pater Thomas Idergard

Idag förkunnar Kyrkan att Jesus Kristus är kung över allt. Och titeln refererar inte till vår tids konstitutionella, symboliska monarker, utan till den absoluta makt som monarker hade under första århundradet. Då tillhörde allt i ett territorium, inklusive människorna, ytterst fursten, vilket ordet ”undersåte” vittnar om. Kristus är alltså kung över precis allting: alla länder, platser, människor, allt annat som finns på jorden och i hela universum, överallt, i alla tider.

Om Kyrkan vore ett företag skulle affärsidén vara att producera helgon. Alla döpta kristna är kallade att med Kyrkans hjälp bli helgon, dvs heliga, avskilda för Gud i ett liv efter Guds värdeskala. För att vinna evigt medborgarskap i himlen och ingå i skaran inför Guds tron som vår första läsning ur Uppenbarelseboken beskrev.

Att handla gott är en naturlig förmåga hos människan. En förmåga som påven Franciskus vädjar till i sin nya socialencyklika ”Fratelli tutti”. Vi vet att det finns icke-kristna som gör mycket gott, och sådana som kallar sig kristna som gör motsatsen. Både Gamla och Nya Testamentet beskriver det som i moralfilosofin kallas ”naturrätt”, dvs att insikten om det objektivt, moraliskt goda, som återspeglar Skaparens eviga vilja, är nåbar med förnuftet, oavsett tro eller kultur.

I evangeliet hörde vi hur Jesus meningsmotståndare gillrar en fälla för honom: Om han säger att det är fel att betala skatt till kejsaren i Rom, får han problem med den romerska ockupationsmakten. Om han säger att det är rätt, får han problem med sina judiska landsmän. En vanlig människa skulle ha blivit svårt ställd. Men Jesus, människan i vilken Gud är helt och fullt närvarande, tar nu tillfället att förklara hela poängen med sitt liv, genom en av hans mest berömda oneliners: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.”

”Jungfru Marias avsomnande” är ett tema för en del klassiska, fromma målningar, där Jungfrun ligger fridfullt med slutna ögon på en bädd, omgiven av folk som tagit farväl. Motivets tanke pekar på något: före de första människornas syndafall var slutet på vårt liv i tiden bara en tröskel, en förtröstansfull avfärd till en fullkomnadform av liv, med kropp och själ, som frukt av den fulla gemenskapen med Gud.

Töm dina händer. Kära systrar och bröder i Kristus, Med läsningarna idag vill Kyrkan att vi frågar oss hur vi egentligen kan ”ge allt” för Guds rike. Jesus tredje liknelse i evangeliet, den om nätet och fisken, ger en viktig insikt för vårt svar: det inte är vi som hittar Guds rike – skatten, pärlan; det är Riket som hittar oss, Gud som ”ger allt” för oss. I andra läsningen ur Romarbrevet hörde vi att Gud ”på allt sätt hjälper” dem som han ”har kallat efter sin plan” och som ”älskar honom”, att ”nå det goda”. Dvs alla människor är predestinerade, förutbestämda, till gemenskap med Gud.

Kära systrar och bröder i Kristus, I evangeliet idag ställer Jesus tydliga och hårda krav på den som vill vara hans lärjunge. Jesus tänker verkligen inte på det som idag kallas ”tonläget”, och att följa honom är inget fredagsmys. Men det här ska inte göra oss nedslagna. Lärjungeskapet är ingen uppgift att utföra. Det är ett liv att växa in i. Och bara möjligt med Guds hjälp och med Gud som drivkraft. Som Aposteln Paulus påminner i andra läsningen ur Romarbrevet: vi döps in i Kristus död och tar emot hans och Faderns Ande för att så kunna ”leva med honom”. Så att han också lever i och genom oss. Dvs uppfyller sina egna krav i oss. Genom att vi mottar och samarbetar med Herrens nåd som vår responsoriepsalm idag besjöng, dvs gåva av sig själv i Kyrkans oföränderliga lära och sju sakrament.

Kära systrar och bröder i Kristus, Jämfört med Jul och Påsk kan Heliga Trefaldighets högtid verka ganska abstrakt. Men tänker vi efter lite är varje söndag faktiskt Heliga Trefaldighets dag. Inte bara för att vi börjar den Heliga mässan med korstecknet, utan för att Treenigheten sammanfattar allt vi förstår om Gud, skapelsen, oss själva och frälsningen. Katolska kyrkans katekes uttrycker det så att hela den kristna tron faktiskt vilar på Treenigheten.

Kära systrar och bröder i Kristus, Med sin himmelsfärd försvinner Jesus inte ”upp och iväg” till en avlägsen plats. Det skulle ju göra honom irrelevant. Istället har Jesus dragit sig undan det nu synliga för att föra den skapade materien till Gud; upphovet till, och som upprätthåller all existens, ”spänner ut himlen som ett tält” som vår responsoriepsalm idag bildligt uttryckte det. I Guds fullkomliga varande kan personen Jesus Kristus därför verka mer aktivt i och för världen, och utgöra vår bro till den fullkomnade gemenskapen med Gud.

Kära systrar och bröder i Kristus, Jesus talar i dagens evangelium från sin sista nattvard och bemöter två vanliga missförstånd i vår tid, 2000 år senare. Det första missförståndet är tanken att det som ger frälsning skulle finnas naturligt i världen. Och att vi bara behöver hitta det, genom att t ex inspireras av olika vishetslärare och fredsprofeter, av vilka Jesus skulle vara en.