Diakon Göran Fäldt

Att hedra någon, en högt uppsatt person, att samlas bara för denna enda sak att visa sin respekt och tacksamhet, binder också människor samman. Det är kanske det som är själva meningen med högtider till någons ära: det skapar gemenskap, människor får upptäcka att de delar en upplevelse – och frukten av en sådan återkommande händelse är en växande ömsesidig sympati. Sympati föder vänskap, vänskap förbereder goda handlingar, ger välsignelser. ”Herren välsignar dig och beskyddar dig”(4 Mos 6:24) – ja, Herrens ord till Mose, talar också till oss.

Måste man vara martyr för att vara kristen? Hur blir man martyr? Det kanske inte är den första frågan man ställer sig dagen efter Juldagen då Jesu födelse firas. Men ”Jag sänder er som får in bland vargar”, säger Jesus till sina lärjungar i evangelieläsningen bara en dag senare. Ja, redan det antyder att många av hans efterföljare skulle bli martyrer, och Stefanos är vad vi vet den förste, vi kallar honom därför ”protomartyren”, den som är först och visar vägen.

Påven Franciskus brukar uppmana de troende att då och då bara ställa sig framför ett kors och betrakta det länge. Vill vi se Jesus måste vi också se korset. Helgonet vi minns i dag valde korset som sitt identitetsnamn. Inte bara se korset utan vara det. Vara av korset! Av fri vilja lida med den korsfäste! Det är för världen en dårskap, men för de kallade och trogna en vishet.

Genom Jesu födelse ingår Gud ett nytt och för alltid gällande förbund med alla människor. Julfirandet måste självklart alltid innesluta en tacksägelse för denna ofattbart stora gåva till mänskligheten som i Kristus inbjuds till försoning och nytt liv här på jorden och i all evighet. Det spelar då ingen som helst roll om ”samhället” är sekulariserat och utesluter all gudomlig lag. Det som är en Guds lag förblir en lag för alla människor även om de skulle missbruka sin frihet att välja den väg Gud öppnat för alla genom sin Sons födelse. Även om klimatet skulle hota planeten, förblir Gud naturens Herre och människans.

”Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd”. Ja, det måste ligga oss varmt om hjärtat, ingen som är kallad, ”Kom och följ mig, jag skall göra er till människofiskare” (Matt 4:19), kan gärna se Guds skapade och älskade varelser dö av hunger och törst efter Guds ord utan att börja sitt arbete för Skördens Herre. Arbetarnas uppgift är att släcka hjärtats törst efter den levande Guden. Också vi kan se att människor lever som ”får utan herde”. Vart går de? Vilket syfte har deras liv?