Kristi Uppståndelse – vårt vittnesbörd besegrar heresin

Paulus säger att vår tro saknar mening om inte Kristus uppstått från de döda. Katekesen styrker oss i vår tro när den förklarar ”Genom dopet deltar de troende som är förenade med Kristus redan i Kristi himmelska liv” (jfr Filipperbrevet 3:20). Ordet redan är här en uppenbarelse av vår tillkommande härlighet hos Gud.

När vi hört apostlarnas förkunnelse och Kyrkans trogna vittnesbörd, inser vi att Kristi uppståndelse inte är beroende av vår tro, utan tvärtom om, att vår tro är beroende av en sann och verklig människas historiska uppståndelse i kroppen och anden efter den lekamliga döden.

Även om vi inte skulle tro, eller inte tro på uppståndelsen, är den ett historiskt faktum. Mot detta kunde den som inte vill tro säga, att apostlarna bär ett falskt vittnesbörd. Samma personer kan vilja säga att apostlarna ljugit för att kunna forma en ny gemenskap med andlig makt, Kyrkan.

Vårt svar kan bara vara, ja, men de var villiga att ge sina liv för sitt vittnesbörd. Då kan någon säga att de blivit offer för självsuggestion. Ja, det kan man också säga, men inte bevisa det.

Vi inser att vår tro på Kristi uppståndelse är svaret på en inbjudan och kallelse att tro på det. Vår villighet att ta emot dopet, eller att som döpta leva i dopets nåd, är vårt ställningstagande, vårt fria val. Ja, Gud tilltalar oss i vår av Honom givna frihet.

Det är av det skälet Kyrkans helgonberättelser hör till det ”osynliga livet” i Kristus som gåvor till vårt liv för att stärka oss i tron. Alla helgon vittnar om att Gud kallat dem på ett personligt, unikt, sätt, av avgörande betydelse för det fortsatta livet. Helgonen är, kan man säga, det åttonde sakramentet.

 Därför har alla kristna sina egna favorithelgon, eller sitt eget åttonde sakrament, därför att de påminner om den egna kallelsen till gemenskap med den Uppståndne Herren Jesus Kristus.

Vårt liv ”förblir ett osynligt liv tillsammans med Kristus i Gud”, säger Paulus, inspirerad av den helige Ande, i brevet till församlingen i Kolossai (3:3).  

Ja, Kristi Uppståndelse är en verklighet. Vår tro är en Guds gåva. Den blir en verklighet för oss grundad på den historiska verkligheten.

Gud talar till vårt sätt att förstå och tänka om hela vårt liv, i all dess rikedom och ”komplexitet”. Sanningen om vem Gud är uppenbaras för oss genom Hans tilltal till oss och genom Kyrkans förkunnelse som vilar på den historiska och levande kontakten med Jesus från Nasaret. Kyrkan förkunnar och undervisar, upplyser och stöder vår tro.

På påsknatten förnyar vi tron med svaret till trons frågor, ”Ja, vi tror”. Varje söndagsmässa, varje högtidsmässa, bekänner vi samma katolska och oföränderliga tro på Gud:

”Tror ni på Gud, den allsmäktige Fadern, himlens och jordens skapare?”

”Tror ni på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, som föddes av jungfrun Maria, led, dog och begravdes, som uppstod från de döda och sitter på Faderns högra sida?”

”Tror ni på den Helige Ande, den heliga katolska kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och det eviga livet?”

 Kristi uppståndelse vittnar om Sanningen och vi skall därför en gång ”träda fram i härlighet tillsammans med Honom” (Kolosserbrevet 3:4). Det är alltså den Sanning som samtidigt besegrar alla irrläror eller heresier. Ingen av dem kan bestå inför evigheten.

Den som framhärdar i sin vantro kommer inte att kunna framträda med Kristus på den yttersta dagen, därför att tron är en förening hela Sanningen. Vi får ju, som Katekesen förklarar (1003), ”näring av Kristi kropp i eukaristin och tillhör redan hans kropp”. Den sanna eukaristin, och deltagandet i den sanna eukaristin, är nödvändig för föreningen med den Uppståndne Kristus.

Den som förnekar läran om Guds treenighet, Fader, Son och Ande, förnekar alltså allt, även den sanna uppståndelsen och frälsningen i Sonen Jesus Kristus. Om allt detta undervisar oss Herren Jesus själv, när han sänder oss Anden som skall upplysa oss om allt som en Hjälpare. ”Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” (Apostlagärningarna 1: 8).

”Galiléer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen” (Apostlagärningarna 1: 11).

                                                                                              diakon Göran Fäldt