter att ”anpassa oss” och våra hjärtan efter Honom och inte efter denna värld, efter att bli mer lik honom, vars avbild vi är skapade till, och efter att göra Hans vilja.

François av Sales talar även om ”the signified will of God” – Guds ’tillkännagivna vilja’ – den vilja som Gud har tillkännagett och uppenbarat för oss så att vi må tro, hoppas, frukta, älska och utöva det som den kristna läran lär ut. Den kristna läran förespråkar tydligt de sanningar som Gud vill att vi ska tro på, det goda som Han vill att vi ska hoppas på, de straff som Han vill att vi ska frukta, de ting som Han vill att vi ska älska, de bud som Han vill att vi ska följa och förverkliga, de lagar som Han vill att vi lyder. När vi ”anpassar” våra hjärtan till Guds vilja så önskar vi allt det som Guds stora godhet innebär för oss, så att vi kan tro i enlighet med Hans lära, hoppas i enlighet med Hans löften, frukta i enlighet med Hans varningar, leva och älska i enlighet med Hans lagar och maningar.

Gud vill att vi alla ska räddas. Även fastän alla människor inte räddas, förblir det Guds sanna vilja att alla människor skall räddas. Vår helgelse är Guds vilja, vår frälsning är Hans goda vilja:

”Theotimus – bokstavligen: "Den som ärar Gud" –, vi måste vilja vår egen frälsning precis som Gud vill den. Precis som det är Guds djupaste önskan så borde även det vara vår djupaste önskan. Och inte bara det att han vill vår frälsning, Han ger oss även alla medel som vi behöver för att uppnå den. Därmed, eftersom vår djupaste önskan är att bli räddade, bör vi inte bara vilja men även acceptera den nåd som Gud har förberett åt oss och erbjuder oss.”

Medlen för att uppnå frälsning, som behagar våra hjärtan när sedda 'en masse' eller i allmänhet, kan verka skrämmande när beaktade enskilt och i detalj. Precis som Petrus som sade att han var redo att gå igenom all form av lidande, till och med döden, för att följa Jesus, förnekade han sin Herre tre gånger när det väl kom till kritan.

Men ett hjärta som älskar förvandlar svårighet till källa av glädje, precis som pilgrimen som sjunger under sin vandring trots att sången innebär mer möda, finner att sången minskar tröttheten och lättar på resans umbärande. Ett hjärta som verkligen älskar Gud, som inte lyder Guds bud och befallningar av rädsla för att dö i fördömelse eller för att de gynnar honom i stunden, utan lyder dem av sann glädje för att leva i enlighet med Guds vilja, älskar Hans befallningar och bud; och ju svårare desto ljuvligare ty detta fullständigt gläder Herren och ger Honom större ära.

Som fader Chad Ripperger säger i sin föreläsning ”Discerning God’s will” så är ”Guds vilja för dig är att du söker helighet i enlighet med ditt livstillstånd (“state in life”) och att du följer Hans bud.” och att du tjänar Honom i enlighet med de omständigheter Han sätter dig i.

Biskopen Robert Barron säger i "How to discern God's will for you life ": “I stora drag vill Gud att du ska vandra på den vägen med störst kärlek, - ”God wants for you the path of greatest love”. Gud är kärlek och kärlek är hela poängen med det andliga livet. Att älska är att vilja sin nästas bästa. Vad gör kärleken mest prominent i ditt liv? Vad i ditt liv gör det enklare att älska? Vilken väg öppnar bäst upp din kapacitet att älska? Det är den vägen som Gud vill att du ska vandra, det är Hans vilja för dig.”

Gud talar genom det jag har och är

Vem är jag allra djupast? På vilket sätt är jag kallad att bära frukt? Vilka är de gåvor som Gud lagt ner i mig och hur kan jag utveckla dem för att tjäna andra? Vad längtar jag efter allra mest? Var är min plats på jorden?

