Morgan Elworth

Utan söndagens gudstjänst finns ingen kristendom. Så har det varit från allra första början. I vårt land började det glesna i de lutherska kyrkbänkarna redan under 1700-talet. När kultureliten drack söndagsté hemma hos Anna-Maria Lenngren hade knappast någon där varit i kyrkan. Under 1800-talet tömdes bänkarna sakta men säkert. Under 1900-fullbordades tömningen. Nu har gudstjänster börjat ställas in.

Kulturpersonligheten Alexander Bard propagerar ivrigt för denna perversitet. I de nationella proven i svenska på gymnasiet användes som arbetsmaterial för några år sedan en tidningsartikel om polyamorösitet. Det normaliserade fenomenet för de unga.

I senaste numret av Katolskt Magasin står det mycket om sexövergreppen i kyrkan. Nu används inte längre ordet pedofilskandal. Och det slås på nytt fast att 80 % av alla missbruk var övergrepp på unga män i beroendeställning till prästerna. Ibland har jag försynt påpekat att pedofili är ett förpubertalt fenomen. Vid minsta tecken på könsmognad tappar ju pedofilen intresset helt. Men då jag gjort detta enkla språkliga påpekande har jag mött irritation!

"Jag får kräkreflexer varje gång jag hör Tio Guds bud nämnas”, sa en tidigare ärkebiskop i Svenska kyrkan. Många lyssnare till mina predikningar är nog trötta på mitt eviga tjat om buden. Jag förstår dem. Men föraktet för buden simmar faktiskt omkring i den svenska protestantiska kristenheten.