söndagar i påsktiden

Predikan på tredje Påsksöndagen 2016 i Nässjö

Vi kanske inte så ofta tänker på himlen, hur det ser ut där, vilka som finns där. Och det stämmer ju att livet här på jorden ger oss alldeles tillräckligt att tänka på. Allt måste vi bestämma oss för och göra så att det blir bra. Vare sig vi är rika eller fattiga, eller mittemellan, vare sig vi är friska eller sjuka, eller däremellan, har vi vår uppgift. Vi behöver inte be om uppgifter, de kommer av sig själva. Är vi barn, är vi ungdom, är vi vuxna, alltid kommer uppgifterna. Så blir livet liksom dagen och natten, arbetet och vilan, kämpandet och avkopplingen.

Predikan, Pingstdagen 2015

Sol och värme får glädje och livsmod att återvända. Kropp och själ väcks till liv. Vi har än­nu större skäl att glädjas i vår ande denna dag, då Guds Ande utgjuts över apostlarna och förvand­lar dem och hela kyrkan. Utan Anden hade Kristi gärning stannat i det förflutna och ingen av oss hade suttit här. Kyrkan hade på sin höjd varit en före­ning som vårdat minnet av Je­sus från Nasaret, men knappast mera.

Predikan 6 Påsksöndagen 2015

En enkel och lättbegriplig uppmaning, ”låt oss älska varandra”, men motiveringen är mera förvånande. Johannes motiverar det inte med att det är ett bud, det gör han på andra stäl­len. Här säger han: ”ty kärleken kommer från Gud”. Den som älskar vrider på rätt kran och öppnar ett tillflöde. När männi­skan är vänlig, när hon visar tålamod och godhet, när hon behärskar sina sura, upprörda och bedrövade reaktioner.

Predikan 7 Påsksöndagen 2015

Människan är en gåtfull varelse. Hon kan söka sanningen. Och borde rimligen också göra det. Det gåtfulla är att hon i stället ofta väljer det behagliga, på bekostnad av sanningen. Hon tycks rentav vilja låta sig luras, för att sanningen är så obehaglig. Stefanos hade i en predikan gått igenom folkets historia ända från Abraham, men han dolde inte de mörka inslagen i folkets historia, alla de gånger de avvisat sanningen och gjort motstånd mot den.