Dessa är frågor som alla av oss någon gång under livet funderat över. Någonting som många däremot inte tänker på är att Gud kallar oss till det vi innerst inne är och att Han därför talar genom det jag har och är. I min egen personlighet ligger nedlagd vissa egenskaper och anlag som bör stå i samklang med det jag kallas till. Gud talar till oss genom vår djupaste längtan! Jag måste därmed också lyssna till mig själv, mina talanger, min karaktär. Vad brinner jag för? Vad längtar jag efter allra mest?

Gud känner oss bättre än oss själva, så det han som kallar oss till kan inte annat än motsvara våra allra mest autentiska egenskaper och förmågor. Och som många präster och vänner sagt så är det ”bara Den som har skapat oss vet vad som gör oss verkligt lyckliga.” Som syster Céline även sade så är Gud ingen tyrann, Han älskar oss och skulle aldrig kalla oss till något som vi verkligen inte vill innerst inne.

Även fader Chad Ripperger nämner likt många andra vikten av att, i ljuset av våra vardagliga plikter och livstillstånd (”state of life”), ”se till våra personliga egenskaper, både fysiska, moraliska och andliga, och detta kommer att peka åt Guds vilja för oss. Gud har försett var och en av oss med egenskaper, ibland kallade för talanger, som indikerar vad Gud vill med oss. […] Om någon till exempel fått intelligensens gåva, och låt oss säga har det väldigt lätt för att förstå och lära sig biologi, kan det vara ett tecken på att Guds vilja är att denna person fullföljer en utbildning och arbetar i det medicinska fältet. […] Något som måste klargöras är att Gud inte skapar alla människor lika eftersom Han inte vill att alla ska göra samma sak. Han ger oss olika gåvor och egenskaper baserat på Hans vilja för oss. […] Så även om en person vill göra någonting men inte har de talanger och egenskaper som krävs och behövs för det, så är det troligen inte Guds vilja att man gör den saken, om det inte är så att man kan utveckla dem. Men även då måste man se till om dessa passar in i mitt livstillstånd och med tanke på mina plikter och övriga egenskaper.”

Men Ripperger är även noga med att säga att även om det kan verka självklart att en väldigt intelligent kvinna kallas till att bli forskare så kan det vara så att Gud kallar kvinnan till att använda hennes gåvor för att uppfostra intelligenta barn så att de i sin tur kan gå ut och förändra världen. Vi måste se till oss som helhet och inte dra en slutsats efter att ha sett till en av våra egenskaper.

Som syster Sofie även skriver i hennes bok ”Kallad” så finns det vissa förutsättningar och omständigheter som gynnar processen, en viss livsstil som skapar en jordmån så att det som redan finns i oss kommer fram i ljuset: ”Den första och mest grundläggande förutsättningen är ett radikalt och fast beslut att stå helt öppen inför Guds vilja”. Vad som oftast saknas för att kunna överlämna sig själv är tillit.

”Om vi med vår inre blick kunde se all den godhet och barmhärtighet som ryms i Guds planer för var och en av oss, även i det som vi kallar olyckor, sorger och bedrövelser, skulle vår lycka bestå i att kasta oss i armarna på den gudomliga Viljan, med samma överlåtelse som ett litet barn som kastar sig i sin mammas famn. Vi skulle i allt handla med avsikten att behaga Gud, och vi skulle förbli i helig vila, övertygade om att Gud är vår Fader och att han önskar vår frälsning mer än vad vi själva gör.” sade den helige Maria av Inkarnationen.

”Du kanske inte här för att urskilja din kallelse utan för att lära dig att lita på Kristus och förstå hur mycket Han älskar dig?” föreslog syster Céline.

