pater Thomas Idergard

Den sanna storheten. Kära systrar och bröder i Kristus, I dagens evangelium utmanar Jesus vårt sätt att tänka med världens värderingar. Och ”världen” då i meningen det som inte är Guds rikes värderingar; det som kommer ur människans självvalda nej till Guds vilja, det vi också känner som arvsynden. Vi hörde hur Jesus lärjungar bråkar om vem av dem som var ”den störste”, dvs viktigast. Ett fokus som människan i alla tider har, helt opåverkat av tekniska, medicinska eller ekonomiska framsteg. Det kallas högmod och räknas som en av de sju dödssynderna, dvs är en last, läggning, som får oss att begå konkreta synder som skiljer oss från Guds kärlek.

Det här är tecknen för sista tiden. Kära systrar och bröder i Kristus, Temat i dagens läsningar är att se, höra och förstå, för att kunna handla med och som Jesus Kristus, och så växa in i Guds eviga liv. Det liv som dopet är inträdesbiljetten i. I första läsningen ur profeten Jesajas bok kunde vi höra Guds egna tips om hur det Gamla förbundets troende genom att läsa tidens tecken – händelser i den vardagliga tillvaron – kunde veta när Guds eget, direkta ingripande för att ställa världen rätt hade börjat.

Både din kropp och andras kroppar tillhör himlen – och det måste prägla vad vi tänker och gör. Kära systrar och bröder i Kristus, Tron på Jungfru Marias upptagning till himlen är ett exempel på vad som kallas för ”dogmutveckling” i den Katolska kyrkan. Utveckling av en dogm, trossats, handlar inte om att Kyrkan ändrar sin lära jämfört med vad Kristus lärde apostlarna, så att Kyrkan plötsligt skulle motsäga sig själv. Det skulle ju t ex innebära att helgonen kommit till himlen på fel grunder, eller inte alls är där eftersom de hade fel tro. En sådan utveckling skulle snarare vara dogmförvanskning.

Alla är välkomna – till förändring och omvandling! Vad är Kyrkan och varför finns hon till? För att svara på det kan vi börja med att slå fast vad Kyrkan inte är: en andlig serviceinstans eller en mötesplats för gelikar – och vad hon inte gör: bekräfta oss i att det vi känner och vill alltid är rätt, bara för att vi råkar känna och vilja det starkt. Kyrkan är istället inbrytningen av himmelriket, av det eviga och heliga, Guds egen verklighet, i tid och rum. Hon är himlens ambassad, eller himlens port, i världen.

Den viktigaste näringen för våra liv. Kära systrar och bröder i Kristus, Idag berättar våra läsningar att livets viktigaste näring är Guds frivilliga gåva av sig själv. I första läsningen ur Andra Moseboken vandrar Israels folk i öknen, efter befrielsen från slaveriet i Egypten. Men frihetens väg är inte enkel. Folk hungrar så till den grad att de saknar tiden i slaveri, där man i alla fall hade det materiellt tryggt. När Gud svarar genom att låta folket upptäcka det manna på marken med vilket man kunde göra bröd, är det, som Jesus påpekar i dagens evangelium, inte det verkliga ”bröd från himlen” som vår responsoriepsalm idag besjöng.