söndagar i påsktiden

Kära bröder och systrar, kära barn, äldre och yngre! Den Helige Ande är svaret på alla apostlarnas frågor. Vad hade Jesus menat? Vad ville han att de skulle göra som hans sanna vänner sedan han lämnat dem? Vem var han? ”Om jag inte lämnar er kan inte den Helige Ande komma för att förklara allt för er och upplysa er om hela sanningen”, hade han sagt. En ny fråga: Vem är den Helige Ande?

Kära medkristna bröder och systrar, I dag har vi kommit halva vägen mellan Påsk och Pingst. I glädje och tro har vi säkert någon gång sjungit ”Du segern oss förkunnar, du oss förlossat har” (Cecilia 321: 1). Det är redan fyra veckor sedan dess. I ny frihet och med ny kraft från himlen har vi gått ut på livets väg igen, i apostlarnas efterföljd, som kristna med ett glädjebud till den omvärld, som längtar efter Gud. När Pingsthögtiden kommer vill vi på nytt sjunga till Herrens ära: ”Kom och fyll vår fattigdom, kom med all din rikedom […] Tvätta rent det fläckade, […] läk vår oros djupa sår” (Cecilia 339: 2, 7). Allt detta får vi verkligen uppleva genom Guds godhet och barmhärtighet. Som hans privilegierade barn får vi ta emot hans gåvor, tro, hopp och kärlek! Och till Andens högtid är det nu bara tre veckor, då han kommer till oss på nytt och ger oss nåden i dess fullhet!

Kära bröder och systrar, Det känns ju fint att vi alla får följa en och samma Herde i vårt liv, Jesus Kristus, Guds Son. Vi går alla hans väg för vi känner igen hans röst som talar till oss i våra hjärtan. Han öppnar den goda dörren, eller grinden, och inbjuder oss till Guds rike. Hans röst säger: ”Känn er inte oroliga för någonting, var inte rädda för någonting, för jag är med er och beskyddar er”. Djävulen ska aldrig få makt över er när ni tror på mig och följer mig. Djävulen vill er illa, han vill lura er bort från det goda och sanna, säger Jesus. Följ mig, så kan ni vara trygga för djävulen och hans onda änglar!

Kära Guds älskade, ”Då öppnades deras ögon – och de kände igen honom…” De kände igen honom! Hur ofta händer det inte oss, att vi ”känner igen” Jesus i vår tro som den Uppståndne? Små, nästan alltför alldagliga och obetydliga, händelser för oss oväntat i närheten av Gud och precis som lärjungarna utanför Emmaus, ber vi honom stanna kvar hos oss. ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.”