årgång C

Paulus vill få sitt arbete bekräftat av de ledande apost­larna i Je­ru­sa­lem. Han vill inte ”slita, eller ha slitit, förgäves”. Ja­kob, Kefas (Petrus) och Jo­hannes ”förstod vilken nåd han ha­de fått”. Vad kunde inte ha hänt genom kyrko­historien om karismatiska och profetiska ledare hade gjort som Paulus? Och om kyrkan varit beredd att känna igen sanna drag av helighet och sanning som drivkraft till katolsk enhet?

Helgonen är inte bara förebilder, de är gå­vor från höjden till gläd­je för alla – inte minst Franciskus av Assisi. Han fick inte sin kallelse förmedlad genom någon män­niska, utan direkt från Gud. På samma sätt var det för Paulus. Ändå är det självklart att Franciskus söker bekräftelse av sin re­gel av påven.

Tjänandets grund och glädje. Jesu beskrivning av tjänarens villkor är idag svårsmälta. Men på Jesu tid var hans ord inte förvånande. En an­ställd tjänare förväntades göra i ord­ning ma­ten för sin her­re, innan han själv fick äta. Tjänaren kunde inte ens förvänta sig tack för det. Det hör­de till hans tjänst. Idag kol­li­de­rar en sådan ordning med idealet av den fria och obero­ende män­ni­skan som helst inte skall be­höva stå under nå­gon.

Vi firar ”lilla Teresa” samtidigt som vi avslutar läsningen av Jobs bok. Finns det några likheter? Olikheterna är iögonenfallande. Job blev 140 år. Teresa blev 24. Det tog betydligt längre tid för Job att komma till insikt än för Te­resa. Hon hittar hemligheten i apos­teln Pauli brev. Där finner hon den yp­persta vägen, kärle­ken, den lilla vägen. Att göra det lilla av kär­lek.

Det pågår en kamp i tillvaron, en kamp mellan onda och goda krafter. Det kan nog de flesta instämma i. Men materialister ser inte att det i grunden är en and­lig kamp. Johannes i bibelns sista bok ser klarare. ”Mikael och hans änglar gav sig i strid med ”draken, ormen från urtiden… han som förför hela världen”. Ärke­ängeln Mikael är ledare för de goda krafterna.

Kräver Gud blind lydnad? Skall vi ly­da bara för att Gud, hans kyrka och den överordnade har en odiskutabel auktoritet? En hel kultur har revol­terat mot ett så­dant tän­ke­sätt. Kanske mera förvånande är att också en sund teologi avvisar en en­bart auktoritetsgrundad motivering för lydnad. Vi lyder inte Guds bud bara för att de är Guds bud. Vi lyder för att buden är san­na och rätt­färdiga, och därmed hälsosamma för människan. Även om vi inte för­står det direkt.

”Varför ges liv åt dem som plågas så bittert?” Job berövas alla sina barn, all sin egendom och dess­utom sin häl­sa. Han förbannar sin födelsedag och öns­kar sig döden. Vår tid har enorma möjligheter för att lindra nöd, men det lyckas ald­rig helt. Vi skall ju dö. Därför vidtar man åtgärder för att un­dan­röja själva frå­gan. De som ”väntar efter döden, utan att den kommer”, skall få rätt av själva föregripa döden.