På askonsdagen i onsdags, inleddes vår stora Påskfasta! Nu skall vi, fram till skärtorsdagen, betrakta och minnas Jesu Kristi frestelser. Detta är en viktig tid av välsignelse och nåd från Gud. De flesta av oss lever intensivt och då är det lätt att glömma det viktigaste i livet. Nu kan vi stanna med Jesus i öknens tystnad. Vi kan förnimma...
Det andliga kriget. Det pågår ett krig i vårt eget Europa. Ett orättfärdigt och brutalt angreppskrig och ett, som jag tror, berättigat försvar mot detta angrepp. Men vi borde inte vara förvånade. Bakom alla mänskliga krig pågår hela tiden ett andligt krig, en tvekamp mellan gott och ont. Det finns en potentat som är den bakomliggande drivkraften i alla krig, stora och små.
På denna första söndag i fastetiden hör vi hur Jesus frestas av djävulen. Det beskrivs med drastiska bilder, som från en främmande värld, men alla har erfarenhet av frestelse. Många bryr sig inte så länge det inte drabbar dem själva, men de som förstått att synden skiljer människan från Gud, de vet också hur svårt det är att inte falla för frestelsen. Frågan är om frestelsen går att övervinna. I prefationen skall vi höra: ”när han besegrade Frestaren lärde han oss att övervinna synden”. Hur stämmer det med de troendes ofta bittra erfarenheter?