Lita på Gud och inse att Han älskar dig

”Varför litar du inte på mig, din Skapare? Varför räknar du bara med dig själv? Har jag inte varit lojal och trogen mot dig? Återlöst och upprättad genom kraften i min ende sons blod, kan väl människan inte säga att hon inte erfarit min trofasthet? Om ändå tvivlar hon fortfarande, tycks det som, på att jag skulle vara tillräckligt mäktig för att undsätta henne, tillräckligt stark för att hjälpa henne och försvara henne mot fiender, tillräckligt vis för att upplysa hennes förnuft eller på att jag skulle ha tillräckligt med generositet för att ge henne allt hon behöver för sin frälsning. Hon tycks tro att jag inte är tillräckligt rik för att göra henne förmögen, inte tillräckligt vacker för att återställa hennes skönhet; man kunde tro att hon är rädd att jag skall sakna bröd att nära henne med och kläder att klä henne med.” (Försynt förebråelse från vår Herre förmedlad av Katarina av Siena, Dialoger, kap 140)

Biskop Barron uppmanar oss att lära oss att lita på Guds röst för då kommer vår rädsla att försvinna.

”Här har vi själva dramat:”, skriver Jacques Philippe i sin bok ”Sök friden och bevara den”: ”Människan litar inte på Gud. Alltså söker hon på alla möjliga sätt att klara sig med hjälp av sina egna krafter och gör sig själv fruktansvärt olycklig, istället för att förtröstansfullt överlämna sig i sin himmelske Faders milda och beskyddande händer. Hur oberättigad är inte denna misstro? Är det inte absurt att ett barn skulle tvivla på sin far när denna far är den allra bästa och mäktigaste som finns, när han är den himmelske Fadern?

Hur många tvekar till exempel inte att ge sitt liv hel till Gud därför att de inte litar på att Gud kan göra dem lyckliga! […] Detta är den stora segern för Lögnens fader, anklagaren: att i en människas hjärta så misstro gentemot Fadern.”

Våga fatta beslut själv

Det är i bönen, i en djup och intim kontakt med Herren, som kallelsen föds och bekräftas, och vi behöver även göra som Maria, meditera över livets skeenden för att tolka Guds tilltal genom dem. Att lyssna på Herren i både bön och tystnad är därför grundläggande.

Visst är det nödvändigt att gå långsamt för att i lugn och ro överväga olika alternativ och låta det rätta beslutet mogna fram i sin tid, vara säker på att det är det rena hjärtat som styr och inte egenintresse, rådfråga en andlig vägledare och att be om den Helige Andes ljus och om nåd att handla enlig Guds vilja. Men man kan inte alltid stå och vela, berättade syster Céline för mig, Herren talar sällan från ingenstans. Vi måste göra egna val.

”När vi försöker urskilja Guds vilja talar Herren på olika sätt och låter oss ofta förstå hur vi bör handla. Men det kan hända att herren inte svarar. Och detta är helt normalt! Ibland låter han oss helt enkelt bara göra som vi vill, ibland kan det vara av orsaker som bara han känner. Det är bra att veta om detta. Ofta är det guds vilja att vi lär oss att fatta beslut själva, även när vi inte är säkra på att det vi väljer är det bästa, även det kan vara ett uttryck för tillit och överlåtelse.” skriver Jacques Philippe.

Vi är rädda för att ta fel och att det ska få förödande konsekvenser om vi råkar mista oss om Guds vilja. Vi vill befrias från ansvar att välja. Men om Herren låter oss förbli i ovisshet måste vi acceptera det. Inte våndas utan följa heliga Faustina Kowalskas råd: ”När man inte vet vad som är bäst måste man tänka efter, överväga noga och söka vägledning, för vi har inte rätt att handla med ett oklart samvete. om man är osäker – och om osäkerheten består – måste man säga till sig själv: det blir bra vad jag än gör, bara jag har avsikten att handla väl. Det jag bedömer som gott godtar också Gud som gott. Man ska inte gräma sig om de efter en tid visar sig att man hade fel. Gud ser till den avsikt vi hade när vi satte igång, och han belönar oss efter denna avsikt. Denna princip bör vi följa.” (ur syster Faustinas andliga dagbok, nr. 799)

Vi skulle vilja vara ofelbara och aldrig ta miste men en sådan dröm är full av högmod och avslöjar en rädsla för att tappa ansiktet inför andra. Den som däremot lugnt accepterar att ta fel ibland, och att andra märker det, visar prov på en äkta ödmjukhet och verklig kärlek till Gud.

