augusti 2020

Predikan 16 augusti 2020, Kyrkmässa

Vi firar kyrkmässa, denna kyrkas födelsedag, hennes invigning år 1995, i år för 25 år sedan. Silverjubileum! Hon är klädd som en brud för sin brudgum. Många erfar nå­got särskilt när de träder in i det vigda kyrkorummet, men hur kan en byggnad av sten, cement och trä rymma något heligt? Redan Salomo frågar hur Gud kan bo i ett tempel byggt av människo­hand. Jesus talar ju om gudstjänst i ”ande och san­ning”. Protestanterna ifrågasatte den katolska traditionen att inviga kyrkor och me­­na­de att kyrkorummet bara var ett yttre rum för gudstjänsten, som skydd mot vä­der och vind.

Synder under radarn

Biktspeglar av det kyrkotrogna slaget i all ära men inte ens de är heltäckande. Vi har ju lagt märke till följande. Fromma män och kvinnor som sköter sin bikt väl, går i mässan på söndagarna, ber hyfsat varje dag beter sig ändå obehagligt. Mycket märkligt! Det är något som inte stämmer.

Söndagsbetraktelse 16 augusti 2020

Gud har från tidernas början valt Israel till att vara det land varifrån världens frälsning skulle komma. Det gamla testamentet är vår frälsningshistoria. Från syndafallet genom Patriarker, domare, kungar och profeter ser vi hur Gud har förberett världen för Messias ankomst. Israel visste att de var det utvalda folket och att från dem skulle Frälsaren, den Smorde, komma. Efter att det Judiska folket skulle ha överlämnat sig till Jesus, som ju är den Messias de väntade på, skulle frälsningen nå hela världen genom dem.

Predikan 15 augusti 2020, Jungfru Marias upptagning i him­melen

”Jungfru Marias avsomnande” är ett tema för en del klassiska, fromma målningar, där Jungfrun ligger fridfullt med slutna ögon på en bädd, omgiven av folk som tagit farväl. Motivets tanke pekar på något: före de första människornas syndafall var slutet på vårt liv i tiden bara en tröskel, en förtröstansfull avfärd till en fullkomnadform av liv, med kropp och själ, som frukt av den fulla gemenskapen med Gud.

Kortpredikan 15 augusti 2020, Jungfru Marias upptagning i him­melen

Det är ett märkligt faktum att man aldrig har hört talas om Marias grav. Trots att också mindre kända helgongravar drar till sig både pil­gri­mer och visas den största omsorg. Inte heller har man nå­gon­sin hört talas om någon relik av hennes kropp.

Det tycks bekräfta vad dagens högtid bekänner och firar. Med kropp och själ är Maria upptagen till himlen. Hon ”behövde” in­te dö den kropp­­s­­liga döden, renas i skärselden och invänta allas upp­väckel­se på den yt­tersta dagen, då kropp och själ återförenas.