maj 2021

Inför stora rådet, som bestod av både fariséer och saddukéer, säger Paulus: ”Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag nu har ställts inför rät­ta”. Det var ett listigt drag. Paulus vet att farisé­er­na tror på upp­stån­delse och ett liv efter döden, medan sadduké­er­na förnekar allt sådant. Det bröt ut ett gräl och blev ”ett väldigt ropande”. Därmed räddas Pau­lus ur den akuta krisen och kan senare fö­ra bud­ska­pet vi­da­re. På natten får han tröst av Her­ren: ”Var inte rädd. Så som du har vittnat om mig i Jerusalem måste du också vittna i Rom”.

I Pauli avskedstal till de äldste från Efesos hör vi hur tron förs vidare till näs­­ta generation. Församlingens ledare, insatta av den helige Ande, skall ”ha upp­sikt över – vara biskopar och herdar för – Guds försam­ling”. En koncentrerad beskrivning av den så kallade ”apostoliska successio­nen”. ”Under tre års tid” har Paulus väglett var och en ”under tårar”. Han var­nar för ”farliga vargar”, som skall träda fram ”ur de eg­na le­den” och för­kunna villo­lä­ror som splittrar och förskingrar hjor­den. De svåraste fienderna kommer alltså inte utifrån, utan inifrån kyrkans egna led.

Kristi Himmels­färds dag år 1160. Enligt traditionen stannade kung Erik kvar i mäs­san tills den var slut, trots att han fått besked om att fienden när­ma­­­­de sig. Han fick inte tid att ordna sina trupper och stu­pade i striden. Han stannade i mäs­san. Han visste att mässan gjorde Jesu lid­ande, offer och se­ger närvarande.