”Gud förväntar sig inte att vi ska vara fullkomliga och att alla våra beslut ska vara felfria. Sammanfattningsvis kan man säga att Herren föredrar att man fattar beslut utan alltför mycket velande, även då man inte har full visshet, och att man sedan överlämnar sig själv och alla konsekvenser åt honom. Det är bättre än att grubbla i det oändliga för att få svar på vad Gud vill, helt enkelt därför att det vittnar om en större tillit.” avslutar Philippe.

Även den helige François av Sales skriver i ”Finding God’s will for you”: ”Jag måste varna dig, Theotimus, för svåra frestelser som ibland når själar som önskar följa Guds vilja i allt de gör. Vid varje tillfälle han får sätter Fienden dem i tvivel om huruvida det är Guds vilja att göra en sak eller en annan. […] När de är förvirrade och upptagna med att urskilja vad som är bättre, förlorar de i onödan möjligheter att göra goda gärningar som skulle vara till Guds större ära snarare än att skilja på det goda och det bättre. […] Vi behöver ej väga varenda liten handling för att se om den ena har större värde än den andra. […] Val av jobb, stora planer och viktiga ärenden som innefattar mycket tid och pengar, val av medarbetare, byte av bostad och liknande saker kräver att vi tänker seriöst på vad som bäst är enlighet med Guds vilja."

Låt ditt hjärta sjunga och följ det

Den helige François av Sales citerar i sin bok den helige Basileios den store som sade att vi bör “do freely what seems good to us” – “Göra fritt det som verkar gott för oss” – så att våra sinnen inte förtröttas, så att vi inte slösar vår tid eller sätter oss själva i fara genom att skapa oro, tvivel eller vidskepelser – i fall då det inte är någon större skillnad mellan det ena valet och den andra. Men även i viktiga ärenden måste vi förbli väldigt ödmjuka och inte försöka tvinga fram Guds vilja."

Dessutom tycks det vara en konstant för all verklig födelse att den föregås av ett trossteg som innebär att man lämnar det säkra och kända för att beträda okänd mark. Precis som Maria sa ja till Gud fastän hon aldrig kunnat ana hur hennes liv skulle se ut och precis som Abraham beordrades att ”lämna [s]itt land, [s]in släkt och [s]itt hem, och gå till det land” som Herren skulle visa honom så kallas vi att träda in på okänd mark för att upptäcka något nytt. Ibland måste vi göra val vars utgång vi inte kan förutspå. Även om bönen och tystnaden är nödvändig så får vi inte glömma att Herren talar oftare genom yttre omständigheter och människor.

Fem meningar som syster Céline sade till mig och som jag vill dela med mig av är följande:

• ”Laisse ton coeur parler, laisse ton coeur chanter et suit le.” – Låt ditt hjärta tala, låt ditt hjärta sjunga och följ det.
• ”Suis ton bon sens, c’est un don de Dieu.” – Följ ditt sunda förnuft, det är en gåva från Gud.
• ”Laisses-toi attirer par ce qui est simple.” – Tillåt dig att dras till den enkla, naturliga.
• ”Tu n’as rien à perdre à te laisser aller.” – Du har ingenting att förlora på att släppa taget.
• ”Vis ta vie plainement, et le Seigneur te montrera.” – Lev ditt liv till fullo och Herren kommer att visa dig den rätta vägen.

Sök hjärtats frid

Biskop Barron uppmanar oss att fråga oss själva: Vilken väg ger mig frid?

Människan kan bara finna lycka och mening, låta Gud handla inom henne och tillåta Guds nåd att verka fritt i hennes liv om hon finner just precis vad hon har för specifik och unik uppgift i livet. Genom att ge sig själv i denna uppgift, denna livsform, till dessa människor, finner hon sig själv. Hela livets mening går för varje människa ut på att fullborda sin unika kallelse som ingen annan kan utföra i hennes ställe.

