årgång B

Predikan 3 söndagen i fastan 2021

Tror vi? Det var ingen akademisk föreläsning som Jesus höll den gången i templet. Han gjor­de sig en piska av repstumpar – man fick in­te använda käppar eller påkar i templet, inte ens för de bångstyriga oxarna. Med piskan driver han ut dem som sålde och köpte. Han slog ut väx­lar­nas pengar och välte omkull deras bord. Det var inte något överilat vre­desut­brott. Med helig vrede driver Jesus ut både boskap och månglare.

Predikan 3 söndagen i fastan 2021

I dag, på den tredje söndagen i Fastan är vi ännu närmare Påsken. Jesus är med oss och leder oss: (J 2:13) ”Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem.” I dag får vi gå med ett stycke på vägen dit. Händelsen i templet beskriver evangelisten Johannes redan i början av evangeliet, och han ägnar mer än en tredjedel av sitt evangelium åt den påskveckan. Cirka ett halvt år har gått sedan Jesu dop. Han börjar bli känd. Rykten om Hans första stora tecken och under sprider sig som en löpeld. Tre år efter den här påsken utstod han sitt försoningslidande.

Predikan 3 söndagen i fastan 2021

Kära systrar och bröder i Kristus, För det antika Israel var Jerusalems tempel mötesplatsen mellan himmel och jord, där den andliga innebörden av Edens lustgård – människans rätta tillbedjan av Gud – åter skulle kunna komma till uttryck. Tempelliturgin med djuroffer ville visa människans vilja att för sin försoning offra en symbol för det mest värdefulla, livet självt, till Gud, för att själv bättre kunna bli ett verktyg för Guds vilja i sitt liv.

Kortpredikan 6 mars 2021

Den förmodligen mest kända av Jesu liknelser handlar inte bara om den förlorade, utan också om den äldre och förbittrade so­nen. Också honom går fadern till mötes. Han säger: ”Allt mitt är ditt”. Ett koncentrat av vad den himmelske Fadern vill ge sina barn. Delak­tighet i det gudomliga överflödet. Det skymtar fram när Fadern säger till tjänarna om den trashank som kommit hem: ”Ta fram min fi­naste dräkt och klä ho­nom i den”.

Kortpredikan 5 mars 2021

Josefs bröder är förblindade av avundsjuka. De hatar sin broder och säljer honom till priset för en slav. Deras avund kan psykologiskt förklaras. Jakob hade Josef kärare än sina andra sönder. Han fick en särskild livklädnad. Oförsiktigt och oklokt kan vi tyc­ka. Josef hade naivt berättat om sina dröm­mar där han själv var herre över sina bröder. Men avund kan aldrig försvaras. Den är ond och den förblindar.

Kortpredikan 4 mars 2021

Kan man lita på människor? Det tycks rimligt och låter ”kristligt”, men både Skrift, Tradition och Kyrkans er­farenhe­t varnar för det. Profeten säger att det vilar en förban­nel­­­se över ”den som förtröstar på männi­skor och stöder sig på mänsk­lig kraft”. Hur många i vår egen tid med all vilseledande information har inte drabbats av denna för­bannelse?

Kortpredikan 3 mars 2021

Jeremia har bett och vädjat för sitt folk. Deras synder, avfall, avguderi och sociala orättvisor hotar att dra över sig Guds vrede. Det var också vad som skulle ske när Jerusalem intogs och förstördes av ba­byloni­er­na år 587 f.Kr. Jeremia är unik, också bland profeter. Ingen har som han klagat över sitt öde. Han är helt ensam. Folket och ”de visa”, inklusive präster och andra profeter, vill inte höra. ”Vi behö­ver inte bry oss om vad han säger.”

Kortpredikan 2 mars 2021

”De säger ett och gör ett annat.” Hyckleri kallas det. Allvarligast blir hyck­leriet när det har religiösa för­tecken. Je­sus talar med bitande iro­ni om ”breda böneremsor och stora man­tel­tofsar”. I teorin är alla eni­ga om att fördöma hyckleriet. Var finns proble­met? Inte heller profetens ord är kontroversiella: ”Upphör att göra vad ont är. Lär att göra vad gott och rätt är, visa förtryckaren på bättre vägar, skaf­fa den faderlöse rätt, utför änkans sak”. Inte heller här råder oenighet, åtminstone inte i teorin. Vari består egen­t­ligen problemet?

Kortpredikan 1 mars 2021

Profetens uppgift är inte bara att förkunna. Hans kallelse är ock­så att be för folket. Profeten Daniel inte bara ber för sitt folk. Han gör sig till ett med deras synd i en ställföreträdande be­­kännelse: ”Vi har syndat, vi har gjort illa. Vi hörde inte Herrens, vår Guds röst”. Det blir en profetia om Kristus, som ställde sig i raden av botgö­rare när han döptes, som bad för sitt folk och som på korset gjor­de sig till ett med hela världens synd.