Predikningar Ingmar Svanteson

Oförsonlighetens gift och försoningens medicin. Hur är det möjligt? det Jesus berättar i liknelsen om den obarmhärtige medtjänaren. Hur är det möjligt att den som själv fått en stor skuld efterskänkt, inte vill efterskänka en strunt­sum­ma åt sin medbroder? I stället griper han honom om strupen och låter sätta honom i fängelse. Hur är det möjligt att en människa så totalt kan låsa sig i oför­sonlighet och iskall rättvisa?

Paulus ser sig som den störste bland syndare. Men hans herre visade allt sitt tålamod på honom. Det är denna nåd som bär frukt i hans liv. Genom sin lydnad låter han nåden fullbordas. Därmed bygger han sitt hus på klippan. Hans hus rubbas inte, trots stormar och vattenmassor.

Dagen efter Korsets upphöjelse firar kyrkan Jungfru Ma­rias smär­tor. Hon stod vid korset. Hon skulle, som många andra mödrar, varit beredd att ge sitt liv för sitt barn. Men hon kan inte ”göra” något. Dock går hon inte un­­­dan. Hon ”stod vid Jesu kors”. Hon låter svär­­­­­­det gå genom sin själ, som Symeon hade förutsagt.

Chrysostomos var inte bara vältalare, därav till­nam­net ”gyllen­mun”, han var också modig. Han fruktade inte motstånd, förlust av ägodelar eller dö­den. Han föraktade världens fasor och nöjen. Mak­­ternas raseri var för ho­nom svagare än spindel­väv. Paulus formulerar det teologiskt: ”Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud”.

”Det gick ut kraft från honom.” Paulus förklarar hur det är möjligt. Han gör det i en enda mening: ”I honom har hela den gudomliga fullheten för­kropp­sligats och tagit sin boning.” Johannes: ”Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss”. Psaltaren: ”En gång har Gud talat”. Hela Guds fullhet i ett enda ord, i en enda människa.

”Kristus finns hos er, hoppet om härligheten.” Kristus botar mannen med en förtvinad högerhand. Kristus är Guds ”högra hand”, som helar människan. Mannens högra hand representerar människan i hennes svaghet resp. kraft.

Den hälsosamma förmaningen. Konsten att förmana och tillrättavisa syndare är inte vår tids bästa gren. Många vär­jer sig och vill inte ens höra om saken. Man menar att det bara väcker mot­stånd och att förmaningen bris­­ter i respekt för den individuella friheten. Men ing­en mänsklig ge­men­skap klarar sig utan förma­ningens konst. Den goda förma­ningen har sin källa i kär­leken och kärleken vållar inte nästan något ont, även om det kan kännas så när förmaningen ges.

Enligt Mose lag var det tillåtet att rycka av ax och äta, när man pas­serade en annans åker. Men de skriftlärda såg det som ett arbete, och därmed fick det inte utföras på sabbaten. Av en barm­härtig lag hade blivit en obarmhärtig föreskrift. Jesus tillåter sina lärjungar att göra det, av barmhärtighet. De var helt enkelt hungriga. Men hans ord rymmer mera.

Gud utvalde en mor för att bli människa och rädda oss. I henne skapade han ett tempel för sig själv. Kyrkan kan inte glömma Marias födelsedag. Det vore ju att glöm­ma sin mors dag. Den svenska al­manackan har bevarat ett av hennes namn för denna dag, Alma (den milda).

Vi hör en varm ton i Pauli brev till församlingen i Kolossai. Paulus påminner dem om att de har räddats ur mörkrets välde och ber att de skall ”fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och in­sikt”. Hur det går till ser vi när Jesus tar apostlarna i sin tjänst.