”Ett nödvändigt villkor för den inre friden är alltså vad vi skulle kunna kalla för den goda viljan. Man kan också kalla det för det rena hjärtat. Vad detta innebär är en fast och konstant avsikt att älska Gud över allt annat, en uppriktig önskan att föredra Guds vilja framför sin egen och att inte vilja neka Gud någonting. […] Denna goda vilja, den uthålliga intentionen att alltid säga ja till Gud i stort som i smått, är ett villkor ’sine qua non’ för inre frid. Så länge vi inte har denna attityd, kommer vi alltid att erfara en viss oro och nedstämdhet: oron att inte älska Gud så mycket som han kallar oss till, sorgen över att ännu inte ha gett allt till Gud. Människan som har gett sin vilja till Gud har, på sätt och vis, redan gett allt. Vi kan inte uppnå äkta frid så länge som vårt hjärta inte funnit sin enhet, och hjärtat blir enat och helt först när alla våra önskningar underställts önskan att älska Gud, att vara honom till lags och göra hans vilja. Detta innebär självklart också en vanemässig avsikt att frigöra oss från allt som står emot Gud.” (6. Den goda viljan, ett nödvändigt villkor för friden, Jacques Philippe, s 22-24)

Et in terra pax hominibus bonae voluntatis ”Och på jorden fred åt människor av god vilja” (Luk 2:14) Vad begär Gud av oss om inte denna goda vilja? Vad skulle han kunna kräva mer av oss, han som är en god och ömsint far, annat än att få se att hans barn älskar honom över allt och annat, lider av att inte älska honom tillräckligt och är beredda, även om de inser sin oförmåga, att frigöra sig ifrån allt som är emot hans vilja?

Den människa som sätter sig upp mot Gud och som mer eller mindre medvetet undviker honom eller flyr hans kallelse och krav, kan inte förbli i frid. En människa kan inte förbli i en djup och varaktig frid om hon är långt bort ifrån Gud och om hennes vilja inte är riktad mot honom:

”Du har skapat oss för dig, Herre, och vårt hjärta är oroligt tills det finner vila i dig.” skriver den helige Augustinus.

Helige François av Sales tre tecken

Den helige François av Sales nämner i sin bok ”Finding God’s will for you” tre tecken på att en tanke eller känsla kommer från Gud:

1. ”Vi bör inte ta oss an för många uppgifter samtidigt och alldeles plötsligt. Lögnaren försöker allt för ofta att få oss att starta för många projekt så att vi blir överväldigade, inte åstadkommer något och lämnar allt oavslutat. Den helige Bernard sa att den onde distraherar oss från att åstadkomma något gott genom att erbjuda någonting annat som ser bättre ut. Den onda gläder sig när vi börjar med olika projekt och aldrig avslutar något. En ingivelse som får oss att vilja ge upp något av det goda vi redan har så att vi kan sträva efter någonting som verkare ännu godare är misstänksamt.”

2. ”Ett av de bästa tecken på god ingivelse är hjärtats frid och lugn, ty den Helige Ande är förvisso våldsam men med en våldsamhet som är mild och fridfull. Han kommer ”likt en våldsam vind” och som åska från Himlen, men Han varken störtar eller plågar dem. Å andra sidan är den onda anden turbulent, bitter och rastlös. De som följer hans helvetiska förslag i tron om att de är gudomliga ingivelser kan oftast kännas igen eftersom de är oroliga, envisa, högfärdiga och redo att ta sig an eller lägga sig i andras affärer och angelägenheter.”

3. “När Gud sänder sin ingivelse till en människas hjärta, ger Han först henne lydnadens ingivelse. […] Alla profeter och predikare inspirerade av Gud har alltid älskat Kyrkan, alltid hållit fast till dess lära och alltid haft hennes godkännande.”

