Predikningar

”Jag har inte kommit med fred utan med svärd.” Jesu ord är svåra att höra. Många skruvar på sig. Handlar inte evangeliet om fred och försoning? Förvisso, men vägen dit är en kamp. Det började redan i Egypten, när Israels barn uppfattades som ett hot och Farao försökte döda alla nyfödda israeliska gossebarn.

Kan man tröttna på Benedictus och hans regel? Ja tyvärr, men då beror det inte på regeln utan på att man har glömt vad regeln förmedlar. Då blir hans regel bara ett historiskt dokument, vördnadsvärt, men inte mer. Samma fenomen gäller ju för umgänget med Guds ord. Läsarens egen inre hållning avgör vad vi uppfattar i den heliga texten. Den oandlige och ”köttslige” märker bara textens utsida, och tröttnar.

Josef prövar sina bröder. Inte för att plåga eller straffa dem. Han vet att prövningen behövs och han kommer senare att villkorslöst förlåta dem. Han gråter när han ser deras vånda. Det var brödernas avundsjuka och vrede mot Josef som drev dem att sälja honom. De blev döva för hans bön om förbarmande.

”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” Jakob hade bedragit och lurat. Han hade lurat till sig sin bror Esaus välsignelse genom att bedra sin blinde far Isak. Den nattliga brottningen vid Jabboks vadställe är kulmen på en utdragen omvändelse. Den okände mannen, hans eget samvete, Guds representant i hans innersta, frågar efter hans namn.

Jakob förstod det först när han vaknat ur drömmen. Herren var där hela tiden, men Jakob ”visste det inte”. Synagogföreståndaren faller ner för Jesus och ber honom att lägga sin hand på hans sjuka dotter. Kvinnan med blödningarna rör vid tofsen på Jesu mantel.

Vi har ofta hört det – Guds rike är nära. Guds rike är varken långt borta eller helt närvarande. Det är inte avlägset, men heller inte helt och fullt här. Inte ännu. Det är nära. Det rymmer både en uppmaning och ett löfte. Det uppmanar oss att vara vaksamma och väntande och inte bekymmerslöst räkna med att det bara finns där när vi behagar söka det.

Lögn och bedrägeri hör till det mest omänskliga som människan kan ge sig hän åt. Dessutom är det annolikt det svåraste hon kan utsättas för. Men bedrägeriet finns med också i Guds folks historia. Också det tar Guds plan i sin tjänst. Låt vara att det var hans mor Rebecka som regisserade bedrägeriet – Jakob gick med på det och fick, trots det, del av välsignelsen.

Isak får sin Rebecka. Han för in henne i sin moders tält. Han tar henne till sig och hon blir hans hustru. Han har henne kär och tröstas i sin sorg. Det är en varm och vacker berättelse, infogad i Guds stora berättelse om hur Gud älskar sitt folk och tar det till sin brud.

Vad är det som får Tomas att tro? Vad får honom att bekänna Jesus som Herre och Gud? Han ville tro, personligen, med hela sin varelse, inklusive förståndet. Men inte ens vilja och förstånd räcker ända fram. Tron är en gåva. Något som ges människan. Teologin kallar det nåd.

Behandlingen av Hagar, tjänstekvinnan, och hennes son är till en början hjärtskärande. Abraham tvingas följa Saras råd, styrt av avundsjuka, och skickar i väg Hagar och hennes son Ismael. Men Gud har sin plan och sörjer för Hagar och hennes son. Planen, att arvet helt skall tillfalla Isak, löftets son, skall i det längre perspektivet bli till välsignelse också för Ismaels ättlingar.