årgång C

Enhet i både sanning och kärlek. Kära systrar och bröder i Kristus, Påsktiden börjar närma sig sitt slut med firandet av Kristi himmelsfärdsdag i torsdags och Pingsten, den Helige Andes utgjutande, om en vecka. Med dagens läsningar är det som att vi stannar upp i väntan och bön, tillsammans med hela Kyrkan. Vi kunde i evangeliet lyssna till ett utdrag ur Jesus bön kvällen före hans lidande, den s k översteprästerliga förbönen, där han ber för sina apostlar och för alla som kommer att tro på honom genom deras vittnesbörd, dvs också för oss.

Kristen ödmjukhet uttrycks i mission. Kära systrar och bröder i Kristus, När apostlarna hade sett Jesus försvinna ur deras synfält för gott, återvände de till Jerusalem ”under stor glädje”, hörde vi i evangeliet nyss. Ingen sorg, ingen förvirring, ingen oro. Nej, ”stor glädje”. Av det kan vi dra en viktig slutsats om innebörden i denna högtidsdag. Jesus har inte ”åkt upp, bort och iväg” till en distanserad plats. Han har dragit sig undan den synliga realiteten för att kunna vara helt och överallt närvarande i den osynliga.