“För att sammanfatta är de tre bästa och säkraste tecken på rättmätig ingivelse från Gud uthållighet i kontrast till obestämdhet och lättsinnighet, hjärtats mildhet och frid i kontrast till oro och ängslan, och ödmjuk lydnad i kontrat till envishet och extravagans.”

Father Mike Schmitz’ fyra frågor

Father Mike Schmitz säger i sin video “4 helpful rules for discernment” att man ska ställa sig följande fyra frågor när man står inför ett val:

1. Is this a good door? Är detta någonting gott eller någonting som Gud skulle avråda mig från att göra? Är detta någonting som jag vet är dåligt eller kan leda till synd? Fader Ripperger påminner även om att “ingen handling eller handlingsplan kan vara Guds vilja om den leder till synd. Punkt slut. Det måste vi göra tydligt för oss själva. Det kan inte heller vara Guds vilja om valet får oss att förneka våra plikter och livstillstånd.

2. Is this an open door? Är det här någonting som jag faktiskt skulle kunna göra? Är det här någonting som mitt liv och den stund av mitt liv som jag befinner mig i tillåter mig att göra? En det någonting möjligt, tillgängligt eller helt bortom ditt räckhåll?

3. Is this a wise door? Medveten om vem jag är och vem jag vill bli och vem jag tror att Gud kallar mig till att vara, är detta ett vist val för mig att ta? Är detta vist med tanke på vem jag är, på mina styrkor och svagheter, med tanke på hur mitt liv ser ut nu och på den som jag vill bli?

4. Is this a door that I want? Är detta någonting som jag vill? Är detta ett val som jag vill ta? Vad vill du själv göra?

Både father Mike och biskop Barron säger i deras föreläsningar att även om du råkar göra fel beslut även efter att ha ställt dig alla dessa frågor, så kommer Herren alltid att vara med dig och visa dig tillbaka till den rätta vägen!

Father Rippergers fem råd

1. Se till din omständigheter och livstillstånd, oftast indikerar de någonting om Guds vilja för dig. "Gör det som verkar passa din omständigheter. Omständigheter determinerar möjligheter och Gud determinerar våra möjligheter och vad Han vill för oss genom att styra våra omständigheter." Vem är jag med? Var bor jag? Vad gör jag på dagarna?

2. "När en människa försöker urskilja om han eller hon ska ta ett visst val, som till exempel flytta till andra sidan landet, är det absolut första hon måste göra att urskilja den 'andliga välfärden' ("spiritual welfare") i allt som är inblandat. Människors andliga välfärd är alltid den högsta prioriteten." Om du till exempel som familjefar funderar på att flytta till en annan stad med din familj, se då till hur detta skulle påverka familjen andligt. Kanske skulle ni komma bort ifrån en släkt som inte stödjer er tro och istället finna en kommunitet som gör det? Kanske lämnar ni starkt troende mor- och farföräldrar som hade ett positivt inflytande på era barn?Kanske betyder flytten att era barn inte längre får gå på en katolsk skola utan en sekulär? Hur skulle det påverka dem? Eller kanske kommer din fru att kunna stanna hemma och ta hand om barnen för att du kommer att tjäna mer och ni kommer att kunna leva ett familjeliv som är mer i enlighet med hans vilja? "Vi måste alltid se till hur ett val kommer att påverka oss andligt. Kommer detta val hjälpa oss andligt?"

3. "Se till den nåd Gud ger dig. Gud ger alla människor olika "gaces", några baserade på vår livstillstånd och omständigheter. Så när du befinner dig i särskilda omständigheter ger Han dig en särskild nåd att uppfylla det Han vill för dig i dessa omständigheter." Ibland är nåden en indikator på vad Gud vill att du ska göra, i alla fall i vissa omständigheter.

