maj 2019

Kristi Himmels­färds dag 1160. Enligt traditionen stannade Erik kvar i mässan tills den var slut, trots att han fått besked om att fienden när­made sig. Han hann inte ordna sina trupper och stu­pade i striden. Vi kan utgå från att han visste att mässan gjorde Jesu lid­ande och offer när­varande. Det beredde väg för att hans eget liv blev ett martyrium. De tro­en­de bekräftade det när de firade honom som mar­tyr. Den tron kunde Inte ens de mäktiga rå på. Hans reliker förblev i Uppsala domkyrka över re­for­mationen och respekteras och vördas än idag. - Helige Erik, bed för oss! Låt oss be för Sveri­ge!

”Känn ingen oro.” Låt inte hjärtat ockuperas av rädsla eller bedrö­velse. Vem vill inte ha ett sådant hjärta? Jesu ord till sina lär­jung­ar, när de oro­as av att han skall lämna dem, är samtidigt en antydan om varje män­niskas innersta oro och längtan efter frid. Jesu löfte följs av en tvåfaldig motivering: ”Tro på Gud, och tro på mig.”

Mitt i Mindre Asien, i Antiochia i Pisidien, håller Paulus i synago­gan en predikan som sammanfattar hela Guds plan med sitt ut­valda folk Israel. Det växte till i Egypten, befriades ur slaveriet, fördes genom ök­nen och fick ta sitt land i besittning. De fick domare och sedan kung­ar, först Saul och sedan David. Särskilt David skulle förverk­liga Guds pla­ner. Paulus bekräftar det med ord ur Psalta­ren. ”Jag har funnit min tjänare David.”