januari 2019

Det slår mig när jag på Aktuellt eller Rapport eller BBC ser denna världens mest inflytelserika personer, manliga eller kvinnliga, mötas inför kamerorna – man hälsar vackert men utan tillstymmelse till bugning eller alltför varm handskakning. Inte ett uns av uppgivande av den egna offentliga värdigheten! Annat är det i vår svenska Riksdag. Det är få som inte bugar för – talmannen! Vi bugar jämlikt inför vår statsapparats främste representant efter konungen.

Barn har egentligen en klarare uppfattning om vad det betyder att vara snäll än vi vuxna. Frågar man ett barn när det närmar sig besök av S:t Nikolaus med julgåvorna om det varit snällt svarar de alltid ja i tron att den vuxne menar att man uppfört sig väl och varit lydig. Barnet vet med sig att det finns ett samband mellan att uppföra sig väl och en belöning.

Det är en märklig tid

Det är en märklig tid vi lever i. Å ena sidan har vi inom politiken en fundamentalistisk höger och vänster ideologi och en ultrakonservativ och radikalliberal lika ångestdrabbad opinion som försätter hela landet i ett av svenskt stål härdat skruvstäd. En imponerande uppvisning i ärlighet mot det egna partifolket och mot väljarkårens mandat. Men vem ska regera?

Det är svårt för människor som är liksom lite för stora för sig själva att tillåta kramar. De vill absolut skydda sig mot alla försök att komma dem in på livet. Få lyckas. Privilegium för utvalda! Andra kan försöka att lägga sig i bakhåll och smyga sig på offret för att rusa fram med sin kärlekskram. Det kommer inte att lyckas. De blir upptäckta i sista sekund och det tilltänkta objektet för kärleksyttringen flyr undan.

Det måste vara ett Försynens förbluffande tecken: när det stormar i hela Kyrkan och de troende lider de svåraste kval inför andras anklagande blickar, går Andens kraftverk för fullt och lagrar massor av energier och ”knutna nävar” – det här ska vi klara av ”med längtan till helighet”. En biskop i England har på egen hand utlyst ett ”Helighetens år” i sitt stift, påven Franciskus hänvisar så gott som dagligen till helgonen som våra trogna herdar ute på de öppna bergssidorna där blåsten är som mest obarmhärtig. Vår egen kardinal och biskop stärker oss i vår tro genom sin mildhet och enastående tillgänglighet.