4. "Något mer vi kan se till är våra intressen och ogillanden." Om jag till exempel tycker det är jobbigt att bo ihop med andra kvinnor eller män så kanske det indikerar att jag inte är gjord för ett kommunitetsliv. Kanske har jag en längtan efter att kunna fira mässa, lyssna på bikt och ge andlig vägledning. "Självklart ska vi komma ihåg att vi även kan gilla omoraliska saker eller saker som är andligt dåliga för oss, och vi ska inte tolka dessa som Guds vilja för oss."

5. "Nästa sak vi kan göra för att urskilja Guds vilja är att be. Vi kan inte höra Guds röst om vi inte lyssnar på Honom, och detta kan vi bara göra i bönen." Vi kan även be till den Helige Anden om "the gift of counsel" - "urskiljningens gåva" -, be färdigskrivna böner med hjälp av bönböcker som hjälper oss att formulera våra böner till Gud, ha andlig vägledning, läsa bibeln, närma oss sakramenten genom att ofta gå till bikt och mässan...

"Att finna Guds vilja går upp på att sitta ner, se på dig själv, dina egenskaper och benägenheter, ditt livstillstånd och omständigheterna du befinner dig i, nåden du fått ta emot av Gud, dina gillanden och ogillanden, och detta ger dig en indikator av Guds avsikt för dig. Guds vilja är annorlunda för var och en av oss, och du måste därför se till alla dessa saker, till hela dig."

Vis ta vie plainement, et le Seigneur te montrera

Om jag ska vara helt ärlig var jag livrädd, livrädd för att mitt hjärta skulle beröras, livrädd för att Gud skulle kalla mig till något som jag själv inte ville. Jag kanske till och med hoppades på inte känna någonting alls under min vistelse och kunna officiellt och med gott samvete välja bort klosterlivet. Och efter 6 dagar var det ganska skönt att få lämna klostret. Visst var det givande och vackert men vid slutet av dagen var jag ändå ganska uttråkad, rastlös och frustrerad. Jag kände mig inte speciellt lugn eller fridfull inombords, jag hade snarare en massa energi och liv som jag samlat på mig och inte fått utlopp för. Jag brann inombords. Jag kände inte att jag kunde vara mig själv helt, att jag fick utlopp för hela mig. Och jag visste att om Gud inte ger kraften så kommer uppdraget inte från honom. Kanske var det inte rätt tid för mig, rätt order eller så kanske jag helt enkelt inte var andligt mogen för att urskilja om jag hade en kallelse till klosterlivet eller inte. Men just då och just där kändes det inte helt rätt.

Hjärtat vet när man är kallad, och mitt hjärta verkade inte luta åt det livet jag precis provat på. Jag ångrar inte en endaste sekund att jag åkte till Rögle Kloster, jag är glad att jag prövade på någonting som jag egentligen var livrädd för men som jag ville veta mer om, för mina samtal med syster Céline och för ensamtiden med Gud. Jag har insett innebörden och vikten av att överlämna någon eller något i Guds händer, att lämna över ratten till Gud och göra sitt bästa i resten. Jag har insett att jag ibland måste ta val även om jag inte är helt säker på vart de kommer att leda mig och att Gud kommer att leda mig tillbaka på den rätta vägen om jag skulle råka gå vilse.

Jag skulle nog inte vilja påstå att jag har det som François av Sales kallar för ett indifferent hjärta, ett hjärta som inte bestämt sig redan i förväg för vad det vill, ett hjärta som är öppet för allt och alla möjligheter och som inte har någon annan vilja är Guds egen vilja. Jag strävar efter ett sådant hjärta, som i frid och full tillit till Gud kan finna sin kallelse och leva ut den. Men fram till dess så följer jag syster Célines uppmaning: Vis ta vie plainement, et le Seigneur te montrera – Lev ditt liv till fullo, och Herren kommer att visa dig den rätta vägen.

Kram,

Bénédicte

”När jag inte vet vad jag skall göra frågar jag kärleken. Det är den bästa rådgivaren.” – Heliga Faustina Kowalska.

Inlägget kommer från sidan www.nouw.com/tankarpalivetsvag

Direktlänk till inlägget klicka här