Predikan Söndagen i Juloktaven 2024, den Heliga Familjen
Idag firar Kyrkan den Heliga familjens fest: Jesu, Marias och Josefs familj. Festen instiftades 1893 och firas numera alltid på söndagen efter jul. Den Heliga familjen är viktig eftersom den är en modell för alla familjer att följa. Det beror inte på att Jesus, Maria och Josef skulle ha haft ett stort och vackert hus, eller lätta liv där allt bara flöt på fint. I själva verket var det tvärtom! De levde anspråkslöst, och fick definitivt bemöta svåra händelser.
Till exempel fick Maria och Josef vandra flera dagar från Nasaret till Betlehem. Maria var supergravid, och när det var dags för henne att föda fanns det ingen plats för henne i härberget. Jesus föddes utanför och lades i en krubba! När Maria bar fram Jesusbarnet i templet i Jerusalem, sade en man som hette Simon till henne: Se, detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd.” Han hänvisade till den smärta Maria skulle erfara då hon skulle se sin son Jesus dö på korset. Sedan blev Josef varnad i en dröm för att kung Herodes ville döda barnet Jesus, och den heliga Familjen behövde fly till Egypten.
Genom att bli människa så har Jesus, Guds Son, inta bara i sin gudomlighet känt varje mänsklig familj, utan också verkligen blivit en del av en sådan, och som sådan till och med folkbokförd. Den heliga Thérèse av Jesusbarnet, jungfru av vår orden och kyrkolärare hjälper oss rätt när det gäller att uppfatta konsekvenserna av detta för våra sammanhang. I ett av sina Sista samtal talar hon om detta, på sitt, också till den teologiska formen, familjära vis:
”När jag tänker på den Heliga familjen, så vill jag så gärna föreställa mig deras liv som något helt vardagligt, utan allt det som man berättat för oss och sådant som man bara förmodar. Till exempel att Jesusbarnet skulle ha format fåglar av jord och andats på dem och så gjort dem levande. O nej då! Den lille Jesus gjorde minsann inga sådana där onödiga underverk, inte ens för att glädja sin Mor. Ja, hur kunde det annars komma sig att de inte blev förflyttade till Egypten genom ett underverk, det hade ju varit nödvändigt på ett helt annat sätt och så lätt det hade varit för Gud. På ett enda ögonblick skulle de ha kommit dit. Men så var det inte, deras liv var helt som vårt. Och så många bekymmer och besvikelser!” (Sista Samtal, 20 aug 1897).
Dessa är viktiga iakttagelser som ges oss nu på söndagen under juloktaven, detta hur Jesus verkligen kommit till våra villkor som de är, och att den familj han blev en del av är sådan att vi, genom den, får del i vad Gud ger genom att ha sänt honom åt oss.
Idag fick höra om hur oroliga Maria och Josef var när de hade tappat bort Jesus när denne var vid 12 års ålder, eftersom han hade stannat kvar i Jerusalem. När de slutligen fann honom efter tre dagar, frågade Maria honom: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.” Och Jesus sade till dem: ”Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?” (se Luk 2:41–52). Maria och Josef förstod inte orden han sade.
I ett glädjesgivande mysterium gick Jesus sedan med dem hem till Nasaret igen. Han, i vilken Faderns angelägenheter, Faderns hus, också kommer till oss, går med föräldrarna hem igen. Han, i vilken Guds allmakt och frälsning ryms och kommer oss till hjälp, inte bara ansluter till Maria och Josef igen utan underordnar sig även dem enligt Guds vilja. Samtidigt anar vi att denna påskresa till Jerusalem skulle följas av fler, och att Jesus i vuxen ålder som man, än mer skulle komma att både dela sin himmelska vishet och här helt fullborda det som hör Fadern till, igen förbli fördold i tre dagar men nu utan all mänsklig möjlighet att återfinna honom, för att sedan själv i sin uppståndelse på ett övernaturligt och livgivande vis bereda och ge åt oss ett evigt hem med Gud och hos Gud i himlen.
I återvändandet till Nasaret är det just Jesu underordning som är hans verksamma akt, och för oss är den beviset på hans vishet och kärlek. Detta är värt att begrunda, för också vårt mottagande av honom i våra liv sker från hans sida så, till fullbordan av våra relationers tillvaro och syften inför både Gud och människor.
Så, vad gör då en familj helig? Allt som evangeliet säger i detta avseende är för att visa att en helig familj inte är en familj som enligt världslig standard ”ser perfekt ut”, inte en familj där ingen någonsin inte håller med, där huset alltid är perfekt städat, eller där allt bara flyter på smidigt. Det är en familj som lever i en fullkomlig kärlek. Kärlek och helighet kan återfinnas i enkla liv och i enkla handlingar, som att städa upp, eller att omfamna någon. Kärlek och helighet kan återfinnas i familjer i svåra tider, som när någon älskad dör.
Till skillnad från den heliga Familjen i Nasaret brister vi ibland i kärleken, men det betyder inte att vi skall ge upp tanken med familjen i stort. Gud gjorde familjen till en speciell plats åt oss för att lära oss helighet. Vi ber tillsammans, arbetar och växer tillsammans. Dessa är de som Gud har givit oss syfte så att vi skulle lära oss att förlåta och att älska. Vi ger av vår tid och vår ansträngning till dem. Vi lär oss också vi att säga ”ja” till Guds plan för våra liv, just som Maria och Josef gjorde.
Det är vad den heliga Thérèse hade begrundat i sitt hjärta under sina sista månader i karmelitklostret i Lisieux, väl medveten om hur mycket stort som i vår relation till den heliga Familjen sker hos oss redan här. När det går upp för oss hur tillhöriga vi är dem, skulle inte också då vi utbrista: ”Så underbart det blir när man i Himlen får reda på allt vad som har hänt hos den heliga Familjen!” (ibid.). Det nämligen finns ingen djupare frid, mer utåtriktad kärlek och spontanare glädje än vad som kommer av att få leva infogade och i tilltagande harmoni med den heliga Kyrkan – även då vi utmanas därigenom. Här låter han sig finnas i honom är också den heliga Familjen vår, ty också åt oss är Sonen född, Jesus, Frälsaren, oss given.
pater Clemens av Sankt Gabriel